0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
På grund av det extra tillskottet av värme måste ju den egentillförda värmen från värmesystemen sänkas, men utan vettig styrning (on/off) blir det svårt.
Det jag menade med on/off reglering är att det är en ganska grov reglering, lite som att tälja tändstickor med klyvyxa. Det riskerar att bli ganska så stora svängningar från önskad rumstemp.
Så jag undrar helt enkelt, i vilka situationer har man en direkt nytta av en on/off reglering? Det måste ju finnas nån tanke bakom, varför har VP:n annars den möjligheten?
Om du kör VP mot en tank där du vill ha en fast temperatur, tex. en VV-beredare eller en Acktank med shunt(sk. fast kondensering).
Du kanske t.o.m kan koppla två termostater parallellt, sätta en uppe och en nere?
du kan sätta termostater på radiatorerna i de rum som du vet tenderar att få en övertemp. och hoppa över on/off-reglering via central termostat till lvvp.
Du kan också laborera med utegivaren. Placeras den så att den vetter något mer åt väster och alltså får lite eftermiddagssol så bromsar den pådraget på den soliga eftermiddagen. Nej, den bör nog inte sitta i fullt solsken, men det skulle gå att balansera det någorlunda med lite experimenterande. Ett annat mer krävande DIY-projekt är att ersätta utegivaren med en egenbyggd av exempelvis arduino som med hjälp av fler variabler, solstrålning från egen sensor eller via någon väderstation, kan beräkna ett lämpligt motstånd att presentera för styrningen av LVVP:en.
Ok, det kan ju vara lämpligt då.Jo, men jag inser inte vad det skulle lösa? Antingen slår den övre eller den undre av VP:n, och båda måste vara inaktiverade för att VP:n ska gå igång igen. Om båda står på samma temp, så blir det varmt snabbare på övervåningen, den övre termostaten slår av VP:n, den undre vill fortfarande ha den på, men inget händer förrän temperaturen på övervåningen sjunkit under termostatgränsen. Vad har jag vunnit på det?