Lödpastan är i det här fallet flussmedel. I vissa sorters lod, speciellt tunt lödtenn avsett för elektroniklödning, så finns flussmedlet i en kanal mitt i tenntråden, då behöver man inget separat flussmedel. Det finns också lödpastor som innehåller tennpulver, när man använder sådana behövs inget annat lod. De är vanliga t ex vid maskinlödning av ytmonterad elektronik.
Flussmedlet har två syften. Dels att lösa upp oxider och dels att sänka ytspänningen så att lodet flyter ut lätt.
Men, i detta fall så är det nog bara att säga att det ska vara "lagom" med lödpasta. Ju mer oxiderade och fula ytorna är desto mer behövs. Den bör tillsättas ungefär samtidigt med tennet, om den får ligga där och vara varm länge innan tennet tillförs så bränns flussmedlet och kan inte göra någon nytta. Om pastan börjar brinna så är det definitivt för varmt. Lödstället ska inte behöva värmas till mer än 300-350 °C. När man använder temperaturreglerad lödkolv så brukar det vara lagom att ha 380-400 °C på lödkolvsspetsen för blyfritt lod respektive 350 °C för gammaldags blyhaltigt lod. Högre temperatur om lödkolven är i minsta laget för jobbet som ska göras, och vice versa.
gäster: 385
dolda: 0
användare: 10
