0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
För varje år extra man jobbar förlorar man ett år av total frihet och livskvalitet. Det kan vä aldrig löna sig att jobba mer? I pengar kanske men är det värt det? går man i pension vid 60 får man inte så mycket penga att leva på från den vanliga pensionen men å andra sidan har man all tid i världen att tjäna lite extra på liet roliga uppdrag precis när man känner för det.Verkar inte vara så många som tänker som jag. De flesta verkar mest jaga varje extrakrona man kan få från staten. jag litar inte på att staten kommer att försörja mig så min pensionsförsäkring är i första hand ett avbetalt boende.
Vad är det som är pinsamt, och på vilket sätt kom du utifrån mitt inlägg in på politikerspåret?Det enda jag ville peka på är att det faktiskt blir en inte obetydlig höjning av pensionen om man väntar ett år med att ta ut den.Lever man till medellivslängd eller längre är det en god affär, om man nu eftersträvar en god ekonomi även som pensionär.Är man sliten eller sjuk, och inte vill eller orkar göra av med de pengar man har eller tjänar så är det troligen bättre att ta pension före 65-årsdagen.När det gäller politikerpensioner borde de omedelbart bli av med pensionen-på samma sätt som en som stämplar blir av med stämplingen om de startar eget.
När det gäller politikerpensioner borde de omedelbart bli av med pensionen-på samma sätt som en som stämplar blir av med stämplingen om de startar eget.
Hej!Jag pensionerade mig vid 53 års ålder (ingen arbetslöshetskassa eller sjukpenning utan levde av sparade pengar och, i viss mån, avkastning på kapital). Det var ett stort steg men jag har inte någon gång ångrat det. Det var så mycket jag ville göra (exempelvis vandra i bushen i södra Afrika - det blev flera resor, långa resor på motorcykel ut på kontinenten) som jag visste att jag inte skulle klara av när jag blev "gammal". Nu är jag en måttligt glad pensionär men kan se tillbaka på tolv rika år innan den riktiga pensioneringen. Återfinns numera under korkeken med en immig pilsner.Vänligen / Gunnar
Det borde vara som för de flesta anställda. Arbetsgivaren betalar en överenskommen procentsats av lönen till en pensionsförsäkring. När det politiska uppdraget upphör upphör också inbetalningarna till pensionen. Jag tycker det är rimligt att lön utgår ett antal månader efter ett valnederlag men att det sen är totalt stopp på förmånerna.
För det är ju detta de anför som försvar för att att de har sin pension, risken att de både förlorar sin tidigare anställning, och sedan sin politiska post.
Är det konstigt att ingen känner någon politiker , jag vet en som kände en politiker..
Jag känner/känner till ett par stycken. På låg lokalpolitisk nivå är det ett väldigt otacksamt arbete med rätt dålig ersättning. Vad som än görs är det olika intressen som drabbas. Byggs det inte bullervallar klagas det över bullret, byggs det bullervallar klagas det över att de är fula, att de försämrar sikten och utgör en säkerhetsrisk. Följer man kraven på sänkt hastighet och beslutar om det klagas det över att restiden ökar. Beslutar man om att gräva ner en kraftledning börjar de som bor över den beslutade tunneln att oroa sig över störningar från magnetfälten trots att väckarklockan vid sängen med största sannolikhet är ett värre problem. Ordnas det offentliga möten i någon fråga är det ofta någon urspårad individ som ställer sig upp och är ovettig. Av någon anledning verkar det finnas en hel del personer som tycker att det är ok att vara oförskämd mot en politiker.
En bortre gräns på 2 år för pensionen enligt Rickards modell gör att en pensionen inte längre bör kallas pension utan en (alltför) lång betald uppsägningstid. Vad gäller pensionen för politiker har jag svårt att inse att den skulle behöva vara annorlunda än vilken tjänstepension som helst, att pensionen bestäms av hur mycket pengar som har betalats in till pensionsförsäkringen under anställningstiden. Om en anställd blir av med arbetet får vederbörande försöka skaffa sig ett annat arbete, någon rätt till livslång pension vid t.ex 45 års ålder finns inte. F.d. politiker borde också kunna klara av sådana villkor. Politiken blir som vilket annat arbete som helst. Jag var en gång i tiden ordförande i den lokala CF-klubben och hade då anledning att tala med företrädare för olika pensionsförvaltare och dito administratörer. En av dem berättade att han hade varit med om att företagsledare hade fått så förmånliga pensionsavtal att man i praktiken inte skulle ha råd att ge dem sparken. Tänk er att efter några års arbete vara berättigad till en hög livslång pension plus att företaget skulle behöva betala en ny VD. Inte billigt.