Ämne: Pensionär vid 63

[BiggerDigger]

En bekant har nu avslutat sitt jobb och ska leva på arv och sparpengar. 53år.

[Rickard]

Mmm, ju längre tiden lider desto fler kommer nog kunna leva på arv.
Nuförtiden sparar ju de flesta ungdomarna från första dagen de får en inkomst, och då blir det pengar till sist.
Och när de/man har en hög med pengar så vill man inte göra av med dem, utan det blir i många fall arv.
Tror jag i alla fall.
Så känns det för mig i alla fall, från den dagen jag började spara mer strukturerat så slösar man mindre, och det känns meningslöst att förstöra det man sparat ihop på struntsaker.
Den tiden man lånade för konsumtion var det nästan tvärt om, har vi råd med lite mer lån för att köpa det vi vill ha?
Märkligt hur det fungerar med sånt där egentligen.
Kanske kallas det åldrande. 

Pensionär från 53?
Jag vete katten om jag hade velat det även om jag haft möjligheten, då gäller det att ha verkligt bra med fritidsintressen som man kan utöva om inte dagarna ska bli långa.
Eller, att man har nåt jobb man kan hoppa på om det erbjuds och man känner för det.
Ideellt arbete kan vara nåt annat att engagera sig i kanske, om man skulle slutat så tidigt, finns alltid nåt att göra i olika föreningar.

Jag hoppas i alla fall att det kan bli bra för mig, när sonen tar över firman om ett par år är jag 60 år, då kan jag ju jobba ännu mer som jag vill, när det behövs, och när jag känner för det.
Att helt sluta tror jag varken går eller är önskvärt, vare sig från hans eller min sida, men ju längre tiden lider desto mindre "behövd" kommer man väl troligen vara, och om det visar sig en chans att anställa någon som kan ta över delar av hans nuvarande jobb som kyltekniker/värmepumpsinstallatör kanske man kan dra sig tillbaka mer eller mindre helt.
Känns väldigt osäkert vad som kommer att hända, så alla planer är än så länge rätt flexibla beroende på vart utvecklingen tar oss.
Energikris, Energipriser, Ai, IoT, Trådlös teknik, Amazon och annan konkurrens, är allt saker som i grunden kan eller kommer att påverka vårt företags möjligheter att antingen utvecklas eller stangera - det gäller att vara påläst och "på" om man ska hänga med och hitta nya intäktsströmmar och affärsideer som gör det möjligt att fortsätta utveckla företaget och öka omsättningen, eller i vart fall ha en skälig vinst vid årets slut.
Förra året (2022) ökade vi omsättningen med 20%, mycket tack vare de höga elpriserna, i år känns det som att vi kommer backa en del då elpriset varit "lågt" sedan årsskiftet.
Hög inflation, höga räntor, och sämre kronkurs är också saker som påverkar efterfrågan och marginaler negativt..

[Börje__]

Mmm, ju längre tiden lider desto fler kommer nog kunna leva på arv.
Nuförtiden sparar ju de flesta ungdomarna från första dagen de får en inkomst, och då blir det pengar till sist.
Och när de/man har en hög med pengar så vill man inte göra av med dem, utan det blir i många fall arv.
Tror jag i alla fall.
Så känns det för mig i alla fall, från den dagen jag började spara mer strukturerat så slösar man mindre, och det känns meningslöst att förstöra det man sparat ihop på struntsaker.
Den tiden man lånade för konsumtion var det nästan tvärt om, har vi råd med lite mer lån för att köpa det vi vill ha?
Märkligt hur det fungerar med sånt där egentligen.
Kanske kallas det åldrande. 

Har sett detta också, är man sparsam under hela sitt arbetsliv, så ändrar man sej oftast inte för att man blir pensionär.
Hört exempel på förmögna äldre som parkerat utanför banken i rostiga gamla Volvo.

Hela ideen är ju att man lämnar något vidare, fast det finns ju också de som vill leva som en greve till sista 50-lappen.

Om många slutar i förtid och ingen lämnar något, hur skulle det se ut då?
Kalhyggen, förfallna hus, pott grusvägar, inga skolor, dålig kommunal och statlig service, nästan ingenting.....

[Tågråttan]

Om många slutar i förtid och ingen lämnar något, hur skulle det se ut då?
Kalhyggen, förfallna hus, pott grusvägar, inga skolor, dålig kommunal och statlig service, nästan ingenting.....

Du beskriver på pricken Norrlands inland så det finns redan, det är också dit man längtar, en ödslig fjällsjö så högt upp på berget man kan komma. Det är myggen som räddar denna fantastiska miljö så man får hoppas på rikligt med mygg och ett riktigt knott år.

Ang arv eller besparingar!
Hur man ska göra eller agera med pensionen är ju högst individuellt, svärmors syster sålde landstället för ett par miljoner som hon haft i nästan 50 år, ungefär samtidigt som dom köpte sommarstugan köpte dom en bostadsrätt för 15000 kr som idag är värd ca 3 miljoner.  Hon gav bort alla pengar som hon fick för sommarstugan till sina barn och då fick hon bostadsbidrag så nu finansieras delar av hennes bostadsavgift/hyra av andra skattebetalare.
Svärmor funderade i samma banor och bad dottern undersöka hur mycket hon skulle få i bostadsbidrag på sin obelånade bostadsrätt, hon valde att behålla sina sparpengarna som hon har för hon skulle bara få strax under 500kr i bostadsbidrag, det är helt galet för hon sparar 3000-4000kr varje månad av sin pension hon har idag och ändå var hon berättigad till ett bidrag.

Vi har redan inkomstbeprövad pension eftersom dom som levt loppan för pengarna eller valt att jobba så lite som möjligt får bostadsbidrag och pensionstillägg.
Det finns inte 1 lösning som är bäst för alla, ibland får man låna ut/ge bort sina sparade pengar för att få ett bidrag. Man kanske kan ta en långtidssjukskrivning sista tiden innan pension som min granne, säga upp sig från sitt jobb och ta en straffmånaderna och sen ha A-kassa dom sista åren innan pension

Min granne rörde inte ett finger, strax efter hon blev riktig pensionär såg jag henne lyfta ner en jäkla massa grushinkar från ett Pickup flak.
 
Hade en arbetskollega som tog ut allt som gick så fort det gick, tog pension tidigare men valde att jobba ändå. Det var någon som höll kurser i hur han skulle göra, förmodligen någon som tjänade pengar på att han gjorde så.
Vi satt och räknade på det och kom fram till att lever han längre än 80 så var det en försämring, fast å andra sidan om han dött tidigare så hade hans döttrar fått ta vid dessa pengar. Fast vi räknade inte in bostadsbidragen och pensionstilläggen så han kanske gjorde helt rätt.

Förr kunde man flytta till Portugal och ta ut all tjänstepension nästintill skattefritt på 5 år och sen flytta hem igen, givetvis flyttade man bara "i princip" på pappret, sommarstugan fick man behålla utan skattetjafs.

Hur man ska försörja sig efter arbetslivet beror hela tiden på vart gränsen för bidrag går och om det är värt det, för svärmor var det inte värt ännu. Därför tror jag man är smartast om man plockar ut allt så mycket det går utan att betala statlig skatt för då sitter man själv vid ratten att senare kunna välja hur man ska göra för att få ett bidrag eller spara pengarna på börsen, sen är det väldigt enkelt arvsmässigt. Jag är nog rätt övertygad om att tjänstepensionen enbart måste plockas ut under hela sin livstid framöver, just för att dom ska minimera sina chanser till att få ett bidrag.

Man ska nog inte glömma bort att det är bidragen som förstört Sverige, det är väll därför Sverige har Nordens lägsta pensioner.

Min dotter har väll gått i pension sen några år tillbaka, hon kommer nog aldrig förvärvsarbeta igen och hon är under 35, tycker det är synd för hon är grymt kunnig i allt hon sätter in sig i och har svinhöga betyg, fick ett väldigt meriterande jobb som hon tagit tjänstledigt ifrån för att sitta i ting. men efter det så var lönen i förhållande till tiden inte värt att vara hemifrån hela dagarna. Nu flyttar dom förmodligen utanför EU pga skatteklimatet/kriminaliteten istället för flytt till Danderyd.

Själv har jag längtat till pension sen jag var 16, men typ alla som jag pratar med säger att det är ingenting att längta till.
Förmodligen kommer jag jobba vidare även efter jag tagit pension, så puckad som jag är.

[Smurfen.]

Själv är jag av den åsikten att jag vill klara mig utan bidrag och är rätt övertygad att jag kan gå i pension lite tidigare om jag nu skulle vilja det men har i alla fall 10 år kvar till det är dags att fundera på allvar hur man ska göra med den saken men är allt man äger betalt och hyffsat nytt så behöver inte jag ha så hög inkomst för att klara mig bra.

[Tågråttan]

Själv är jag av den åsikten att alla bidrag ska bort, eller att man åtminstone blev återbetalningsskyldig.

[Smurfen.]

Bidrag är bra till dom som har det tufft men kan man klara sig utan ska man inte ha några och dom som fuskar ska ha hårda straff och naturligtvis ska man kunna samköra register och hitta fuskare det är inte ok att fuska till sig bidrag.

[Börje__]

Bidrag är bra till dom som har det tufft men kan man klara sig utan ska man inte ha några och dom som fuskar ska ha hårda straff och naturligtvis ska man kunna samköra register och hitta fuskare det är inte ok att fuska till sig bidrag.

Bidragstagarna, dvs tex anställda på Arbetsförmedlingen skulle bort till 90%.
Sista 10% kan vara kvar att hjälpa personer med olika handicap, tex IQ.

Bidragen blir mest gruspengsr för vanliga människor som jobbat i +40år, så ingen mening att spekulera med, känns också djupt oärligt.

Och ändå, så många går på bidrag som övervakas och administreras av ännu fler, så bidragen måste mycket mer tas bort, iallafall till alla systematiskt långtidsarbetslössjukskrivna.

Finns massor med uppgifter att göra, inga problem att hitta, om man skall få bidrag. Jag kan göra en lista och kolla av alla, har tid som pensionär...

[Smurfen.]

Det är inte bara privata som får bidrag massor med företag plockar bidrag tex under Corona och jordbruken får massor med bidrag jag kan tex få bidrag för att plantera energiskog på åkermark dels till plantering och sen löpande varje år och sen har vi ju bidraget vilket det är men bidrag kallas ju ofta för stöd.

[tipo874]

Har alla så tråkiga jobb att de vill sluta i förtid? Själv jobbade jag till 67 och jobbar lite timmar ibland.

[svenske kocken]

Eftersom jag då hade egen firma så drog jag ner på verksamheten efter ca 60 för att till 90% slutade vid ca 65. Jag tog bara lite jobb hos folk som var trevliga och jag tidigare jobbat hos. Efter 67 har jag i princip inte gjort mer än en handfull jobb och nästan bara som "konsult". Och ja, jag tror att dom allra flesta har fått nog av alla mer eller mindre "jobbiga" snåljåpar som innan dom vet vad det kommer att kosta börjar och pruta.

[Smurfen.]

Har alla så tråkiga jobb att de vill sluta i förtid? Själv jobbade jag till 67 och jobbar lite timmar ibland.

Man kan nog lika gärna vända på det att har du så tråkig fritid så du vill jobba i stället ? Huvudsaken är ju att man väljer ett alternativ man är nöjd med och inte tvingas jobba för länge på grund av ekonomin.

[Börje__]

Har alla så tråkiga jobb att de vill sluta i förtid? Själv jobbade jag till 67 och jobbar lite timmar ibland.

Finns ju även de som gjort sina 75-80.000 timmar långt före 60 år och vill hinna med andra saker.
Dessutom kan det vara ganska krävande att leverera i många jobb.

[tipo874]

Man kan nog lika gärna vända på det att har du så tråkig fritid så du vill jobba i stället ? Huvudsaken är ju att man väljer ett alternativ man är nöjd med och inte tvingas jobba för länge på grund av ekonomin.

Min fru är tre år yngre än jag och jag hade ett roligt jobb. Min plan var länge att jobba till 67. När jag så vid 62 blev friställd på grund av att de flyttade min arbetsgrupp till annat land var valet att ta tidig pension eller försöka hitta ett annat jobb.
Efter att ha gått hemma i ett halvår landade jag ett nytt intressant jobb och jobbade där till 67, och jobbar fortfarande strötimmar när det behövs.
Senaste halvåret har det blivit mycket jobb med Blågula bilen, och vi är många pensionärer som är volontärer där. En ev de som var med i senaste leveransen är 82, och han kör fortfarande buss relativt frekvent för att han trivs med det.

[Rickard]

Mitt jobb var ju en hobby först, att sitta och debattera i forum, lära sig datorer/internet/webbsidesbyggande.
Efter en tid började företag fråga om de fick annonsera, och på den vägen är det.
På min mammas sida är mer eller mindre alla egna företagare, politiker eller allmänt "engagerade" i allehanda saker, så det ligger väl dessutom i generna att man är beredd att jobba rätt mycket "gratis" innan det ger någon avkastning, vara för att man brinner för det man gör.
Vissa kanske kallar det att man blir manisk när man börjar med nåt.
Hursomhelst så tycker jag inte att det är speciellt tråkigt att jobba, men med stigande ålder så blir det lite jobbigare att lära nytt, eller att utreda sånt som ingen annan ids ta tag i - samtidigt som det är mer eller mindre ett krav om verksamheten ska utvecklas.

Det som är kul är alltså att göra det man redan kan, svara på frågor, leverera varor till kund, och en massa annat, men som sagt, det finns annat som inte är lika kul, några exempel:

Leva upp till Googles riktlinjer som ändras hela tiden.
Leva upp till kraven på GDRP (Jxxvla svammel)
Bygga om hemsidor så de blir mobilanpassade (Jobbigt men nödvändigt förstås)
Krångla med tillverkare som inte förstår potentialen i att vidareutveckla/förbättra sina produkter för att möta framtida krav/behov/efterfrågan.
Nya skatteregler som man måste anpassa både webbshop och administration för, nu senast måste vi börja särredovisa all moms för export till andra företag inom EU, och betala in de pengarna själva, alla utländska kunder måste också få köpa till sitt eget lands momssats.
Förnya certifikat för kyljobb, skicka in verktyg för ackreditering och sånt är också saker som bara känns som "förstörande" verksamhet som bara är konstlade krav framlobbade av en branschorganisation för att minimera konkurrensen i branschen.
Så visst finns det surdegar som gör att man inte längtar på jobbet, men 75% av tiden rullar det på utan att man egentligen tänker på det som ett jobb.
Mer som att man hjälper andra och att det uppskattas. 

Mitt gamla jobb inom styr&regler på pappersbruket i Piteå var också ett jobb där man hela tiden var tvungen att lära nytt, DET tror jag hade varit jobbigt att fortsätta med ändå fram till pensionen utan att bli avtrubbad, less, och längta till pensionen.
Redan innan jag slutade brukade jag tänka att man kanske skulle börja köra buss eller nåt annat där man inte behöver lära nytt hela tiden, får man träffa folk och har nåt att göra så räcker det rätt långt.