För mig får dom införa fastighetsskatten igen även om den är osolidarisk, bara inte pengarna går till snyltarna. Inför även 30 timmars vecka eller 20 timmars så blir det fler som kan få jobb.
Solidaritet är att alla ska hjälpa till.Bidragen måste bli bidragslån, kanske en viss form av tidigare inbetald löneskatt för att få möjlighet till bidrags-lånerätt, allt för att kunna stoppa fotfolkets som ankommit.
Jag vet att bidragen är så höga att det i många fall inte lönar sig att ta jobb, det var också ett av fallen i lyxfällan där dom fick 1500kr mindre i månaden av att börja jobba, detta är inget unikt.
Känner en person som får 3500kr i bostadsbidrag varje månad trots att hen bor i bostadsrätt, när hen började jobba försvann bostadsbidraget, tillkommer gör resorna och en viss förhöjd matkostnad som gjorde att totalvinsten blev 600kr mer i månaden av att jobba 174 tim/månad. Alla sovmornar försvann, lång resväg till och från jobbet, hemmet sjangserade, läxläsning med barnen på sena kvällar och helgerna gick åt att städa/tvätta och allt detta för att göra en vinst på 3kr och 45öre i timmen.

Vad tror ni hen valde?

Min fd bästis vet knappt hur en väckarklocka fungerar, firar 29 eller 30år som bidragstagare, först jobbade han svart som snickare, men bara när han har lust! Pallbyggare, flyttgubbe och chaufför till en bilfirma.
En särring kunde fixa svullen fot om hon sprang i trappor någon timme 2-3 dagar före varje återbesök hos läkaren, hon gjorde det så bra att hon blev sjukpensionär. Trots att hon kunde använda foten obehindrat om hon bara var försiktig och undvek trappor, hon hade egentligen ett stillasittande jobb. Hennes kompis fixade också sjukpension.
En gubbe kör med att han måste spola näsan i tid och otid, besöker sjukstugan för minsta prick på kroppen, men att spela gitarr 8 timmar om dagen går bra och drömmer fortfarande om att bli rockstjärna, trots att han är 55år.
Ett par ger sken av att dom tagit ut sin pensionsförsäkring när dom var 53-55 fast sanningen är att dom också lever på bidrag, men statusen lyfts högre i villaområdet om man säger det förstnämnda. Han jobbar svart och hymlar inte med det.
Min närmaste granne i från mitt köksfönster är i 60-års åldern, vi har bott här i drygt 4år och jag har aldrig sett honom, jag har hört honom många ggr. När hans mamma som är 96år är å handlar blir han orolig och öppnar ytterdörren och skriker rakt ut "Döda Palme" Han är faktiskt den enda av alla hittepå psyksjuka som jag vet INTE klarar av ett jobb, han kan inte ens laga mat. "Han kom hem igen när dom la ner alla sinnessjukhus" Vad som händer när hon avlider, väntar alla på!
1-2½-3
Mormor började leva på bidrag och 2½ av döttrarna gör samma sak, 3 av barnbarnen till mormor följer samma fotspår. Bidrag smittar!!! Den ena av döttrarna har gjort 2 drömresor vi andra bara kan drömma om.
Har god insyn i 2 andra människors ekonomiska situation, dom båda äger ingenting och har ca 200000 var hos kronofogden, båda får bostadsbidrag och utmätning på lön som gör att dom är skuldfria om ca 100år om vi räknar in räntan, deras arbetsgivare är försäkringskassan dvs VI. Ålder 30 och 50, skulle dom börja jobba dras först bostadsbidragen in, utmätningen gör att dom får exakt samma månadskostnad som tidigare.
Vad tror ni dom väljer?
Känner minst 3st som jag kommer på nu som också flyttade isär för att få bostadsbidrag.
Alla har jag en nära anknytning till utom gitarrgubben som jag aldrig träffat men som ändå finns i närheten, det finns ännu fler som man bara har hört talas om.
Kan nästan svära på att alla härinne vet någon som föredrar bidragsvarianten istället för att jobba, gör ni inte det har ni förmodligen väldigt liten vänkrets eller så blundar ni.
Själv har jag dokumenterat trasig rygg och kan närsomhelst påbörja bidragsvarianten, har fri tillgång till Voltarentabletter, trivs för bra på jobbet även om det har sina dagar. Har planerat en ärlig pension från ca 61.
Sen det där med minimilön, det har vi väll redan.
Jag tjänade 10.50kr/tim på mitt första sommarjobb, därefter påbörjade jag mitt riktiga jobb och hade lärlingslön. Finns väll nästan ingen som börjar med sin högsta lön som ingångslön
Om vi ändå ska införa någon form av bidragsminimilön eller vad dom ska kalla det bör vi kanske även göra samma sak i slutet på karriären, man får sämre lön från 55-60 då man inte är lika skarp och snabbtänkt i hjärnan längre, kanske den löneminskningen kan pröjsa minimilönerna i början av ungdomars karriärer eller få gamlingar att ta pension tidigt och lämna över jobben till dom yngre.
Fast jag har länge tyckt att att alla över 55 kan pröjsa mer i skatt till förmån för dom yngre som spenderar pengarna.
Ska samhället inte kollapsa måste det vara lönsamt att jobba så folk föredrar den varianten.
Det är mycket möjligt att politikerna redan ser bidragen som en medborgarlön och därför inte gräver i skiten
Det här blev längre än det var tänkt, trots att forumet ligger i öppet forum.