0 medlemmar och 3 gäster tittar på detta ämne.
Vi vet att det inte är några problem att mäta en blank metallytas temperatur med en IR-termometer om man sätter en tejp på ytan eller målar den. Det räcker alltså med ett skikt organiskt material som är betydligt tunnare än en millimeter för att få en emissionsfaktor som är nära 1. Emission och absorption är fenomen som är kopplade till varandra. Ett material med hög emissionsfaktor måste också absorbera strålning bra. Det betyder att värmestrålningen från IR-panelerna måste absorberas i hudens yttersta skikt då det inte finns någon anledning att tro att hud skulle ha annorlunda egenskaper vad gäller absorption av värmestrålning än tejp, målarfärg eller andra organiska material. Kort sagt, det där påståendet tror jag inte på.
att värma med tex radiatorer kräver att all luft i utrymmet ska värmas upp och den varma luften ska värma upp vår hud, vi får alltså "secondhand-värme". (eller i många fall "third-/fourthhand-värme" eftersom att uppvärmningen i många hem fungerar så att vatten värms upp centralt och sedan distribueras till radiatorerna som ska bli varma för att sedan värma luften som sedan ska värma människan. Det finns alltså många steg där värmen kan sticka iväg
kanske främst genom att luft tar sig ut genom springor i fönster, dörrar, tak och väggar.
Luften används inte som transportmedium, utan värms bara upp passivt
på så sätt bildas mindre kondens på fönster och mindre fukt fastnar i väggarna
Där så är väl fördelen med IR att det är relativt billigt och enkelt att installera!