Ämne: Var i Sverige blir man bäst emottagen....

[tyke]

Hej 
Frågan är inte så allvarlig men om man skulle vilja flytta var tror ni man skulle bli bäst emottagen ?...
Försökte för ett par år sedan att få familjen att flytta på sig men vi hade rotat oss för mkt...
Ungarna totalvägrade frugan fnyste !

Har hört skräckexempel på släktingar som försökt att etablera sig på tex Gotland med mindre lyckat resultat. Svårt att komma in i gemenskapen/jobb. Flyttade senare ned till Västragötaland vart emottagen med öppna armar.
Kan det vara så att det skiljer sig mellan olika landskap hur man blir emottagen.

Min dröm vore att få hamna ute i skogen någonstans med flera kilometer till närmsta granne. Tyvärr är jag ensam om detta i min familj.

Tänkte att vi skulle ta en liten frågerunda ang våra olika landskaps mottaglighet för nya ansikten.
För att inte krångla till det pratar vi om  100 % svenskar trevliga villiga att arbeta ej kriminella osv. Var tror ni dessa personer lättast skulle passa/komma in i samhället ?
Tänkte lägga in detta på omröstningar men det skulle ha blivit för många svarsalternativ. Så ni får lägga fram er ståndpunkt för ert landskap/ort för att ev locka fler invånare. Obs ! gäller inte mig specefikt utan i största allmänhet.
Kan tillägga att att jag trots utförd militärtjänst gillar Gotland å dess natur/befolkning så ingen kängspark österut.
Stockholmare sedan födseln dvs dryg ? Andra kännetecken andra landskap ?
Mvh tyke 

[David Rinnan]

Inte för litet inte för stort. Kranskommun till storstad. Bästa av båda världar. Inte för mycket inavel och jante.

[Rickard]

Hur väl man blir mottagen hänger nog mest på en själv.
Har du inget gemensamt, som idrott, jakt, eller annan hobby, eller arbete, så är det nog inte så lätt att få vänner på någon ort.
I storstäderna känner ju inte ens de som bor i samma trappuppgång varann.

I en liten skitby i norr som den jag bor i så är det inte lätt att komma in i byagemenskapen om man inte har någon form av gemensamma intressen som de jag räknade upp ovan.
Bästa sättet att komma in i en gemenskap på mindre orter är ju att ha släkt på platsen, och komma in den vägen.
Man då är det ju risk för ännu mer inavel... 

[ORAKLET]

Har jobbat över halva sverige  och jag måste säga att stockholmare är riktigt trevliga,  jag röstar på Stockholm med kranskommuner.  GBG nja  inte lika bra.

[Rickard]

Några som jag känner har flyttat till stockholm och är skitnöjda.
Andra har flyttat hem efter en tid, halvt förstörda för att de varit ensamma bland en miljon männsikor..., jag vidhåller att det hänger mycket på vilken typ av person man själv är.

[Rickard]

Har jobbat över halva sverige  och jag måste säga att stockholmare är riktigt trevliga,  jag röstar på Stockholm med kranskommuner.  GBG nja  inte lika bra.

Oraklet, med ditt debattintresse så hittar du väl vänner på alla orter.

[David Rinnan]

Några som jag känner har flyttat till stockholm och är skitnöjda.
Andra har flyttat hem efter en tid, halvt förstörda för att de varit ensamma bland en miljon männsikor..., jag vidhåller att det hänger mycket på vilken typ av person man själv är.

2 miljoner i storstockholm. Här finns allt man kan önska.

Jag finner folk som bor nära inpå varandra som mer välkomnande. men det finns en gräns. I lägenheter slår det bakut och blir raka motsatsen. I ett vanligt trångt villakvarter (500-1000m2) är det mer prat med varandra och gemensamma fester och sådant än i villaområden på landet (ni vet typ 2-4 000 m2 tomter).

Hittar man därtill den där typen av trevliga villakvarter i närhet till stora städer (oftast är folk ganska socialt begåvade i större städer) men ändå håller sig till något mindre kommuner så får man det där att man lär känna affärsinnehavare och så vidare, precis som på mindre orter. Men det måste vara långt bort nog för att inte bara vara en sovstad samt att det helst inte får finnas spårbunden trafik.

Men jag tänker mig att det måste vara likadant på andra ställen. Uppsala. Linköping, Norrköping, Örebro, Karlstad osv. Göteborg verkar lite tryckt stämning. Typ Näsvist. Då är nog malmötrakten bättre om man förstår vad dom säger.

[kluven]

Man flyttar dit det finns jobb för bägge, det går alltid att bryta isen om man bara är sig själv har humor och glimten i ögat.
Intressen hjälper till ganska mycket i ovan nämnda. Själv är jag Finnpajsare och skulle inte ha något emot att flytta norrut, sambon håller inte med förstås

[Rickard]

Att ha små barn är också en bra isbrytare, det ser jag funkar för de familjer som flyttar in till denna by i alla fall, i vart fall normalt.
Sen är ju vissa rätt knepiga, och kommer nog aldrig in i några gemenskaper.

[tyke]

Hej  
Apropå inavel så förekommer det även på sydligare breddgrader..
Relativt nyinflyttad 18 år sedan snacka jag med en "infödd" här på ön( jaha du men jag är 7 'e generation  här på ön) sedan var det slutsnackat ... Personen ifråga har kusiner å sysslingar på de mest udda ställen på ön "får mig att tänka på sista färden med Burt Reynolds å banjos".
Måste ju försvara mig med att jag bor ju inte i Tokholm utan 3 mil utanför..Inga rödljus inga ghetton å minst 3.5 mil till Stureplansmaffian.

Mvh tyke  

[ORAKLET]

japp Rickard   jag får lika lätt nya vänner  som du får det 

jag har 2 vänner  det räcker gott   vill inte ha en massa folk springande hemma och snylta hos mig

[purjo__]

Jobbar man med datorer så får man snabbt många nya 'vänner'. Nu för tiden brukar jag använda en sån här när jag blir bjuden till nya människor:
http://www.thinkgeek.com/tshirts-apparel/unisex/frustrations/388b/

[David Rinnan]

hahah

ja fixa en dator kan ju ibland, om man ser till normal tim-taxa, kosta lika som att köpa en ny

[BiggerDigger]

då jag hade intesse för bilar förrut, åkte jeep i skogen, var man alltid välkommen på träffar och möten. Så  har man en hobby, så träffar man likasinnade direkt

[Paxmax]

Jobbar man med datorer så får man snabbt många nya 'vänner'. Nu för tiden brukar jag använda en sån här när jag blir bjuden till nya människor:
http://www.thinkgeek.com/tshirts-apparel/unisex/frustrations/388b/

Mmmmmmmm! håller med 100% +++  ibland är det riktigt makalöst hur många intressanta nya bekantskaper man får knyta band med.
Man försöker lite trevande: -"Njaa.. du vet bussarna går inte så ofta på söndagar och jag tänkte..."
-"DET GÖR INGET, jag sätter mig i bilen och hämtar upp dig!"
-"Men det är ju 17km hit.."
-"Ah, det är inget avstånd, frugan sätter på kaffe sålänge, kan vi fika lite, jag skjutsar hem dig sen.."
-"Meeh..." *ger upp*

Tur man >tydligen< gillar å va hjälpsam