Ämne: Skoldebatt

[lars]

Det är alltför många lärare som inte tar itu med problemen. Glider undan beroende på att det är för  jobbigt. Först en vanlig arbetsdag sedan en helkväll med föräldrasamtal som måste följas upp kväll efter kväll.  Som tröst kan jag säga att det kan bli en fantastisk positiv utveckling av  snabba direkta samtal.  Gör man inte det blir det blir det värre och värre. Föräldrakontakten är livsviktig.  Som klassföreståndare har jag alltid ringt upp samtliga föräldrar första veckan när jag fått en ny klass. Dels presentera mig dels önskemål om hur vi snabbt kan kontakta varandra vid behov. Sedan har jag utnyttjat tillfället att ringa hem och berättat när jag sett något positivt, trevligt uppträdande, förbättrat resultat  osv. Då växer eleven, föräldrarna gläds och skolan upplevs som positiv. Eftersom problemen hopar sig vid olika tidpunkter t.ex i november är jag tveksam till bestämda arbetstider som man sitter av på skolan. Effektiviteten har sjunkit. Det gäller att orka när det behövs akut.

[Sanntos]

Mycket klokt i denna tråden.

När man gör en förändring i skolan så tar det många år innan resultaten visar sig. T ex när man gör en förändring som inbegriper lärare så tar det flera år innan lärarhögskolorna har börjat komma upp i fas. Sedan tar det några år till innan de lärarna börjar komma ut på skolorna. Väl där så finns det på nästan alla skolor en liten grupp lärare av en viss sort som ingen annan vill stöta sig med, inte ens rektor. Om inte de tycker att förändringen är bra (för dem, inte för eleverna) så blir det inget av förändringen. Det är först efter flera år när det kanske kommit flera nyutbildade till en skola som man kanske orkar med att göra en lite mindre version av den förändring som infördes i undervisningen på lärarhögskolorna 10 år tidigare. Sedan tar det ytterligare ett antal år innan de eleverna har gått igenom och resultaten börjar visa sig. Som det nu är så genomför man förändringar med kortare intervall än så här. det innebär att innan resultaten visar sig så har man gjort en ny förändring. Det är lika smart som att börja skruva på värmekurvan var sjätte timme.
Nu är det dessutom så att skolornas tillstånd med låga löner, många korkade förändringar och låg status har gjort att många av lärarhögskolornas elever tyvärr kanske egentligen inte borde tillåtas att få komma ut på skolorna. För väl där så får de eget ansvar för ett slutet rum med ett antal unga människor som är helt beroende av den personen. Och den kontrollen kan de behålla ett helt yrkesliv, även om han/hon egentligen är helt olämplig, bara han/hon håller låg profil. Det innebär att en olämplig lärare som t ex favoriserar vissa och sänker andra med olika subtila metoder kan göra oändlig skada.
Jag är lite äldre, men har ett barn i grundskolan, och jag blev skakad när jag började inse hur det låg till. Jag hade gjort som man brukar, gått på föräldramöten och utvecklingssamtal, men en vikaries mail gjorde  att jag började följa undervisningen en heldag per termin. Jag sätter mig längst bak. Jag kan inte nog rekommendera det, effekterna blir oanade.

[lars]

Vi är rörande överens "Sanntos" . Hela tråden tycker jag kännetecknas av att vi ser samma saker men kan inte se någon lösning. Några saker att ta upp:
ARBETSTIDEN:  Jag tror inte den är längre än tidigare. Tidigare var arbetet klart när allt som skulle göras var utfört.  Om det så var sent på kvällen när jag gick hem var det ingen som funderade på. Ej heller konstigt att jobba lördagar söndagar i betygsättningstider. Nu jobbar man med ett öga på klockan, och tanken på när barnen skall hämtas på dagis och att det är ingen ide starta nya uppgifter. Spilltid. Man behöver inte göra mer klockan avgör. Ibland undrar jag om man inte fyller ut tiden med att klaga istället.
LÖNEN: En Adjunkt=slut lön som 1:e byrådirektör= Riksdagsmannalön när jag började.  När jag slutade hade jag hälften av denna lön.  FRÅGA: Vad får vi för riksdagsmän om vi halverar lönen. Själv hade jag tappat tron på skolan. Gick över till att köpa små hyresfastigheter rusta dem med bergvärme mm (orsaken till att jag hamnade på detta forum). Klassade om från hyresfast. till villa, och helt plötsligt hade värdet stigit ett par milljoner per styck.  Sålde eller hyr ut möblerat. Jag lever numera med en ekonomi som är som en dröm mot den jag hade tidigare som lärare.  Kände mig uppskattad av föräldrar men min ambition ställde till det för mina arbetskamrater. Föräldrarna ville andra skulle följa mitt arbetssätt.

[hplp]

Finns det ingen studieplan med mål/delmål?
Era barns utbildning och slutliga kunskapsnivå angår alla medborgare då det är A & O för hur vårat sammhälle kommer att se ut i framtiden. Det är orimligt att privata vinstintressen ska få forma vårat framtida levende.
lars, din FRÅGA: Vad får vi för riksdagsmän om vi halverar lönen? Jag är inte säker på att det blev sämre, bort med yrkespolitikerna, de sitter där mest för lönens skull, och in med folk som tror på det dom gör. Jag är ganska säker på att det finns många som ställer upp för halva deras lön.

[lars]

Jo hplp det skall finnas planer tillgängliga på varje skola. Gå in på expeditionen och be att få se på respektive ämne, elevvårdsplaner.....Sedan har den som undervisar givetvis planer.
Sedan kommer frågan hur de följs. Här skulle jag önska mig att varje lärare i varje ämne dokumenterat vad som gjorts och utvärderats. Detta tror jag förekommer sällan. Ofta kommer i slutet av läsåret ett konstaterande att "Jag har inte hunnit med". Där finns en stor brist. Varför inte hunnit med ?  Helt enkelt brister i den undervisningen.  Att elever kommer sent är bekant. Vissa lärare bryr sig andra inte. Allt för många lärare kommer heller inte i tid. Samma sak vid lektioners avslutning, man slutar för tidigt, gör det lätt för sig. Tidsspillet är för stort.  Undervisningstiden kan utnyttjas med effektivare. Vi behöver objektiv utvärdering betygsättning. Det är det inte nu. Då ser man verkligt resultat. Att gå efter reklambrochyrer duger inte. --- All heder åt politiker som kämpar för oss och för det de tror på.

[Sanntos]

Att kommunalisera skolan, sedan privatisera och konkurrensutsätta och detta samtidigt som man kraftigt sänker löner och därmed krav och kvalitet är som om man behandlar barnen som de vore vilken annan vara som helst, som ska utsättas för marknadens krafter, som chipspåsar och mjölk som har oturen att hamna i en närbutik med taskigt läge och låg omsättning. Det är ett stort feltänk, eller så är det inte ett feltänk. Det finns ju en kategori föräldrar som omedelbart flyttar sina barn om de tycker att skolan eller barnens kamrater inte håller måttet. Det är den kategorin som man värnar om.

Nu börjar man prata mer och mer om lönerna, i år kommer en del få ett lönelyft på 10 000:- Man tror inte det är sant, visserligen är det ett problem att lönerna är låga, men man kan inte först sänka krav, kvalitet och standard och sedan tro att man kan åtgärda genom att höja lönerna. Ska de som nu kommer in på lärarhögskolan med 0,1 på högskoleprovet ha höga löner? Blir något bättre då? Min katt kan få bättre resultat genom att trampa på ett tangentbord. Dessutom, problemen kommer öka, inte minska, eftersom den lönesättande rektorn bara tror sig veta vilka lärare som är bra, han/hon vet inte vilka som verkligen stöder alla elever, hen kommer belöna de som betygsinflaterar och agerar som Lars beskrev som "METOD: sopa under mattan-glid undan- var taktisk". Att vara bra i rektorns ögon är en sak, att verkligen vara bra kravställande lärare för eleverna är en helt annan sak. Det har jag sett vid flera tillfällen.

[lars]

Lönelyftet på 10000kr/mån för vissa trodde jag var ett aprilskämt. Såg inslaget i TV från Sigtuna där den intvjuade idrottsläraren var min tidigare klassföreståndarkollega. Bara Sigtuna?
I bästa fall skulle man kunna minska lönemissnöjet för dem som fått bingo. Men de som står bredvid och gör samma jobb  vad tycker de?  Hur man fördelar löneökningar i skolans värld har ingen lyckats förklara för mig hur det fungerar i verkligheten. Jag har aldrig haft besök av någon rektor som sett mig i arbete. Hur kan man då bedöma någons föråga och duglighet?
Jag har frågat varje rektor varje tillfälle vilket väckt en hel del ont blod. Jag har jobbat på 7,8,9 åk och gymnasiet. Vi som jobbat där har aktat oss för rektorstjänster.  Jetingbo liksom.
I regel har rektorerna varit unga personer från åk 4,5,6 med gott självförtroende som sett en rektorsvikariat som meritstege i karriären.  Jag har liksom flertalet lärare har ringa förståelse för hur fördelning sker.  Individuella löner  är på skolans område relativt nytt och tydliga kriterier saknas. Men vi vet för lite om lönelyftet.