Ämne: Lagra digitalbilder länge på SDHC kort?

[bopakoster]

Undrar just det. Korten är ju billiga, har fn 8GB kort, när det är "fullt" byter jag till ett nytt och sparar det fulla. Hur länge kan man lagra det utan att innehållet "försvinner"? I rumstemp, i frysen etc..

[purjo__]

SanDisk har iallafall livstids garanti på sina minnen, förutom i 'Germany and regions not recognizing lifetime' där garantin är begränsad till 30 år.

Hoppas du har kvar en kortläsare och nåt att koppla den till om 30 år...

[bopakoster]

Tack.
Vad är det som gör att minnet minns? Jag menar hur lagras informationen 
Kortläsare är förstås korttidsvara liksom CD-DVD etc spelare så man får väl spara diverse övergångsmaskiner.

[Håkke]

Tack.
Vad är det som gör att minnet minns? Jag menar hur lagras informationen 
Kortläsare är förstås korttidsvara liksom CD-DVD etc spelare så man får väl spara diverse övergångsmaskiner.

Vet inte hur det är nu med flashminnen, har dock för mig att jag lärde många år sedan lärde mig att sk EEPROM minnen har nån typ av kondensator  som håller spänningen till nån MOS transistor med otroligt hög resistans på gaten (spänning för en 1 och ingen spänning för 0) . I det fallet skulle det hålla i runt 10 år och jag har för mig att det sker en refresh så fort kretsen får spänningsmatning. 

Ett annat medium som är mycket stabilt är optomagnetsiska diskar, det som finns i Minidisc. Jag har Minidisc skivor inspelade för 18 år sedan som fortfarande spelas utan problem än idag. Kan inte påminna mig att någon Minidisc har kraschat. Det finns även en motsvarande variant för datalagring MD Data. Enda nackdelen, mycket långsamt och låg data densitet.

[xxargs]

Flashminnen är byggda som EEprom minne som i sin tur baseras på Eprom där det sistnämnda raderades med UV-ljus genom ett kvartsfönster medan de tidigare nämnda kan raderas elektriskt.

Alla dessa baseras på en FET-trissa med en i kiseloxider isolerad ö, en Gate mellan kanalen på trissan och en styr-gate för avläsning.  Man laddar denna friflytande Gate (som också är kondingen som håller informationen)  med hjälp av kvantmekaniska effekter (jepp man använde kvantemanik redan på slutet av 70-talet i Eprommar) utan att några elektroner egentligen passerar oxidskiktet medans urladdningen igen vid radering är mer brutal med 'heta elektroner' och somliga elektroner blir kvar i den isolerande oxidskiktet vid varje radering/omskrivning  och det är därför som flashminnen 'slits' pga. att det blir allt fler fångade elektroner i oxidskiktet vid varje radering  och skärmar styr-gaten för avläsningprocessen och utläsningsprocessen blir otydligare.

moderna SSD/SD-minnen använder dessutom muli-level minnescell  - dvs varje minnescell kan laddas upp till ett av mellan 4 - 8  analoga nivåer på en och samma FET-trissa och därmed lagra 2-3 bitar per cell och man får in mer utrymme per given kiselyta - men det kostar i lägre antal möjliga omskrivningar innan datat är för otydligt för att läsas av rätt.

en singel-levelcell (SLC) så klarade man ca 100000 omskrivningar innan avläsningen blir för osäkert, med 2-levelceller (MLC, 4 analoga nivåer) hamnade beloppet på ca 10000 omskrivningar och med  3-levelceller ( TLC, 8 nivåer)  är man nere på ca 1000 - 2000 omskrivningar max.

Det är när ej godkända wafers från 'märkestillverkarna'  kommer ut och packas till noname-SD minnen och säljs billigt som gör att risken för skadade och förlorade bilder ökar om man kör med lågpris SD-minne och använder man sådana så bör man föra över innehållet till säkrare media så snart som möjligt

Och även med märkesminne och det är viktiga bilder så bör man göra kopia på annat media vilket är lätt att göra utan förluster när det är datorbaserat.

Att man får flytta sitt data till ny media allt efter åren är något man får leva med då även om mediat i sig klarar att hålla datat intakt så är det inte längre säkert att det finns något att läsa av med utan stora ansträngningar och/eller kostnader.

Somliga av er har säkert minne av den stora 'tape-döden' på mitten av 80-talet där själva limmet som höll magnetpulvret på plats - lossnade just för att alla bandtillverkare använde samma lim från samma tillverkare och inte visade sig vara åldersbeständigt. tidigare 'kris' var cellulosanitratfilmerna då när kamfern dunstade bort så blev det inge bra alls...

Nästa 'kris' var när hårddiskhuvuden klibba fast på själva skivorna i hårddisken och vägra starta och hade man lagrat sin samling på sådana instoppat på bankfack och tog ut det några år senare så fick man anlita diskräddningsföretag för att få ut innehållet igen.

SD-minne finns i en rad prisklasser och noname-modeller framförallt utomlands (som baseras på chip som ej godkänts av märkes-minnestillverkarna men ändå kommit ut på olika sätt) har orsakat många skadade och förstörda bilder för fotograferna  (vill man ha långtidhållbarhet i området 50 - 100 år så är den klassiska silverbaserade filmerna fortfarande bland det säkraste lagringsformen.)

Håller man sig till 'märkes-SD' som Sandisk mfl. så är man på den säkrare sidan - men en kopia någonstans är ännu bättre då man tål en förlust eller korruption i endera sidan utan att förlora alltihopa. och idag är extern hårddisk med kopia av innehållet på sina SD-diskar en billig försäkring.



     

[bopakoster]

Tack för era svar!
Det var intressant information och ungefär vad jag misstänkte. Således:

-Skriv inte över minneskortet alltför många gånger,
-kopiera över bilderna till extern hårddisk och
-förnya den med lagom tidsintervall.

Och sen har jag valt att köpa papperskopior (foton) för att det är billigare än att skriva ut på bläck/laserskrivare och det känns mera lättillgängligt när bilderna kan ses i album. Gäller dock att även här veta vem som gör kopiorna med långtidskvalitet.

En följdfråga om minneskort, vad tycker ni ur kvalitetssynpunkt,
ska man välja kort med lägre (typ 4 eller 8 GB) kapacitet framför de med jättestort (32, 64, etc) minne?

[purjo__]

Ur kvalitetssynpunkt borde storleken inte spela nån roll. Inom samma produktserie är det samma kretsar i alla storlekar. Man stoppar bara in fler av dom ju större minne man vill ha.
Sen kan man ju iofs resonera som så att har man fyra minnen på 4GB eller ett på 16, så är det ju i det första fallet en mindre förlust om ett minne går sönder...