Ämne: När bör man sluta jobba?

[B-s]

Hej på er 

Jag har jobbat heltid i många år och börjar nu fråga mej, behöver jag verkligen jobba till pensionen???
Behöver jag inte mer fritid istället, fyller nu 57år så det är bara 5 år till 62?
Vad tycker ni och vad har ni för råd att ge?

Saggar man bara ner sej snabbt eller blir man lycklig av all sol, motion och resor m.m.m.m.

Jag har mycket jag kan fylla dagarna med, och tösen kommer hem från utlandet nu, kanske skall vara lite mer med henne ?
Finns mycket att underhålla också, och  altaner och uterum som inte är färdiga , rishögar oeldade, fiskespö och båt och mc etc etc

Och hur fungerar det "mellan 2 jobb m.a.p. rätt till ersättning", vill ju heller inte vara en belastning.

[rocas]

Du måste testa själv.

Din dotter vill gissningsvis inte umgås  varje vecka med dig.

Har du ett trevligt arbete, så är det bättre att jobba deltid än att sluta helt.

[Rickard]

Egentligen beror det väl mest på om du har råd att sluta jobba, och hur du trivs på jobbet.
För vissa blir det en stor omställning att sluta jobba helt, för andra så är det "fullt upp" även efter pensionen.
Jag hoppas kunna sluta några år i förväg, men det hänger ju mest på om man har ekonomi så det räcker ihop.
Tror aldrig att jag skulle kunna låtsas vara arbetslös och uppbära bidrag för det.

Jag utnyttjade däremot friåret (9 månader) som fanns några år när jag startade eget, året efter sa jag upp mig från mitt gamla jobb.
Det var ett bra system tycker jag.

Finns det en arbetslös ungdom som kan ta en 58-årings jobb så ser jag inget större fel i det systemet.
Rent generellt tycker jag att det vore dags för en arbetstidförkortning, varför inte sluta till lunch på fredagar, eller kanske ännu hellre, 9 timmars arbetsdag 4 dar i veckan.

Jag vet att i princip alla produktionsrekord inom industrin kommer under långhelger och semesterperioder när driften får rulla på utan störande ingenjörer som "skall testa en sak" eller underhållspersonal som måste få tillgång till delar av anläggningen för att kunna reparera än det ena och än det andra.
Så inom många industrier tror jag det skulle bli en win-win situation med 4 dagars arbetsvecka, 36 timmar med bibehållen lön.

[Tågråttan]

Haha, vet inte om det är en trolltråd.

Säg upp dig och bli arbetslös vid 62år, skulle dom erbjuda dig ett jobb du inte kan slingra dig ifrån, klaga på lönen och säg att du får dra igång en strejk så slipper du det jobbet.

När du väl går i pension tar du ut tjänstepensionen på kortast möjliga tid, framförallt om du bor dyrt och flott så får resterande skattebetalare pröjsa delar av din hyra i form av bostadsbidrag.

Tänk på att om du är hantverkare har du betydligt mer att ge på svartjobben som 62 åring jämfört med en som är 67 år, förresten är nästan alla hantverkare över 50 trasiga, så en sjukskrivning från 60-62 år kanske är en bra och lugnare nertrappning från arbetslivet och dessutom kan du ju ta dom svartjobb du tycker passar.

Har du inte ett hantverksyrke som slitit sönder din kropp kan du göra som alla andra, skylla på psyket för det går inte att kontrollera mer än vid följdfrågor, ja du kanske kan göra ett examensarbete på just detta och sälja till folk som vill sluta jobba. 

Min fd bästis slutade jobba när han var runt 20-22år, obegripligt. "mår inte bra"
Han har jobbat massor med svart och ändå finns det folk i hans närhet som påstår att han kan inte ha ett jobb nä jag håller med för han har drabbats av latmasken och valt att leva på bidrag istället.
När väl jag ska gå i pensions kanske jag inser att han gjorde rätt val.

[tipo874]

Jag fyller 62 i mars. Ska på anställningsintervju i morgon 

Blev friställd i november och skulle väl kunna pensionera mig, men frun har 7 år kvar och jag känner inte för att gå hemma ensam.

Jag hade tänkt jobba till 67, men vi får se hur det blir.

[Jiri]

Om man nu vill ha lite glädje av pension?
Har du råd? Medan du står någorlunda på friska ben.
Du lär inte ångra dig. Tiden räcker inte till om man ska hinna med alt som missat.
Själv -2år är jag skyldigt skattmasen och sen att man står på egna ben, helt suveränt.
Jiri
 

[B-s]

Råd?  Hur mycket pengar behöver man egentligen ?

Nöjd med lite gröt eller en omellett på morgonen, ett träningskort, en gammal bil, ett par Ryan air resor till Spanien.
Tänkte brygga lite öl också, det kan inte vara så dyrt. Whiskey och ved har jag redan.
Dyraste är väl renoveringskontot, får väl ta ett lån eller sälja något, men inte motorcykeln.
Vad jag säger är att jag kan nog leva ganska billigt, har inget behov att brascha.

Tiden känns dock mer och mer som en bristvara.
Vad missar jag?

[Jiri]

Bara till det nödvändiga(räkningar),resten är till nöjen.
Man har inte så stora behov, lite friskluft och nöjd med tillvaro.
Med vänlig hälsning Jiri

[boek]

Jag valde att pensionera mig för drygt två år sedan då jag fyllt 62 och jag kan säga att jag inte ångrat mig en minut. Full tjänstepension de första fem åren, i stället för 10 år eller livstid. För vem vet hur länge man lever?

Många som är i 55-års åldern eller runt den åldern tror att de är lika pigga vid 65, så de planerar vad de ska göra när de pensionerar sig. Nå, då kan jag upplysa om att man vanligtvis är långtifrån lika pigg vid 65, visst det finns undantag, men de är få om man jobbat hårt. Så min slutsats blir att tar man pension tidigare än vid 65 års ålder så orkar man betydligt mer. Detta under förutsättning att man har ekonomi för detta, eftersom pensionen blir lägre ju tidigare man väljer att gå i pension. Men för min del har det i alla fall varit ett lyckokast. 

[bopakoster]

Jag är 73 nu, gick i pension för 10 år sedan. Jag ångrar det inte även om jag saknar mina kollegor och och arbetsuppgifterna på verket. Men Jag haft fullt upp med nya gamla huset, det är det bästa jag vet att bygga snickra rita fiska och så jag ger dig förstås rådet att att om du har råd så gå hem och förverkliga dig själv!

[Per Lu]

Slutade jobba ganska många år innan 65 och håller med föregående inlägg om att sakna kollegorna.
Trots att jag aldrig hade en tråkig dag på jobbet så tycker jag livet är toppen nu (bäst hittills). Speciellt sedan frugan också slutade jobba. Hon blev så avundsjuk på mig så hon slutade också i förtid.

Om det skall funka riktigt bra så är det nog viktigt:
- att man har ordentligt med fritidsintressen så att man har fullt upp hela tiden
- att man sparat ihop en "rejäl" summa pengar så att man göra precis det man vill utan att behöva snåla. I vårt fall började vi medvetet förbereda oss för en eventuell tidigare pension runt 20 år i förväg 
 

[Rickard]

Ni var tidigt ute, på den tiden var det inte så många som sparade till pensionen på annat sätt än genom att amortera på huset.
Men det är ju inget riktigt sparande om man inte är beredd att sälja huset när man går i pension, eller börja låna upp på det igen...

Jag började spara mer målmedvetet för 6-7 år sedan, och det har faktiskt tagit sig rätt bra trots att Nokia aldrig blev någon hit....
Sålde dem med 50% förlust för en månad sedan, tur det inte var så mycket pengar man satsat.
Det kapital jag hittills satt in på IPS, Tjänstepension och ISK har vuxit med 61% sedan 2011-10-11 när jag började. 

Känns lite surt att Trump skulle komma och skapa oro på världsmarknaden, jag är skeptisk till börsens utveckling framöver, men jag är ju bara 52 än, så jag borde hinna med både en nedgång och en uppgång till innan jag skall börja ta ut pengarna.
Min dröm är ett andra boende i ett varmt land, i vart fall prova på det och se om man trivs.
Eller att man hyr något i längre perioder under vintern.
Blir det inget av det så blir det nog mer fiske än det blivit hittills, både hemikring och i trakterna runt Arjeplog som jag känner rätt väl sedan jag var barn och följde mina föräldrar dit varje vårvinter och sommar fram till 13-årsåldern.

Har jobbat och jobbar rätt mycket ideellt också, och det är ju också en sak man kan lägga lite mer tid och engagemang på om man blir dagledig.
Fast frågan är om jag kan sluta med mina forum så länge det finns livsgnista i mig
I så fall skall någon komma med ett bra bud på det hela, eller att grabben vill ta över.

Fördelen med forum är att jag kan arbeta med det i princip när jag vill, och varifrån som helst.
Webbshoppen måste säljas, överlämnas eller avvecklas den dagen man tar beslutet...

[Per Lu]

I vårt fall bestämde vi oss för i början av 90-talet att betala av alla lån vi hade. 1999 var sista kronan återbetald (studielånet). Sedan satte vi upp målet att när vi blir 60 skall vi ha sparat ihop så mycket att vi kan leva på bara besparingar i 5 år med samma levnadsstandard som de senaste 5-10 åren

Vi har en del aktier och har även provat att spara i aktieindexobligationer, statens premieobligationer, fonder mm. Utan undantag har det varit negativt för oss med dessa placeringar jämför med att ha pengarna på banken. Så nu är det bara bankkonton som gäller.

Många möten med "placeringsexperter" har jag varit på. Särskilt ett kommer jag ihåg. Han (på ett välrenomerat företag) berättade och visade underlag på hur dom placerade pengar, höll järnkollen på utvecklingen och agerade så att mina pengar i princip skulle vara helt utan risk och med en mycket bra "garanterad" förräntning.
Eftersom förräntningen påstods bli mycket högre än låneräntan frågade jag honom hur många miljoner han hade placerat i denna fantastiska placering. Då blev det bara tyst. Så jag avslutade mötet och har inte hört av honom igen.

Nej tacka vet jag "banken". Då kan jag läsa ett par sidor i kontoutdragen varje kväll och fröjdas över hur kapitalet bara ökar och ökar. 

[Rickard]

 

Vi sparade av barnens barnbidrag i 18 år, allemansfonder, och det hade nog varit bättre med räntan på banken.
Lite värdetillväxt blev det, men som sagt...

Nu placerar jag direkt i Aktier efter eget huvud, visst kan det bli fel, men jag tror och hoppas att risken är mindre i alla fall.
Jag får gråta mig till sömns när börsen faller med 50% i nästa kris. 

[Per Lu]

Är man intresserad av aktier tror jag säkert att det på lång sikt kan vara bra att placera pengarna där. Men är man som jag totalt ointresserad och okunnig om aktier så har i alla fall jag kommit fram till att jag gör bäst i att hålla mig borta från dessa.
Precis som i andra sammanhang som man inte begriper sig på.

Och jag dra bara en djup suck varje gång jag måste sälja aktier (händer bara vid tvångsinlösen). Det är ju ett rent h-e att räkna fram omkostnadsbelopp och annat på en del aktier som jag har. Och när jag går in på nätet och försöker hitta hjälp så är det första jag läser ".. jaha du, den här aktien har tom experterna problem med att räkna ut omkostnadsbeloppet på...." så hittills har det bara blivit schablonmetoden jag använt.

Och jag har fått ännu större motvilja över dess dj-a aktier som det är så förb-at besvärligt att hantera. Och jag lovar mig själv än en gång att inte sälja våra Teliaaktier förrän kursen överstiger introduktionserbjudandet. Så det lär nog dröja länge innan jag behöver bekymra mig om att räkna på åtminstone dessa.