Batterier baserade på natrium och/eller olika salter har det varit tal om i många år.
För stationär energilagring finns det ju batteritekniker som bygger på att batteriets båda poler är i vätskeform, som förvaras i tankar var för sig och pumpas runt via någon form av elektrolyscell där det tillförs eller avges elektrisk energi. Har för mig att det fanns artiklar om en prototyp/demoanläggning någonstans i Göteborgstrakten för kanske 5-10 år sedan. Det fina med den lösningen är att om man vill bygga ut batteriet för större kapacitet så behövs det bara större tankar, och eftersom det är rätt små mängder "polvätska" som är i kontakt med varandra, är det ingen risk för stora bränder eller explosioner om det blir ett missöde i elektrolyscellen. Vad som än händer, så stoppar eventuella otrevliga reaktioner av sig självt så snart cirkulationspumparna har stannat.
Mercedes-Benz provade natrium-svavel-batterier för elfordon (framför allt tänkte man sig dem för minibussar, lätta lastbilar mm) på 90-talet. De hade dock nackdelen att de måste hållas uppvärmda till ca 300

för att fungera, även om man isolerar batterierna väl, blir energiförlusterna irriterande stora om det rör sig om en bil som inte rullar hela arbetsdagar i sträck. Jag vet ej om de där batterierna tålde att kallna och sedan värmas upp igen, eller om de förstördes om de fick svalna till omgivningstemperatur. Tydligen ställde de höga temperaturerna till med en del bränder i prototypfordonen också.