Ämne: När bör man sluta jobba?

[Rickard]

Det där slipper du med ISK. (Bara en låg årlig skatt på totalbeloppet)
Kolla om det går föra över dem dit utan att deklarera dem först?

[rocas]

Är ni beredda att konsumera av edra sparpengar och se beloppen minska eller vinner den som dör rikast?

[jehu]

Man kan ingenting ta med sig dit man går
http://www.jukebo.com/cornelis-vreeswijk/music-clip,en-fattig-trubadur,qs5r35.html

Frågan är när man ska ha glädje av sina besparingar.
Efter 65? 75? 85?
Risken är att det inte blir så. Grannfrun dog vid 66. En del hinner inte ens så långt innan de kilar vidare.
Vad var då poängen med att kämpa sig genom ett helt yrkesliv? Vad gjordes alla uppoffringar för?

Livet är bakofram. Man borde ha det bekymmerslöst när man är tretti och ska få allt att funka med ungar, villa vovve och värmepump. Istället får man slita som en hund, i förhoppningen att det ska bli bättre "sen".

[Per Lu]

Såklart skall pengarna användas! Fast det behöver ju inte betyda att man har som mål at göra slut på dem till en viss tidpunkt.

Sedan är det inte helt enkelt att lägga om sin ekonomi från "köp det du behöver men slösa inte pengar på onödiga grejor" till "köp det du vill ha och funders inte så mycket om det verkligen finns ett behov"
Vi har kommit till läget att vi handlar betydligt mer "onödiga" grejor nu men men spar fortfarande pengar på banken. Fast en mindre mängd än förut per månad.

Det kan ju förstås ändras snabbt om jag gör slag i saken och köper mig den där nya bilen med alla roliga säkerhetsfunktioner som finns att få tag på nuförtiden.
Men jag skall villigt erkänna att en ny bil är egentligen inget jag vill ha. Jag har aldrig haft någon ny bil och behöver ingen ny bil. Den senaste bilen hade gått 75.000 mil när jag sålde den och den fungerade fortfarande tillräckligt bra för mitt behov. Jag ser egentligen bara nackdelar med en ny bil. Allt från en hiskelig och onödig initial värdeminskning till att jag inte kan/får serva den själv. För man vill ju ha stämplat i serviceboken på en "ny" bil.

Men det allra viktigaste med pengar på banken när man pensioneras är förstås att man inte behöver bekymra sig om sin ekonomi och att man kan ta olika "smällar" med en "axelryckning" för att man vet att det ordnar sig ändå.
Och vad skulle det göra om det blir en slant över till efterlevande om man inte lyckas göra över med allt. Det är inget jag bekymrar mig över i alla fall.

[Rickard]

Är ni beredda att konsumera av edra sparpengar och se beloppen minska eller vinner den som dör rikast?

För egen del så kan jag bränna precis hur mycket pengar som helst, men det finns en gräns när man börjar ha så mycket prylar att det blir "ett jobb" bara att ta hand om alla grejer också.
Först skall man alltså arbeta för att få pengar, sedan skall dom konsumeras, och sedan skall alltihop skötas om. 
Vi har haft turen att få vara friska och ha skapligt välbetalda jobb sedan skoltiden, vi har bott billigt och betalat av våra lån redan för rätt många år sedan, trots det har vi mer eller mindre allt man kan tänka sig när det gäller maskiner och andra saker som många kanske längtar efter.
Vad man kan säga om pengar så är det i alla fall inget som gör en lycklig, inte heller att ha flest prylar gör en lycklig (mer än just när man köper dem och använder dem för första gången.  )
Vi betalade 300 000 kr för vårt hus, och har väl under årens lopp plöjt in ytterligare 500 000 kr, men bor ju ändå fantastiskt billigt.
Den miljon eller mer som andra tvingas satsa bara på att få bo har vi kunnat köpa bilar, maskiner, båtar och andra prylar för...
Utan att vi därför har badat i pengar.
Det pengar skänker är nog mest en trygghet, och gillar man tryggheten så är det rätt naturligt att man tänker över hur det skall bli när man blir äldre, vill man leva på 8 000 kr/månad i kanske 15-20 år som pensionär?
Jag vill inte det, och det är väl där jag tror de flesta som sparar till pensionen delar min uppfattning.
Så jag har sänkt min lön de senaste åren, för att spara lite mer till pension, det går absolut ingen nöd på oss bara för att jag sänkt lönen.

En annan sak som jag börjar göra lite mer är att sponsra, jag har sponsat både friskolan, dam och herrlaget i fotboll, Skidklubben och nu på senare tid Skidskyttarna Anna Magnusson och Hanna Öberg.
Sponsringen tror jag inte för en sekund lönar sig för mitt företag som är så pass nischat, men jag ser ju att det jag gör kan hjälpa andra.
Sånt skänker mer glädje än pengar på banken.
Samma sak när man arbetar ideellt.
Hade jag varit gudstroende hade jag kanske skänkt ett tionde i kollekten och arbetat ideellt i kyrkan istället. 
Troligen är det just det som gör att kyrkan fortfarande lever kvar trots att många kanske inte tror på allt som står i bibeln längre.
Det är sammanhållningen människor emellan, att hjälpa andra, och att se saker utvecklas som är starka drivkrafter för oss människor.
Pengar är bra på flera sätt, men främst ger dom en trygghet.

Håller med Per Lu om att det inte skadar om någon får ärva en slant om man skulle falla död ner imorrn, den risken finns alltid.
Men nog skulle det vara synd.
I så fall ser jag hellre att jag hinner på i ett varmt land några år, och sedan kan de få ärva en bungalow på en solig strand istället.

Frågan är bara om man hinner bli för insnöad i Byn innan man kommer till skott...

Skulle man tänka mer som jehu så skulle man kanske låna ett par miljoner och köpa nåt i utlandet redan nu medan man orkar göra nåt.
Det är inte heller någon dum ide, men just nu passar det dåligt med mitt jobb, jag är aldrig borta mer än en vecka från  jobbet, det funkar inte.

[B-s]

Nej tacka vet jag "banken". Då kan jag läsa ett par sidor i kontoutdragen varje kväll och fröjdas över hur kapitalet bara ökar och ökar.

Kan ni säga vilka konton som ökar idag?
Tänker att snart kraschar börsen och räntefonder verkar stödköpas/tryckas ned för att hålla folk kvar på aktier så räntor ger heller ingen avkastning just nu.
Jag är helt lost just nu...

[B-s]

Du måste testa själv.

Din dotter vill gissningsvis inte umgås  varje vecka med dig.

Har du ett trevligt arbete, så är det bättre att jobba deltid än att sluta helt.

Testar , begärt ett halvårs ledigt, är i förhandling om detta och det kommer att gå igenom då man ju har en laglig möjlighet

Det sura är att jag sänker min års lön, fast detta borde jag inte bry mej om, men i bakhuvudet finns fortfarande inkomst försäkring etc
Jag vill ju egentligen inte utnyttja systemet, så vad får man göra utan att få dåligt samvete?

[Roland]

Är ni beredda att konsumera av edra sparpengar och se beloppen minska eller vinner den som dör rikast?

Här är en som inte behöver tveka om svaret: http://pagesix.com/2017/01/31/johnny-depps-ex-manager-he-spent-30k-a-month-on-wine/?_ga=1.80933140.269798683.1485739567

[leifa.k]

När man bör sluta jobba?

Mitt svar är att det är individuellt. Hur man känner, hur kroppen håller, ekonomi osv. Frugan som är 3 år äldre än mig slutar om 1,5 år, då är hon strax över 62. Jag slutar nog vid samma ålder bara för att. Kommer att jobba 3 år efter hennes pensionsinträde, då är jag också strax över 62. Men det är så mycket som påverkar. Vi tex fick vi bara ett barn, tyvärr. Vi är otroligt glada över detta enda barn, vi skulle vilja ha fått flera, många barn är en rikedom isig. Allt detta påverkar också vad man har för möjligheter när man blir pensionär. Vi har ju bara ett barn att hjälpa att komma igång. Det viktigaste tror jag är att man är skuldfri när man blir pensionär, och det blir vi. Sedan så hade vi väl en skaplig tur med bostadsrätten i söderort, som vi köpte för att sonen skulle ha någonstans att bo. Skarpnäck (Stockholm) 3 år = + 0,8 miljoner.. Hade vi haft flera barn så hade vi inte haft samma möjligheter att hjälpa med detta positiva resultat som följd.. Nu kan vi hjälpa sonen ytterligare.. Allting hänger ihop... Och sedan så har vi ju fortfarande kvar våran villa som vi kommer att sälja för mellan 2-3 mille... Sedan så kan vi bo i stugan i Småland eller bo vart vi vill i Europa med husbilen.. Man skall aldrig leva över sina tillgångar, ibland har man oflyt, men vi har de sista decennierna haft flyt. En sista sak. Sonen gjorde slut med sin tjej och flyttade hem till oss. Vi vet nog alla hur bostadssituationen är i Stockholm, milt sagt ansträngd. Hans ex fick bo kvar i lägenheten i 7 månader, tills hon blev färdig med skolan. Vi stod för räntekostnaderna om 1,6 mille i 7 månader, bara hon betalade hyran (kanske hennes föräldrar?) Vi gillade henne, därför. Jobbarkompisarna säger att vi är nog ganska ensamma att göra så, dvs att "sponsra" sonens ex. Jag menar att "man är väl ingen dum jäkel"...   Hur hade ni gjort med tanke på erat barns ex?

[Rickard]

Med tanke på att ni såg värdet stiga på lägenheten så är det svårt att sia om det var ett "snällt" eller ekonomiskt, eller kanske både och - beslut.
Som det låter behöver ni ju inte ångra att ni hade kvar lägenheten lite längre i alla fall.
Hade det inte funnits ett ekonomiskt incitament så hade nog en eventuell svärdotter till mig fått flytta, det finns ju trots allt gott om andrahandslägenheter att hyra.
Och 7 månader borde hon/hennes föräldrar klara med lite högre hyra, även om jag inte ens tror att det skulle behövt bli dyrare för henne att hyra ett rum eller liknande sista tiden.

[leifa.k]

Såhär fungerar jag! Har följt priserna i Skarpnäck sedan vi köpte. De steg till en början men sedan så stagnerade det, med en antydan till en liten sänkning. Oavsett om det hade sjunkit till ännu mera så hade vi ALDRIG sparkat ut henne, förlust hade vi nog inte gjort, bara mindre vinst. Nä, såhär fungerar det hos mig/oss. Ser till att underlätta för tex ex till sonen, de har ju trots allt älskat varandra en gång. Beträffande hennes föräldrar.. javisst, de kanske utnyttjade situationen. Jag struntar i det, jag tycker att jag har gjort rätt iomed att jag har hållit mitt löfte genom att låta henne bo kvar.. Heder heter det visst.. köparen, en kvinna som studerar till polis, vi bjuder henne på 3 mån. Hyra.. Skall man inte vara snäll om man har möjligheter? Gör hellre såhär än att ger tiggare pengar tex.

[25fOCUS]

tråden verkar gå ifrån ämnet :  ska jag sluta jobba
Jag själv jobbar ca 50% och aldrig fredagar , tar ut full pension + det jag får i lön ,
innebär att kropp och huvud får motion  samt den sociala delen består med att träffa gamla och nya personer .
Har det utmärkt i kropp och själ

[Rickard]

Såhär fungerar jag! Har följt priserna i Skarpnäck sedan vi köpte. De steg till en början men sedan så stagnerade det, med en antydan till en liten sänkning. Oavsett om det hade sjunkit till ännu mera så hade vi ALDRIG sparkat ut henne, förlust hade vi nog inte gjort, bara mindre vinst. Nä, såhär fungerar det hos mig/oss. Ser till att underlätta för tex ex till sonen, de har ju trots allt älskat varandra en gång. Beträffande hennes föräldrar.. javisst, de kanske utnyttjade situationen. Jag struntar i det, jag tycker att jag har gjort rätt iomed att jag har hållit mitt löfte genom att låta henne bo kvar.. Heder heter det visst.. köparen, en kvinna som studerar till polis, vi bjuder henne på 3 mån. Hyra.. Skall man inte vara snäll om man har möjligheter? Gör hellre såhär än att ger tiggare pengar tex.

Ja, hade jag lämnat löfte om att hon skulle få bo kvar så skulle jag också självklart ha låtit henne bo kvar, men i övrigt tycker jag att det hör till livet och lärandet att man som ung får ta ansvar för sina beslut och de situationer man hamnar i.
Att fixa ett nytt boende i Stockholm är inte svårt, nu i alla fall, min dotter är ju inne på sitt andra boende redan efter ett halvår (frivilligt byte/uppgradering).
Lite så tänker jag i alla fall, sonen och ex-flickvännen har att reda ut sin gemensamma situation om de väljer att separera.
Kan de bara lämna varann och någon annan tar hand om problemen så ökar riskerna att det beteendet fortgår, som jag ser det.
Om det är något man vill uppmuntra så har ni handlat helt rätt, det är ju inte bra om de fortsätter bo ihop bara för att spara kostnader heller.
Hade min son eller dotter kommit till mig och sagt att de ville separera men inte kunde p.g.a. boendet/kostnader så hade jag alldeles säkert hjälpt till på något vis också.

Och visst är det snällt att ta ansvar för andra som man har i sin närhet.
Mycket bättre än att ge till tiggare. 

[Rickard]

tråden verkar gå ifrån ämnet :  ska jag sluta jobba
Jag själv jobbar ca 50% och aldrig fredagar , tar ut full pension + det jag får i lön ,
innebär att kropp och huvud får motion  samt den sociala delen består med att träffa gamla och nya personer .
Har det utmärkt i kropp och själ

Mmm det där är ju också en fråga om man "är nöjd med livet" eller har andra ambitioner när man blir pensionär.
OM det mesta kretsar kring hemmet och jobbet fungerar väl att jobba deltid och vara pensionär deltid, men vill man t.ex. börja bo i utlandet under perioder, i fjällen under vårvintern, och vid en fiskesjö tidvis under sommarn så blir det ju svårt att kombinera med någon form av jobb.
OK, att göra som du fram till 65, men att fortsätta så efter 65, om man har andra visioner om ett lyckligt liv går ju liksom inte ihop.
Sen är det väl lätt att resonera som mig när man inte har några barnbarn ännu, skulle de komma så kanske man inte har samma långtan att ge sig ut på äventyr.
Åldern och fysiken kan ju också göra att man inte är lika sugen på att hålla på att flänga och fara.