0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
Jag vill gärna tro att det beror på om man är dum i huvudet eller inte...
Tyke:Det går inte ens att fixa lägenheter i problem områdena i sthlm, man måste ha känningar..Eller köpa, vilket inte är lätt för ungdomarna..Jag tror att man ska leva lite mellanmjölk, unnan sig men inte för mycket.. vet folk som belånar huset så fort det ökat i värde för bilar,resor mm.. Jag har haft filosofin att inte amortera för i sthlm har huspriserna ökat sjukt fortare än du kan amortera och på så sett kommer man ganska snabbt in i en tryggare vardag, jag har aldrig belånat huset för att köpa någonting annat.. Husen har sen 40-talet ungefär fördubblats i värde var 10-15 år..
Vet inte om det va så i ditt fall MEN tänk så många som amorterat som fan i 10-15år och helt plötsligt så sticker kärringa och ska ha med sig halva huset (som man själv kanske har amorterat mest i) men då ska det delas lika helt plötsligt Att va kärring i det läget är nog den bästa ekonomiska lönsamhet man kan få
Hmmm....taxeringsvärdet används ju av skattemyndigheten för beskattningen (och är i regel lägre än det man kan få för huset?)belåningsgrad används av banken. Man kan i regel belåna 80 % av värdet på fastigheten. Värdet som banken respektive bankens konsult/besiktningsman etc. har kommit fram?Ytterst få fastigheter undkommer maxavgiften/skatten! Fastighetstaxeringen har numera således endast obetydlig funktion!Banken lånar oftast ut 85% av köpeskillingen. Något i förväg bestämt värde finns inte numera, kanske därför som Norge som har liknande system står inför en krasch......... och Sverige brukar ligga ca ett år efter Norge...........!
Född -59, frugan -56. Köpte huset -85. Vi har ju lagt ned en del pengar i huset, dränerat, renoverat, byggt till, tilläggsisolerat, fasad, tak, byggt garage, tomten osv, ja ni vet hur det kan vara. I början amorterade vi lite försiktigt, lånade (amorterade lite) och byggde garaget. Skulden har genom årena gått upp och ned, liksom amorteringtakten. De sista årena, har vi amorterat hårt, 70 000kr/år. Om 4 år är huset betalt, kommer att kännas tryggt med bara driftskostnaderna. Vi gör nån utlandsresa ibland, inte varje år. Åker runt med husbilen desto mera istället, vi har "friveckor" (vi jobbar skift) ihop ibland. Grabben har inte saknat någe direkt heller. Gör vi rätt i att bli skuldfria innan pension? Ingen aning, men det känns jäkligt bra att kunna bli det iaf. Frugan pratar ibland om att gå ned i arbetstid/ pensionera sig tidigare.
Mina föräldrar köpte ett nybyggt kedjehus på 130 m2 år 1962 för 80000 kr.De amorterade flitigt och var väl skuldfria i slutet på 70-talet.Amorteringen betydde antagligen att de fick avstå från en del annat, utan att vara direkt fattiga. Pappa drog in kulorna, mamma var hemma med barnen.Då började jag fundera - om de hade låtit bli att amortera i alla år hade de stått kvar med ett lån på 80000 kr.På vilket de i år hade betalat säg tre tusenlappar med rörlig ränta.Så ska man amortera? Vem vet. Beror på inflationen framöver.
På vilket de i år hade betalat säg tre tusenlappar med rörlig ränta.Så ska man amortera? Vem vet. Beror på inflationen framöver.