Ämne: Belåningsgrad på fastigheten kontra taxeringsvärdet

[tyke]

Hej

Skrivs ju mycket nuförtiden i tidningarna om att nu när räntan är låg. Så skall man passa på att amortera av lånen. Det är väl sunt å bra för dom som kan det.
Sedan spelar förstås livssituationer in. Man kanske är förstagångsköpare eller fått tillökning eller andra skeenden som påverkar ens ekonomiska möjligheter.

Har tidigare amorterat på lånen. Men sedan 4-5 år så betalas bara ränta.

Vore intressant som en jämförelse att se hur det skiljer sig inom landet vad det gäller belåningsgraden.
IOM att fastighetspriserna skiftar så otroligt inom landet så tror jag det blir mer rättvist om man utgår ifrån taxeringsvärdet kontra huslånet. Dvs dividera dessa värden.
Jag gissar/ antar att ni som bor inom storstadsregionerna har en högre belåningsgrad pga högre priser = högre lån.
Nu är ju taxeringsvärdena ingen exakt vetenskap IOM att de flesta av oss har ju uppgett trampade jordgolv å avsaknad av rinnande vatten osv...

I mitt fall blir det 46 %.
Är 47 år gammal å bor i Värmdö kommun - Stockholms län.
Köpte huset 1993.

M v h tyke 

[Rickard]

Kanske inte så många som vill svara på detta...
I byn där jag bor kostar ett hus nuförtiden runt 400 000 - 800 000 kr.
När vi köpte, -93, gav vi 300 000 kr för vårt hus.
Är i samma ålder som dig tyke.
Vi blev skuldfria för ett par år sedan tack vare att vi amorterat hårt sedan vi köpte huset, eller hårt och hårt, ca 20 000 kr/år.
Tack vare två relativt välavlönade jobb och låga lånenivåer har det varit möjligt för oss, och rätt många av de som bor här där huspriserna är låga.
Jag gissar att det är rätt stor andel av 50-åringarna här i byhålan - som fått vara friska och haft jobb som är i vår situation, alltså mer eller mindre skuldfria.
I vart fall om de inte lånat upp på huset för att köpa andra kapitalvaror.
Taxeringsvärdet är lågt, och när vi köpte huset hade vi väl lån på ca 150% av taxeringsvärdet.
Finns nog rätt många som är i 45-65 års ålder som betalat av sina skulder med hjälp av arv också.

Sen är det ju som du säger mycket en installningfråga också, anser man sig behöva konsumera för att "satsa" på familjen/barnen/fritiden så kan man ju välja att leva i sus och dus om man har bra löner, genom att låna så mycket som möjligt och köpa allt man kan tänka sig.
Det har dock aldrig varit min taktik, jag har alltid försökt köpa mina prylar för egna pengar.
Visst har det blivit några kortare lån vid bilbyte, som amorterats extra tufft, men inte mer än så.
Kan väl tillägga att jag jobbat rätt mycket för att komma dit vi nu är, som anställd jobbat övertid när det erbjudits, och med firman sedan 2003, vid sidan av ordinarie skiftjobb fram till 2006, när dygnet inte längre räckte till och jag fick "friår" (Tack miljöpartiet), och efter det har det varit firman på heltid.
Jag är fullt medveten om att de flesta jobbar hårt, och övertid när så erbjuds, jag vill bara peka på att man även när det gäller detta kan välja en annan taktik om man inte stirrar sig blind på pengarna, och att konsumera, eller att göra sig skuldfri.

Det finns nog lika många skäl till skuldsättningsnivåerna som det finns familjer i Sverige, men självklart är det svårare att bli skuldfri om man bor på orter/i städer där huspriserna är höga.

Jag är fortfarande tveksam till att jag/vi gjort rätt val, kanske hade det varit bättre för vår familj om vi lånat upp och köpt husvagn, åkt utomlands oftare, eller haft nya skotrar vartannat år...
Nu är det som det är, och just nu känns det ju naturligtvis härligt, men som sagt, man vet ju aldrig hur livet tett sig om man haft en annan inställning till detta med arbete, lön, övertid och skulder. 

[tipo874]

46% på huset i Uppsala, fast i det ingår då lån som vi tog när vi köpte ut fruns syskon från gården i Dalarna, och installerade jordvärmen där, samt bilen vi köpte för tre år sedan.

För det vi betalade för konverteringen i Dalarna hade man kunnat köpa ett modernt hus i grannbyn. 

Vi köpte huset i Uppsala 1987, och taxeringsvärdet var då 315', nu ligger det på 3480'. Vi har då byggt till garage och extra rum, vilket påverkar lite.

Vi amorterar rätt hårt, 12'/månad, och hoppas vara skuldfria vid pensioneringen. Vi utnyttjar verkligen att räntan är låg, och vi sätter av skillnaden till en möjlig högre ränta, och amorterar så mycket vi orkar.

[purjo__]

Jag har bottenlån på ca 700' med ett taxeringsvärde på ca 350' 

[Fjällräven]

Förr fick man i stort sett per automatik ta ett bottenlån motsvarande taxvärdet, och topplån efter bankens goda vilja och således blev marknadsvärdet/försäljningspriset väsentligt lägre än idag.
Generellt är det mycket klokt att att i dessa tider amortera hårt och minimera lånegraden anser jag iallafall.
Man bör ha i åtanke att dagens extremlåga krisräntenivå inte kommer vara i all evighet............

[purjo__]

När jag lånade så värderades huset till 825 000:-, sen fick jag låna 95% av det i bottenlån. Taxeringsvärdet verkar inte vara nåt som bankerna bryr sig om över huvud taget.
I mina trakter är det normala att försäljningspris/värde ligger 50-100% över taxeringsvärdet.

[Fjällräven]

När jag lånade så värderades huset till 825 000:-, sen fick jag låna 95% av det i bottenlån. Taxeringsvärdet verkar inte vara nåt som bankerna bryr sig om över huvud taget.
I mina trakter är det normala att försäljningspris/värde ligger 50-100% över taxeringsvärdet.

Helt riktigt, numera bryr sig banken bara om försäljningspriset och lånar direkt ut 85% oavsett om det varit en huvudlös budgivning till ett extremdyrt pris!
Tycker väldigt synd om de ungdomar som ska köpa sitt första hus till dessa priser.
Kontentan är ju att många hus, ibland riktiga ruckel, blivit kraftigt överprisade för det är ju bankens pengar man bjuder med.

[Tågråttan]

När jag lånade så värderades huset till 825 000:-, sen fick jag låna 95% av det i bottenlån. Taxeringsvärdet verkar inte vara nåt som bankerna bryr sig om över huvud taget.
I mina trakter är det normala att försäljningspris/värde ligger 50-100% över taxeringsvärdet.

När jag sålde min/vår lägenhet så steg priset med ca 1.050.000 över utgångspriset, helt sjukt..

När huset istället köptes valdes att bara gå in med så mycket pengar som behövdes för att få allt på bottenlån, resten sparas.."Förutom att vi köpte vindandelar för nästan 115.000" 
Huspriset var nästan hälften av vad lägenheten kostade, helt sjukt..

Taxeringsvärdet har jag faktist inte den blekaste om just nu..

[Fjällräven]

Taxvärde verkar ju numera inte ha ngn som helst funktion.
Förr baserades ju fastighetsskatten på taxvärdet men nu är denna skatt, som alliansen kallar för avgift, lika stor för i princip alla!
Sen kan man ju fråga sig hur smart det är med en fastighetstaxering som bestraffar folk med ex. 3-glasfönster, värmepump mm energibesparande åtgärder, men det tänkte politikerna kanske inte på.............

[Fattiglapp]

När A-lagarna köper sin sponk så betalar de förvisso en hög skatt, men det är bara en gång. Om jag köper en diskmaskin för att få mer kvalitetstid med mina barn så skall jag skatta för detta såväl som vid inköpet, som vid min fastighetsskatt varenda år efter det. Lite fel kan jag nog tycka att det är...

Jag har inte mycket i huslån, ca 400 000 och har två fastigheter med ungefärligt marknadsvärde någonstans mellan 2-3 mille. Jag amorterar ingenting, men har samtidigt funderat på om jag är lyckligare med lite lån än många andra häromkring som maxutnyttjat sina fastigheter till lån.

Tänk rena killerkök, cabbe på sommaren, pool eller spa. Jag vet inte, men på något vis känner jag en trygghet i att ha mer i tillgångar än i lån. Hoppas bara på att jag inte som gammal kommer att ångra på att jag och min familj aldrig unnade oss vad många andra gör...

[tyke]

Hej

Rickard förutom att vi är lika gamla å köpte hus samma år så har vi nog ett likadant tänk vad det gäller ekonomi. Har samma filosofi vad det gäller köp av prylar. Undantaget lite dyrare inköp såsom firmabil å entreprenadmaskiner. Däremot strävar jag att betala av dessa lån så snabbt som möjligt.
Minns när jag köpte den senaste firmabilen så försökte jag lägga in så mkt kapital som möjligt. Bilförsäljaren skakade på huvudet å tyckte att jag mer eller mindre var knäpp.
Jag sover lugnare på nätterna med vetskapen om att bilen i det här fallet är betald.
Vill inte sitta där en dag utan jobb å ha en jobbig avbetalning som hänger över en. Det räcker med huslånet....

Som Yeti skriver kan det inte vara kul att vara ungdom å söka sin första bostad. Känner bara till hur det är i Stockholmstrakten mer eller mindre hopplöst att finna någon hyresrätt såvida man inte kan tänka sig att bo i någon "problem" förort.....eller har känningar à la direktörer eller politiker.
Lösningen blir om man blir beviljad av banken att sätta sig i en bostadsrätt med skyhöga lån plus månadsavgifter....

När A-lagarna köper sin sponk så betalar de förvisso en hög skatt, men det är bara en gång. Om jag köper en diskmaskin för att få mer kvalitetstid med mina barn så skall jag skatta för detta såväl som vid inköpet, som vid min fastighetsskatt varenda år efter det. Lite fel kan jag nog tycka att det är...

Jag har inte mycket i huslån, ca 400 000 och har två fastigheter med ungefärligt marknadsvärde någonstans mellan 2-3 mille. Jag amorterar ingenting, men har samtidigt funderat på om jag är lyckligare med lite lån än många andra häromkring som maxutnyttjat sina fastigheter till lån.

Tänk rena killerkök, cabbe på sommaren, pool eller spa. Jag vet inte, men på något vis känner jag en trygghet i att ha mer i tillgångar än i lån. Hoppas bara på att jag inte som gammal kommer att ångra på att jag och min familj aldrig unnade oss vad många andra gör...

Minns en bekant som frågade mig för kanske 10 år sedan varför varför min familj aldrig åkte utomlands. Svarade som det var att huslånet å amorteringarna tog det mesta av pengarna....hon tyckte jag var dum som inte belånade huset eller tog ett blancolån. För det gjorde hennes familj . Tror dom reste till Seychellerna typ.

Men vem vet hon kanske hade rätt. Antingen lever man livet nu eller så får man hoppas att man har hälsan å kan njuta på ålderns höst......

M v h tyke 

["joka"]

Är synd om de som får arbeta hårt halva livet, bara amortera på lånen, aldrig unna sig något extra, möjligtvis lite extra amortering när de får tillbaka på skatten och semesterersättningen betalas ut, men annars är de magert 
De enda dom kan glädjas åt när de dött är att huset iaf är betalt och att dom har 2mille på banken som de snålat ihop så barnen (som är lika snåla  ) fick ärva "lite" som dom kan ha som buffert, ifall det eventuellt skulle behövas extra kapital nån gång (gud förbjude  )
Nej fy fan, är glad att jag har råd att ha 1mille i skuld på ett hus, hoppas jag aldrig behöver betala den skulden, ger hellre bort hus med skuld och allt, till typ min son som då skulle få ett hus som är värt mer än skulderna, skapligt iordning och förhoppningsvis är det kanske värt närmare 1½-2 mille om typ 20 år 
Då kan han välja att göra va han vill med det, sälja det för att köpa  , ja eller vad det nu kan tänkas va som gör han lycklig för de pengarna 
Som sagt, tycker synd om dem som inte har råd med ett riktigt fett lån 

Värt att notera:
Tycker att det är fullt OK att ha både bil,huslån och husvagn/fritidshus/båt om man har råd, inget att skämmas över 
MEN man ska inte låna till det som grannen har köpt förra veckan 

[Fattiglapp]

Tyke:

Precis, det är möjligt att jag gör rätt. Men det är faktiskt lite gambling över det hela.

Är jag så gott som skuldfri när jag pensionerar mig så kommer jag att ha ett väldigt drägligt liv, men dör jag innan sextio så har jag nog gjort bort mig...

[tyke]

Hej

Tyke:

Precis, det är möjligt att jag gör rätt. Men det är faktiskt lite gambling över det hela.

Är jag så gott som skuldfri när jag pensionerar mig så kommer jag att ha ett väldigt drägligt liv, men dör jag innan sextio så har jag nog gjort bort mig...

Carpe Diem = Fånga dagen, är ju en vanlig fras som iaf för ett par år sedan trumpetades ut och att man skulle förverkliga sina drömmar. Jag vet fortfarande inte vad jag egentligen skulle vilja syssla med.........

Drömmen vore ju att vara ekonomiskt oberoende å kunna kliva av ekorrhjulet å göra det man ville. Be den fisförnäme/ dryga/ snåla kunden att dra åt helv....har egentligen bara trevliga kunder.

Är synd om de som får arbeta hårt halva livet, bara amortera på lånen, aldrig unna sig något extra, möjligtvis lite extra amortering när de får tillbaka på skatten och semesterersättningen betalas ut, men annars är de magert 
De enda dom kan glädjas åt när de dött är att huset iaf är betalt och att dom har 2mille på banken som de snålat ihop så barnen (som är lika snåla  ) fick ärva "lite" som dom kan ha som buffert, ifall det eventuellt skulle behövas extra kapital nån gång (gud förbjude  )
Nej fy fan, är glad att jag har råd att ha 1mille i skuld på ett hus, hoppas jag aldrig behöver betala den skulden, ger hellre bort hus med skuld och allt, till typ min son som då skulle få ett hus som är värt mer än skulderna, skapligt iordning och förhoppningsvis är det kanske värt närmare 1½-2 mille om typ 20 år 
Då kan han välja att göra va han vill med det, sälja det för att köpa  , ja eller vad det nu kan tänkas va som gör han lycklig för de pengarna 
Som sagt, tycker synd om dem som inte har råd med ett riktigt fett lån 

Värt att notera:
Tycker att det är fullt OK att ha både bil,huslån och husvagn/fritidshus/båt om man har råd, inget att skämmas över 
MEN man ska inte låna till det som grannen har köpt förra veckan 

Tänket är ju inte helt galet. Inte fan blir man lyckligare av att ha massor med stålar på banken den dan man lägger näsan i vädret.

Kan det vara något genetiskt/ erfarenhetsmässigt som gör att sextiotalister å tidigare årgångar gärna vill ha en buffert inför bistrare tider ?

Eller är vi bara Lutherskt snåla mot oss själva ?

M v h tyke 

[Fattiglapp]

Jag vill gärna tro att det beror på om man är dum i huvudet eller inte...