Ett litet stycke från en lärobok som jag scannade in
Enpartisystem finns idag framför allt i många u-länder och i de kvarvarande kommuniststyrda staterna Kina, Nordkorea och Cuba. I Afrika blev det vanligt med enpartisystem när folken gjorde sig fria från sina europeiska kolonialherrar. Det gällde då att satsa alla resurser på att bygga upp landet. Flerpartisystemet, sade man, passade kanske för rika länder, medan Afrika inte hade råd att splittra folket. I stället försvarades enpartisystemet som en form av "afrikansk demokrati": innan ett beslut togs var det fullt tillåtet att föra fram olika uppfattningar, men efter beslutet accepterades inga protester.
I praktiken fungerade emellertid inte alltid demokratin inom partiet utan den härskande regimen slog ned på dem som hade andra åsikter. Det finns inget land där enpartisystem har gått att förena med demokrati i västerländsk mening. Demokratin förutsätter helt enkelt tvåparti- eller flerpartisystem.
"Nollpartisystem" skulle man kunna kalla de länder där det inte finns några politiska partier alls. Främst gäller det muslimska länder i Mellanöstern, t.ex. Saudiarabien, Qatar, Jordanien, och Bahrain. Det politiska livet i dessa länder domineras av de härskande familjerna.
gäster: 694
dolda: 0
användare: 1
