Jo, det är alldrig roligt. Vi stod mittemellan ett par som gått isär sedan ett x-antal år. Bägge parter respekterade detta och visste att det var lönlöst att försöka "vinna över oss" till deras sida. Vi tog hand om barnen (tvillingar, en av varje) emellanåt, tog med dom på våran semester (vi var barnlösa då) och gjorde vad vi kunde för att de skulle ha roligt och trivas. Årena gick och det var ett herrans bråk hela tiden, det juridiska var inkopplat hela tiden. Det stals bilar och kördes ut i sjön....Det stals motorcyklar som förstördes... detta är bara en bråkdel av allt som hände under årena och vi stod mittemellan, vilket bägge parter respekterade. Ingen av dem ville väl bli av med oss vilket förmodligen hade skett om de strulat med oss. Det intressanta är att en utbildad psykolog som den ena gick hos pga. allt detta tyckte att vi inte var rätt navlade och undrade vad vi var för ena! Eftersom vi inte hade valt sida! Det får en ju att undra, tycker jag iallafall att vad är det för dj...a dyrt avlönat folk som sitter och ger råd till människor i kris, ställa till oreda kan dom!
Jag hade jobbat Lör. em 1400-2200 och sedan skjutsade jag in ena parten till dans till Borgen i Norrköping, skit trevlig var personen, ovanligt trevlig, förlåtande och bekymmerslös för ovanlighetens skull.
Klev upp kl.0445 när klockan ringde på sön. morgon, borstade tänderna, tog en kopp kaffe och åkte till jobbet så jag var där 0530 på sön. morgon. Skiftade av och tog över jobbet från föregående operatör.
Tog emot flera sms medans jag fixade frukost som jag tyvärr missförstod och tolkade fel, vi hade en sms konversation.
När jag kom hem från jobbet kl. 1400 så nämnde jag detta för frugan för det gnagde en oroskänsla i hela kroppen, mina obesvarade sms kunde ju bero på att personen ifråga fortfarande sov ruset av sig, berättade mina farhågor för frugan.
Skippade "gubbvilet" efter jobbet och vi åkte direkt till Finspång (2,5 mil) där personen ifråga hade köpt hus 6 mån. tidigare.
Jag är stor till växten (186 cm. 110kg. hyffsad kondition efter några "klassiker")
Bilen stod hemma, hade i mina värsta farhågor kastat in bl.a. kofoten i kofferten. Vi var framme, ytterdörren var låst, jag gick runt husgrunden och kikade in genom dessa små källarfönster, såg inget, frugan ropade plötsligt, LEFFA! KOM! Jag fattade direkt och spang till bilen och plockade ut kofoten. Sprang runt huset och körde in kofoten genom källarfönstret för att rensa rent från glaskärvor, och jag säger er.... man kommer in genom en mindre glugg än man tror. Det räcker med en liten eumoped för att ta livet av sig.... bara det tränger bort syret från hjärnan....När man hittar någon framåtböjd i skräddarställning och lutar denne bakåt för att ge första hjälpen och man ser att benen följer med upp..........ingen höjdare kan jag säga.......och eländes elände blir det hemma ett år framåt i sorg, och det är bara i en familj.
Det var inte min mening att kapa denna tråd men jag kunde inte låta bli att skriva. Det allra bästa är om man kan komma överrens utan yttre påverkan såsom advokater osv, dvs va vuxen och se till barnens bästa!
Nu är det väl kanske svårt att tro att jag är sån, men jag vet med mig att jag kan vara plump i mina uttalanden, men jag jobbar kontinuerligt med att förbättra mig.
Kanske inte var svar på frågan, förmodligen inte.