Tänk på att om man går upp från 10 A till kraftigare säkring på en enfasgrupp, måste man kolla dels att gruppledningen har tillräcklig area (den grova tumregeln att 1,5 mm2 skulle räcka även för 13 A säkring gäller inte under alla förhållanden) och dels att utlösningsvillkoret är uppfyllt (dvs att kortslutningsströmmen vid en stum kortslutning räcker till för att den kraftigare säkringen ska lösa inom rimlig tid). Om man inte använder proppsäkring utan dvärgbrytare så kan man med fördel ha en sådan med "B" -karaktäristik för en invertervärmepump, som till skillnad från gamla on/off-värmepumpar aldrig drar några höga strömtoppar i samband med start, det gör det lättare att klara utlösningsvillkoret än om man använder en "C"-säkring som är den vanligaste sorten.
En förklaring till de olika säkringsrekommendationerna kan vara slarvig översättning av broschyrer och instruktioner som gäller för andra delar av världen än Europa.
En invertervärmepump drar ju konstant effekt oavsett nätspänning, så ju lägre spänning desto högre ström. Strömförbrukningen blir alltså högre om man använder värmepumpen t ex i Japan där den nominella nätspänningen är 200 V, än i våra delar av världen där vi har 230 V.
Säkringars märkström är också bestämd på olika sätt på olika håll. I USA (och andra länder där elinstallationsbranschen är influerad av amerikansk praxis) är t ex säkringar generellt märkta med ca 20 % högre ström än vad samma säkring skulle vara märkt med enligt europeiska föreskrifter.
Så jag ser ingen anledning att inte börja med 10 A säkring och först om det visar sig att den har tendens att okynneslösa, kan man börja överväga att ändra installationen.