När man håller på etsar kretskort så lär man sig ganska snart att rengjord och polerad metallblank koppar kan mörkna ganska fort, speciellt om det är fingeravtryck på det och kopparen under ett fingeravtryck kan korroderar så våldsamt att en tunn ledare typ 8 mil (ca 0.2 mm bred) kan bli avbrott i efter ca 6 månader.
Det är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till att prototypkort inte fungerar efter några månader om man inte varit noggrann med lackning mm.
När det gäller torkfilter så brukar de oftast ha zeoliter med porstorlek på mellan 3-4 ångström och dessa är verkligen inte att leka med om man sågar sönder en sådan och inte är mättad med vattenånga - en sådan kärna eller bitar av dessa kan bränna fingrarna och hud av värmeutvecklingen när den försöker dra fukten ur handen/fingrarnas hud som greppar den, så hårt suger den fukt, huden blir dessutom läderartad och tenderar att spricka om man sträcker ut den - tills den har återfuktat sig igen...
Värmen som bildas är faktiskt från kappillärkondensation av fukten inne i porerna i zeoliten (samma typ av krafter som suger fast fukt i kopparoxidens porer om det finns någon oxidlager alls, men inte alls lika starka krafter). En sådan filter går inte att torka igen med vakumsugning oavsett tid och den blir fuktig fort om den har ändarna öppen mot luften, har den varit öppen över 15 minuter mot luft så har så mycket kapacitet förbrukats för att den har sugit fukt genom öppningarna att den anses inte gör någon vidare nytta i systemet längre och filtret är bara att lämna till återvinning igen - trots att den ser helt ny ut.
Danfoss har väldigt många intressanta dokument att läsa om om man är intresserad och för torkfilter så kan man titta tex på
http://www.ra.danfoss.com/TechnicalInfo/Literature/Manuals/01/DKRCCPDE00C502.pdf och minsta storleken filter har en typisk absorbtionsförmåga för 5-6 kg köldmedier från 1030 ppm till 30 ppm vilket då motsvarar ca 5-6 gram vatten (1 ppm = 1 mg vatten per kilo kölmedie)
Förtjockningen innan kapillärröret på en kyl/frys är egentligen torkfiltret och fyllningen brukar vara 18 gram vilket gör att den kan ta upp mellan 2-4 gram vatten beroende på kölmedie. med HC och R12 så kan den absorbera mer fukt medans med R134a/R22/R407C/R410A som i sig agerar lite som flytande torkmedel och konkurrerar gör att kapaciteten är mindre för samma mängd zeoliter, typiskt halva mängden gentemot R12 om man pratar max 10 ppm.
---
När det gäller att få en demonstration på hur snabbt en torkmedel med kapillärkondensation faktiskt kan suga gas/fukt så kan man prova det med ett expriment som verkligen får en att höja ögonbrynen på hur fort en del fysikaliska fenomen faktiskt jobbar.
Kräver dock lite förberedelser som att först under vakum och i ugn runt 200 grader torka lite silikagel ('vit' kattsand av den lätta halvgensomskinliga typen duger bra) och när det är torkat i vakum under 4-5 timmar (eller när vakumet går under 0,01 mBar), svalnat och förvarat i lufttryck i glasburk med tät plåtlock, så går man till nästa steg och svänga en plastpåse så att den är nästan full uppblåst med luft (blås inte med munnen - andedräkten är full med vattenånga) därefter så letar man fram sin kylspray eller airduster med HCF134a (kolla dess säkerhetsdatablad på nätet om det är osäkert) och blåser in ett par _korta_ duttar i den redan luftfyllda påsen.
Därefter tar man en tesked av den torkade silikagelen från glasburken och kastar in i den luftfyllda påsen med lite HCF/R134a i sig och försluter snabbt igen - nu studerar man påsen och finner att på endast ett par sekunder så har den skrynklat sig ganska mycket för att gasvolymen minskat och man finner att silikagelbitarna inne i påsen är närmast heta i temperatur.
Frågan man kan ställa sig är hur i helsike en liten skvätt silikagel i botten av plastpåsen lyckas rensa hela gasvolymen i påsen på HCF134a/R134a-gas nästan fullständigt på bara ett par sekunder. Det intressanta är att även om silikagel gillar R134a väldigt mycket, så gillar den vattenånga väldigt mycket bättre - så mycket att den sparkar ut den absorberade R134a för att ge plats åt vattenånga istället - tar man ut några av dessa silikagelbitarn ur påsen och droppar ned det i en glas vatten så kommer man se bitarna bubbla som en lite treo - av den tidigare absorberade R134a! (namnet zeolit och ofta i engelska kallad för 'molecular sieve' står ursprungligen för 'bubblande stenar')
Varför man måste vakumtorka under hetta silikagelen inför exprimentet beror på att om den har mer än ca 1% Rh i motsvarande fukthalt i silikagelen - så kommer den inte att absorbera någon R134a alls i exprimentet!!
Silikagel är i jämförelse med zeoliter en ganska svag torkmedel som allt för gärna börja lämna ifrån sig fukt redan vid 50 grader och har man med egna ögon sett/utförd ovanstående experiment så inser man vilken otrolig sugverkan ett torkfilter har på sin omgivning om dess anslutningar är öppna mot fria luften och att torkfiltret ganska snabbt blir mättat om det inte försluts igen på väldigt kort tid.
för att torka zeoliter från fukt så måste den värma mellan 250 till 350 grader C under vakum och många timmar för att få ut vattnet ur zeoliten. Dom flesta torkfilter för kylindustrin man köper tål inte att värmas mer än 125 - 150 grader C inklusive Danfoss filter pga plast, bindemedel som håller ihop torkpärlorna och ev. filterduk i syntet eller cellulosa - vilket gör att dessa inte går att generera om de av misstag blivit fuktiga innan inmontering.
gäster: 464
dolda: 0
användare: 3
