Tack för era svar och i synnerhet för länken till SGU som ledde mig fram till en intressant doktorsavhandling skriven av Signhild Gehlin.
http://epubl.ltu.se/1402-1544/2002/39/LTU-DT-0239-SE.pdfTyvärr har detta inlägg dröjt pga datorstrul m.m.
Strömförbrukningen i cirkulationspumpen påverkar värmepumpens COP men inte systemverkningsgraden eftersom energin i pumpen blir värme i brunnen som sedan kommer tillbaka till VP. (Här måste ligga en väsentlig skillnad om man jämför bergvärme med t ex sjövärme.)
Carl, jag förstår inte din kommentar att ”Det kan finnas en otimal tempdiff över kondensorn men inte över förångaren.” enligt IVT så finns ett optimum och även Roland antyder det.
Jag måste fråga dig Roland hur du har mätt (eller beräknat) så exakta värden på värmeeffekt och COP.
Enligt SGU:s kartor så skall det vara 9 grader på 100 meters djup i norra Skåne där jag bor. Vid borrningen mätte jag tempen i utsprutande vatten vid passagen av 100 m nivån och tempen var exakt 9 grader. Då hade åtminstone tre sprickzoner passerats så vattnet var en blandning från flera djup. 4-5 veckor efter borrningen (innan VP var installerad) sänkte jag ner en termometer i hålet och mätte 10 grader i ytvattnet. Jag drar slutsatsen att det är ungefär tempen i botten och att konvektion har utjämnat tempen i borrhålet.
Vattnet i borrhålet rör sig pga konvektion som bidrar betydligt till värmetransporten mellan bergvägg och VB-slang (enl. doktorsavhandlingen). Hur sprickzonerna deltar i denna konvektion är det ingen som vet och varje brunn är troligen unik i detta avseende. I mitt område finns inga dricksvattenbrunnar och topologin är sådan att jag inte tror att det strömmar vatten genom sprickzonerna. Eftersom vattnets temperatur rör sig runt +4 grader så befinner man sig i ett intressant temperaturområde då det gäller konvektion. Om brunnsvattnet blir under +4 så rör det sig mot ytan och så småningom kan en ispropp bildas som växer från ytan och neråt. Samma om temperaturen är över +4 så rör vattnet sig mot ytan.
Jag börjar ana att optimal brine-cirkulation kan vara olika om ytvattnet är över eller under +4 grader. Om över +4 så tyder det på att varmt bottenvatten rör sig mot ytan och brine kyls inte så mycket innan den kommer in i förångaren. Här borde låg cirkulationshastighet vara bäst. Omvänt, om ytvattnet är under +4 borde hög hastighet vara att föredra, vilket skulle medföra att den kalla KBut skulle passera det kalla området snabbare och kyla brunnen på större djup och uppvärmd brine skulle snabbare passera det kalla området i toppen av brunnen.
Vid långsam cirkulation kan strömningen i KB-slangen bli laminär och försämra energiöverföringen mellan brine och brunnsvattnet.
Så tycker jag inte om att IVT ger en svävande rekommendation om optimalt delta-t. De borde istället presentera ett diagram där man kan avläsa verkningsgraden vid olika påverkande faktorer. Det kan vara en suboptimering att justera för optimum i en enda komponent i systemet.
Det är lite beklämmande att se dagens värmepumpar. De befinner sig på en tekniknivå jämförbar med bilmotorer på 1950-talet då det inte ens fanns automatchoke. För mig vore det naturligt att VP adapterade automatiskt till den aktuella värmekällans egenskaper.
Mina huvudfrågor är fortfarande obesvarade; Hur är sambandet mellan delta-t och förångarens verkningsgrad och hur får man upp max energi ur brunnen och hur uppnår man max systemverkningsgrad?
(Jag misstänker att begreppet COP är något som VP-tillverkarna har hittat på för att kunna göra benchmarking och för att enkelt kunna jämföra olika värmepumpar. Det som är mest intressant för en villaägare är istället systemverkningsgraden inkuderande husets värmesystem, VP och den aktuella värmekällan.)