Ämne: Undrar om någon av er känner sig riktigt nere ibland.

[shelter]

Nu vet jag ju inte hur du blir när du dricker men det kanske finns en anledning till att hon sa ifrån...

[BigGitt]

Nu vet jag j
u inte hur du blir när du dricker men det kanske finns en anledning till att hon sa ifrån...

Är man absolutist,  med far som varit alkoholist, klarar man inte ens (knappt) att se en dryck med alkohol i.

[shelter]

Sant... finns alltid 2 sidor av myntet...

[jojje]

Hej igen.
Kände att jag behövde skriva av mig igen. Stod i köket och skulle plocka ur diskmaskinen och bara kände att orken försvann, var tvungen att sätta mig på golvet och försöka ta mig samman.
Med sambon är det i stort oföändrat, feber feber var och varannan dag som tydligen är vanligt efter behandlingen hon genomgått. Hon har inte fått permis för att åka hem till oss sedan julafton. Vi åker dit och hälsar på henne ett par ggr i veckan.
Morsan/farmor frågade härom dagen om det var någon mat vi önskade, jodå sa jag en kalops hade ju varit gott sa jag. Igår fick jag en bytta med typ 5-6 kilo kalops i säkert en 15 portioner:)

Jaja ha det bra där ute alla människor

[Fattiglapp]

Det känns ruttet, hur tacklar din sambo sin tillvaro? Är hon vid gott mod eller känner hon håglöshet?

Jag tror alla som läser vad du skriver känner med dig, men det är svårt att försöka skriva något. Att "muntra upp" går ju inte, och att berätta om andra tråkigheter är heller inte bra...

Vi hoppas i varje fall att det snart blir hemgång för henne, och att ert gemensamma liv kan få återgå till det som alla tar för givet.
Det skall man inte göra, det krävs så lite för att rubba det, och så mycket mer för att få tillbaka det.

Men jag tror och hoppas stenhårt att du snart skriver något riktigt bra här, håll ut.

[BigGitt]

Det är precis som Fattiglapp skriver

[jojje]

Det känns ruttet, hur tacklar din sambo sin tillvaro? Är hon vid gott mod eller känner hon håglöshet?

Jag tror alla som läser vad du skriver känner med dig, men det är svårt att försöka skriva något. Att "muntra upp" går ju inte, och att berätta om andra tråkigheter är heller inte bra...

Vi hoppas i varje fall att det snart blir hemgång för henne, och att ert gemensamma liv kan få återgå till det som alla tar för givet.
Det skall man inte göra, det krävs så lite för att rubba det, och så mycket mer för att få tillbaka det.

Men jag tror och hoppas stenhårt att du snart skriver något riktigt bra här, håll ut.

Sambon/mamman är envis som fasen och har inte tappat modet. Hon är nog starkare i detta än vad vi är, fast det borde vara omvänt. Hon har nog med sitt och ska inte behöva bekymra sig om oss runt i kring. Men vi kämpar på

[jojje]

En liten uppdejt, sambons infektionsvärden hade idag blivit betydligt bättre och det gör ju att hennes låga/obefintliga imunförsvar blir starkare. Nu väntar vi bara på att själva vita/röda blodkroppar ska komma igång ordentligt, men enligt hennes läkare kan det dröja ytterligare några veckor

[karlmb]

 

[jojje]

Även aptiten hade fått sig ett lyft igen, och idag skulle syrran hennes komma dit och skulle ha med sig en varsin mosbricka med grillad korv och räksallad som hon blivit sugen på
Hon har blivit sugen på diverse godis/skräpmat på sista tiden, och sjukhusmaten e ju inte så rolig alla ggr

[BigGitt]

jojje 

[Tågråttan]

Idag är jag låg, i helgen blev en viktig person i mitt liv häktad för ett vidrigt brott, trots att vi bara har pratat en gång påverkar hen min tillvaro VÄLDIGT mycket. Jag hoppas verkligen att hen är oskyldig för annars blir det jobbigt för tantaloan

Sen fick jag uppleva något för första gången i helgen, 1 hemoröjd, jävligt kul

[BigGitt]

Tågråttan!
Jag äter!!!

[jojje]

Bakslag, igår morse ringde dom ifrån sjukhuset och ville att vi skulle komma in. Sambon/mamman hade under natten blivit okontaktbar, strax innan vi kom in hade hon varit på röntgen för dom misstänkte att hon kunde ha fått en propp i huvudet men det visade inget. Dagen gick utan att så mycket hände, sambon fortfarande okontaktbar. Senare på eftermiddagen beslutade läkarna att hon skulle ner på intensivvårdsavdelningen för intertubering (slang ner i halsen) och få hjälp med andning, även en kontraströntgen skulle göras. Tiden gick och klockan 24.00 beslöt sönerna och jag oss för att åka hem, fick imorse besked att även kontraströntgen inte visade på någon propp eller dyl i huvudet och det är positivt.

Men det som orsakat hennes tillstånd med att hon inte är kontaktbar har vi inte fått svar på ännu, men läkarna trodde det kunde vara någon infektion som satt sig i ryggmärgen eller hjärnhinneinfektion.

Nu är vi nere för räkning här hemma men sönerna och jag kämpar på.

[Tågråttan]

Jag vet inte vad jag ska skriva som tröstar och det kanske inte alltid behövs, du ska veta att vi håller tummarna.

Jag ger dig alltid ett kvalité tryck så du förstår att du har min medkänsla mer ord än så har jag inte.