Ämne: Vad ångrar vi på dödsbädden...

[Rickard]

Hittade dessa 5 punkter på företagande.se

Här är de fem vanligaste sakerna människorna ångrade när de låg på dödsbädden.

1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sann mot mig själv och inte ett liv baserat på vad jag trodde andra förväntade sig av mig.

2. Jag önskar att jag inte hade jobbat så hårt.

3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.

4. Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.

5. Jag önskar att jag hade låtit mig vara lyckligare.


Lösningen?
Från boken Att leva och verka till 100 % - de 7 goda vanorna, skriven av Stephen R Covey 1932 - 2012. Detta är vana två av de sju.

Börja med slutet i sikte
Begravningen
Föreställ dig hur du kör till gravkapellet, parkerar bilen och stiger ur. Lägg märke till blomstergärden och den orgelmusiken när du går in. Titta på vännernas och släktingarnas ansikten när du går förbi dem. Känn den delade sorgen, förlusten och glädjen över att ha känt den avlidne, som strålar från ut från de närvarande.

När du kommer till andra ändan av rummet och ser ner i kistan, möter du plötsligt dig själv. Det är din egen begravning, tre år från nu. Alla de där människorna har kommit för att hedra dig, för att uttrycka känslor av kärlek och uppskattning över ditt liv.

Tänk nu efter ordentligt. Vad skulle du vilja att talarna sa om dig själv och ditt liv? Hurdan skulle du vilja att den äkta man, far eller mor som orden avspeglade hade varit? Hurdan son eller dotter eller kusin? Hurdan vän? Hurdan kollega? Vilken karaktär skulle du vilja att de uppfattade hos dig? Vilka insatser skulle du vilja att de kom ihåg? Se noga på människorna omkring dig. Vad skulle du vilja ha betytt i deras liv?

Min kommentar:
Lösningen ter sig för mig krocka med flera av "ångerpunkterna" ovan.
Om man vill bli ihågkommen som en närvarande, hjälpsam, engagerad individ som stöttat allt och alla så lär man inte kunna uppfylla punkterna 1, 2 och 5, som jag ser det.
Men det beror ju i och för sig på vad man menar med arbete, och att vara lycklig.

Punkt 1 känner jag att jag tagit kontroll över, även om de första 40 åren av mitt liv i mångt och mycket gick ut på att uppfylla andras (och egnas) förväntningar.

Punkt 2 är väl i princip samma sak där, har idag ett fritt jobb där jag oftast inte arbetar så mycket, även om det i perioder blir mer än man skulle vilja.

Punkt 3 förstår jag inte riktigt vad som menas med, är det att man aldrig skulle hållit inne med att man älskat någon så finns väl både för och nackdelar med det, vet inte om jag ångrar något där direkt.
Jag menar, lever man i ett förhÃ¥llande kan man ju inte gÃ¥ och säga att man älskar alla som man tycker är läckra. 

Punkt 4 är också en sån där punkt där det finns motstående värden, visst, ett stort umgänge är värdefullt, men det tar också mycket tid från annat som man värderar, det blir dessutom svårt att vara en person som någon håller tal om på begravningen om man hoppar runt överallt bara för att hålla kontakten med allt och alla.
Jag anser att man får vara lyckligt lottad om man har en handfull goda vänner, det är det långt ifrån alla som har.

Punkt 5 har väl mycket med omständigheterna att göra, och vad som gör en lycklig.
Om man t.ex. blir lycklig av mat, men olycklig av att vara överviktig så är det inte så lätt
Om man blir lycklig av att vara full, men olycklig av att vara alkis...
Om man blir lycklig av att köra fort, men olycklig av att bli av med körkortet...
Samma sak med mer eller mindre allt som är kul - det har en förmåga att väga över i vågskålen som gör oss olyckliga också.
Sen kan man väl fundera över varför mycket av det som gör oss lyckliga skall vara skamligt och/eller skadligt, det är en filosofisk fråga i sig.

Men ändÃ¥, lite kul att fundera över vart man befinner sig och hur man bör eller vill gÃ¥ vidare. 

[shelter]

1. Jag har kört mitt race, kommer inte ångra det.
2. Det gör jag inte, men jag är en bra och uppskattad kollega.
3. Kan ju vara lite känsligt. Men jag tror om man sagt vad man tyckte om någon lite snabbare eller överhuvudtaget kan saker ha sett helt annorlunda ut. Men visst finns det grejer här man ångrar som även påverkar övriga punkter lite.
4. Jag har kontakt med dom närmaste, tyvärr tycker jag övriga är dåliga på att ta kontakt själva. Jag vill inte alltid vara den som söker kontakt.
5. Vet inte vad som menas? Man får försöka fixa det som gör en olycklig.

[Rickard]

Med punkt 5 kanske menas att man borde ha en positivare grundinställning, ANSE sig vara lycklig även om man inte var det.
Idag när det är + 5 grader ute, regnar och blåser så kan man ju absolut hålla sig för skratt t.ex.
Kanske borde man ta på sig regnställ och sydväst och gå ut och njuta av naturen och intala sig att man är lycklig?
Eller så säljer man allt man har och drar iväg till rocas rocas.

Sen får man väl tänka på att de som har varit gamla och dött kanske inte tillhör generationen som späkt sig och levt direkt promiskuöst, deras syn på att "tillåta sig vara lycklig" kanske innebär att bara någon gång då och då unna sig något som skulle gjort dem lyckliga även om det var lite skamligt eller onyttigt?

[jehu]

Vad ångrar man på dödsbädden?

Det man inte gjorde.

[Rickard]

Mm, men det bryter ju mot uppfattningen att man "arbetat för mycket".
För skulle man göra allt man ville göra så skulle det dels blir dyrt (kräver att man arbetar mycket) och dels ta en välda massa tid, vilket skulle göra att man fick försaka familj, vänner och tid för avslappning.
Men visst, jag kan förstå vad du kanske menar, kanske finns det några få saker som man skulle gjort som hade kunnat förändra resten av livet på olika positiva sätt, men som man av någon anledning inte gjorde...

[jehu]

Men visst, jag kan förstå vad du kanske menar, kanske finns det några få saker som man skulle gjort som hade kunnat förändra resten av livet på olika positiva sätt, men som man av någon anledning inte gjorde...

Jag menar inte att man skulle gjort mer av samma.
Men det uppstod tillfällen i livet som inte kom tillbaka. Vägskäl. Det var då eller aldrig, vilket man inte förstod, eller så var man för blyg/passiv/orolig/slö osv för att göra något.
Eller så tänkte man "nästa gång!" och så blev det aldrig en nästa gång.
Senare, kanske långt senare förstår man vad man kan ha missat.

Det man gjorde, där gick det bra eller dåligt, men man vet åtminstone

[Tågråttan]

Jag brukar resonera såhär: Dom besluten man tog tidigare var rätt beslut vid det tillfället och ingenting man ska ångra senare i livet.
Om jag får vrida tillbaka klockan med ett facit skulle jag pricka in varenda lottorad under massor med år.

Annars tycker jag listan passar klockrent in på svärmor förutom att hon inte har jobbat för mycket.

[jehu]

Jag brukar resonera såhär: Dom besluten man tog tidigare var rätt beslut vid det tillfället och ingenting man ska ångra senare i livet.
Om jag får vrida tillbaka klockan med ett facit skulle jag pricka in varenda lottorad under massor med år.

Finns inget du ångrar då.

[Rickard]

Jag ångrar att jag inte la till lite pengar och köpte en OLED när jag bytte TV förra året.
Men det är väl sånt man kan leva med å andra sidan.

Kanske är det också så att vissa saker som man ångrar (Typ att man aldrig "frågade chans" på någon när man var ung) var välgrundade beslut, kanske gjorde man en korrekt bedömning rörande chansen för framgång OM man skulle provat.
I grund och botten kanske ånger på det sättet mer beror på att man tror att saker och ting hade varit annorlunda om man provat andra saker - vilket inte alls är säkert.
Kanske hade man Ã¥ngrat om man sagt eller gjort saker där man rent logiskt gjort bedömningen att framgÃ¥ng var högst osäker. 

[shelter]

Man skulle ha köpt Google och DiCE aktier i ett tidigt skede.

[Rickard]

Ja, och HM.
Dock, för att ha kunnat göra det hade man varit tvungen att snÃ¥la som ung, vet inte om jag Ã¥ngrar att jag satte sprätt pÃ¥ alla pengar dÃ¥, pÃ¥ nÃ¥t sätt var det roligare att göra det när man var yngre. 

[svenske kocken]

Det enda jag Ã¥ngrar var att jag en gÃ¥ng för länge sedan tackade nej ( dÃ¥ boende i Sydney) till ett erbjudande om att bli "kontaktansvarig" för Sandviks Svenska och Australiska del. Men det är inte helt enkelt, för hade jag tackat ja sÃ¥ hade jag inte mött min hustru och inte fÃ¥tt dom underbara barn och barnbarn jag nu har 

[jehu]

Det där med vilka aktier man inte köpte är lite futtigt

De flesta av oss har väl klarat oss rätt ok

Tänker mera på potentiellt livsförändrande händelser.
Typ, en tjej jag satt bredvid på en flight Seattle-Detroit 1986.
Tog nån timme innan vi ens började prata. Gradvis gick det upp för mig hur speciell hon var.
När vi kom fram hade vi blivit goda vänner. När vi skiljdes möttes hon av sina föräldrar på flygplatsen, och hon bjöd med mig hem. Jag kände ett visst tryck och orkade inte säga ja. Var kanske lite för ung. Hon tittade på mig en lång stund, och sen skiljdes vi.
Minnesbilden av när hon vänder sig om och tittar på mig är fastetsad. Hon såg helt j-vla fantastisk ut. Hur kunde jag säga nej?
SÃ¥ jag fick aldrig veta hur det hade gÃ¥tt. Lika bra det kanske 

Ett annat tillfälle hade jag hittat en affärsmöjlighet som redan då, och även i backspegeln, hade gjort mig ekonomiskt oberoende resten av livet, om jag hade gått in. Men, det krävdes en hel del jobb och jag ville ha en partner så jag slapp göra allting själv. Hittade en perfekt partner, med en enda defekt - han var flygrädd. Och han behövde följa med åtminstone en vända till USA. Kollade på alla möjligheter, typ Queen Elizabeth II Southampton - New York. Långsamt rann det ut i sanden. Har nånstans kvar flera hundra meter faxpapper från det prospektet.
Och jag var väldigt busy med andra projekt, med mindre potential.
Ah well. Det blev som det blev. Not complaining.

[Rickard]

Tycker inte det är futtigt med aktier om man jämför med t.ex. din affärsmöjlighet.
Att köpa aktier kan på många sätt vara MYCKET lindrigare än att satsa på affärer som kanske hade förstört ditt liv på så sätt att du fått jobba ihjäl dig innan du blev ekonomiskt oberoende...
Så att ångra uteblivna aktieköp tycker jag absolut kan vara en väl så bra "ångerpunkt" sett till arbetsinsatsen, förutsatt att man när tillfället fanns hade kapital för att kunna gå in i aktien.

Jag tycker för övrigt inte att man skall ha någon partner i affärer/företag, det komplicerar bara det hela - vilket du fick erfara.
Hade affären blivit av och ni varit partners hade det dessutom säkert blivit brÃ¥k om bÃ¥de projektet/firman och pengarna. 

[jehu]

Poängen är inte den du tror - poängen är att jag aldrig fick veta hur det hade gått.
Med aktien kan du bara följa kursen.
Bättre utan partner, absolut, när man kan bestämma allt själv.
Men i större projekt måste man blanda in andra. Med en bra partner blir 1+1=3