1. P-bolags verksamhet går ut på att generera vinst till sina ägare. Inget annat.
Hur vinsten genereras är underordnat den avkastning ägarna vill ha på sitt kapital.
2. Jag har uteslutande omtalat P-bolag. Kommuner är inte P-bolag. När de kommunala lapplisorna strejkar får det naturligtvis konsekvenser för trafiksäkerheten. När lapplisorna på P-bolagen strejkar så blir den enda konsekvensen att ägarnas vinst minskar - och självfallet att bilister kan strunta i att betala för parkeringen. Här handlar det nämligen tomtmark (med undantag av några områden i större städer där kommunen av någon outgrundlig anledning lagt ut P-övervakningen på privat entreprenad). Men att P-bolagens lisor strejkar tar inte bort rätten för markägaren att beivra icke avtalsenlig uppställning av fordon på tomtmarken. Problemet är dock att man sällan har de praktiska rutiner som krävs för att driva in sina fordringar. P-bolagens lappar bygger på att de är till förväxling lika kommunala lappar och ytterligt få medborgare känner till den grundläggande juridiska skillnaden mellan de båda utan betalar snällt i tron att de måste.
3. Jag tycker det är helt korrekt att individer som parkerar trafikfarligt får stå för sina handlingar - så länge lappningen sker i enlighet i tillämplig lag.
I själva verket tycker jag att man kunde ta till mycket hårdare metoder. Klampning är ett fantastiskt sätt att sköta den detaljen.
I London har det funnits i flera decennier, men tyvärr har det urartat. Klampning infördes som ett sätt att beivra trafikfarliga uppställningar, men numera klampas för allt, oavsett grad av överträdelse. I värsta fall kommer borttransportbilen och då blir det riktigt dyrt.
Svensk grundlag tillåter inte klampning eftersom man med åtgärden förnekar ägaren av fordonet tillgång till sin egendom för en överträdelse som inte är reglerad i brottsbalken. En sådan åtgärd är omgärdad med omfattande regelverk.
Engelsk och svensk lagstiftning skiljer sig fundamentalt och man kan egentligen inte jämföra dem, och i dagsläget är klampning omöjlig.
Men däremot att som affärsidé åka runt och hitta på krav för att dra in stålar är sjukt. Det är lite samma nivå som att sälja sadistisk våldsporr. De ska ha problem.
Min svåger har P-tillstånd från sin arbetsgivare. Det nya P-tillståndet låg bredvid det gamla. Han fick en lapp.
Jag hjälpte honom med det första bestridandet som självfallet avvisades från P-bolaget.
Eftersom det i en eventuell rättsprocess blir en bevisfråga och jag dessförinnan läst ett antal domar i liknande mål så kunde jag bara informera honom om att chansen till framgång är mindre än 50% eftersom rätten i de flesta fall sätter större tilltro till P-bolagen än enskilda. Och detta vet naturligtvis P-bolagen varför de håller en sjukligt hög profil.
450 spänn rakt i sjön för en ljugande P-nisse som har provision på vad han drar in till bolaget.
Groteskt.
Och det är en av anledningarna till att jag anser P-bolag är parasiter.
Men det är klart, vid närmare eftertanke står nog tjyvar, våldtäktsmän, hustrumisshandlare, knarklangare och pedofiler lite lägre på samhällsstegen.
Med detta är diskussionen över för min del