Man kan få till ett bra förtryck, som sedan ger en bra vätskemängd, i expansionskärlet på många olika sätt. Att mäta förtrycket när vätskesidan är trycklös är det rättframma sättet som alltid fungerar - om det låter sig göras. Men annars kan man alltså göra på andra sätt genom upprepade mätningar och påfyllningar eller avtappningar av luft eller vatten däremellan.
Den metod frebor föreslår är absolut användbar. Man måste då dels räkna ut vilken volym vatten man ska tappa av (Det är väl inte så enkelt att det ideala är halva kärlets volym, någon som orkar räkna efter så här tidigt på morgonen? Men det kanske är tillräckligt bra.) och dels vara tillräckligt säker på att man inte har luft stående någonstans i systemet.