Kan tillägga att jag i mitt liv gjort två mer eller mindre helt känslomässiga bilval, Den Honda Civic jag köpte, och den polestar jag nu köpt.
Hondan brydde jag mig inte ens om att kolla upp vidare mycket med tanke på kvalitet och efterfrågan, de har ju ett grundmurat gott rykte, så det var ingen oro för mig.
Polestar går ju dåligt som företag, och det borde ju finnas skäl för det, så jag har förstås kollat upp mer rörande dessa, och hyr istället för att äga, men jag föll ändå pladask för bilen känslomässigt, och det som varit unikt i båda dessa fall har varit att vi haft en andra bil som uppfyllt alla praktiska och rationella krav som vi som familj haft, jag har kunnat hänfalla till känslomässiga köp.
Än så länge har det varit bra beslut, hondan var ingen dålig bilaffär, och jag hoppas förstås det ska bli samma med Polestar.
Inget av dessa två köp har varit "försvarade" rationellt.
Vid närmare eftertanke är bilarna rätt lika, även Civic hade bra väghållning och var väldigt rolig att köra.
Båda bilarna är också skapligt praktiska med tanke på combicupe-designen.