Att det Lexus citerar från mina tidigare inlägg ger ett förvirrande intryck beror på att de, utan att jag har tänkt på att klargöra att det jag skrev handlar om två olika saker. Dels om i vilken mån värmen stannar kvar i närområdet, vilken glädje man har av tillförsel av sommarvärme till borrhålet vintertid men det verkar jag aldrig ha klargjort, dels VBX-fallet där värme tillförs och tas ut mer eller mindre samtidigt.
Att värmetilförsel sommartid höjer borrhålstemperaturen då har jag aldrig ifrågasatt. Jag har flera gånger tidigare skrivit att för att återladdning skall fungera måste värmen tillföras nästen samtidigt med att den tas ut. Väntar man en längre tid är den borta. Temperaturhöjningen sommartid påverkar naturligtvis varmvattenberedningen sommartid men är i stort sett borta till vintern.
Du skriver:
"Även för det bästa tänkbara fallet, ett välisolerat nybygge långt norrut där markvärme inte är ett alternativ"
Var går gränsen för jordvärme?
Är bergvärme ett alternativ långt norrut, då grungvattentempen är +1° d.v.s. för att få en vettig värmetransport i berget så måste borrcentrum sänkas till typ -5°? Då är det betydligt mindre risk att ha -5° i jordvärmeslangen.
Det blev ett missförstånd här. Det jag menade var …. där markvärme inte är ett alternativ pga liten tomt eller att marken inte är lämplig för grävning. Jag insåg inte vid skrivandet att min rumphuggna formulering kunde feltolkas. Vi är överens på den här punkten. Norrlänningen gräver om han kan, han borrar inte.
Jag har under många år hävdat att det alltid är bättre att borra djupare än att installera värmeåtervinningsaggregat. Exemplet med Sundsvallhuset visar att det i vissa fall är möjligt för värmeåtervinning att konkurrera med djupare borrhål. Det måste jag medge även om jag inte köper Lexus’ kalkyl fullt ut. Mina invändningar är:
Vinsten av en grad högre köldbärartemperatur bör vara ca 200 kWh/år i stället för 250. Det blir resultatet av 3 % högre COP per grad och, med tanke på att det är golvvärme, ett årsgenomsnitt för COP bli högre än 3,5.
Ingående köldbärartemperatur var ökad en grad jämfört med beräkningsprogrammets standardinställning. Det går alltid att får en värmeåtervinningsenhet lönsam om man väljer tillräckligt hög Kbin. Högre Kbin ger djupare borrhål och därmed större skillnad mellan borrhålen med och utan återvinning.
1 kW tillförd värme till borrhålet sommartid är möjligt. 1,8 kW övriga delen av året förutsätter att luften ut från värmeåtervinningsenheten är +1. Det tror jag inte är möjligt av skäl som jag tidigare har angett. 1,6 kW som anges i Nibes datablad verkar rimligare. Men även om man accepterar 1,8 kW så är det inte möjligt att ta ut 1,8 kW höst och vår. Köldbäraren är inte tillräckligt kall för det. Temperaturerna i kolumn BM i mitt Excelark är skillnaden mot ostört berg som i Sundsvall är +5 grader. Till det skall läggas temperaturskillnaden köldbärare/bergvägg som vintertid är -2 grader och sommartid +1 grad (sommartid är köldbäraren varmare än bergväggen). Vår och höst när värmeuttaget är lågt kommer ingående köldbärarare att vara några plusgrader. Till det skall läggas temperaturskillnaden köldbärare/luft i återvinningsenheten som bör vara minst 2 grader. Det är inte möjligt att få frånluft som är +1 höst och vår.
Den extra elförbrukning som ett värmeåtervinningsaggregaten medför är svår att kvantifiera. Jag är rätt övertygad om den är betydelsefull i en lönsamhetskalkyl men jag har inga mätdata.
Jag räknade med 500 kWh/månad för varmvatten. Det är högre än för normalfamiljen men inget orealistiskt värde. Högre andel värmebehov sommartid gynnar värmeåtervinningsfallet då en värmetillförsel och uttag blir bättre balanserade.
Inga av det faktorer jag har räknat upp ändrar något principiellt. De flyttar bara brytpunkten för lönsamhet. För ett tillräckligt stort nybyggt hus som planeras för en återvinningsenhet från början går det nog i de flesta fall att välja parametrar så att en VBX blir lönsam jämfört med bergvärme utan återvinning. Om det sen blir en lösning som är vettig i förhållande till vad som är dimensioneringspraxis eller en ekonomiskt vettig lösning jämfört med andra alternativ är en annan fråga.
Cocacola tycker att man principellt skall återvinna värmen i frånluften. Det är vällovligt men då är en FTX-enhet en ur värmeväxlingsynpunkt elegantare lösning. Där sker en värmeväxling mellan till- och frånluft med några graders temperaturskillnad, men det blir till priset av en dyrare och mer komplicerad installation.
Det som stör mig med värmeåtervinning från frånluft via köldbäraren är den termodynamiskt sett dumma processen. Man har luft vid +20. Värmen överförs till köldbäraren som är runt noll grader. Sedan får kompressorn arbeta med att hissa upp temperaturen till 30-35 grader. Sedan sker ytterligare ett temperaturfall till rummets +20 grader. Kilowattimmarna åker berg- och dalbana temperaturmässigt jämfört med FTX-aggregatets lilla temperaturkliv nedåt. Det bidrar till att verkningsgraden för den återförda värmen via köldbäraren blir lägre än 2 % (200 – 250 kWh mindre el till kompressorn/13000 kWh återförd värme). Tar man ut värmen samtidigt som den återladdas går det att få runt 7 % verkningsgrad.
En FTX-enhet med 85 % temperaturverkningsgrad får, räknat på samma sätt, en verkningsgrad på runt 20 %.