Ämne: Pratglad pensionär

[Zyberdude]

En äldre kund ringde igår och hade problem med telefonen, whatsup gick inte att svara på videosamtal. Första hon frågar är om jag har bråttom? Nå klockan är ju bara 18:15 så inte har jag brådis. Vi fixar whatsup som inte har något fel utan hon har bara inte sett svara knappen, och att dela Wi-Fi från doron till laptopen var inte heller några stora problem, men dumt att wifidelning slutade fungera när hon stängde av telefonen varje natt. Sedan började hon berätta, allt från hästkusk, traktorer, finska inbördeskriget, 2a världskriget (vinterkriget) då rädda soldater höll sig gömda i kommunen, smuggling, spioner, sina 60 år i Sverige (där hon ännu helst bor, och hon har ett hus i kommunen med), på torsdag kör hon igen de 50 milen och tar båten till Stockholm. Krutgumma. Lärde mig en massa, fastän jag kände 5% av personerna och 0% av hur Stockholm är uppbyggt. 2200 ”slapp” jag hem då hon skulle duka undan kaffet. 4timmar nonstop berättelse.

Ikväll tänkte det hela upprepa sig, en bekant till samma person hade tv problem och hon började prata…. Fick tillsist en chans att bege mig till nästa kund på äldre boendet och vad hände inte där om samma sak, munlädret gick…. Var ju ”bättre” då det var äldreboende då personalen kom och skulle få dem isäng.

Härligt med pensionärer som vill berätta om sina liv.

[rocas]

Fint av dig att lyssna och deltaga i deras samtal...

[Rickard]

Mmm, ångrar att man inte gjorde en video med morsan där hon fick berätta om sin barndom och uppväxt så det finns sparat för framtiden.
Mycket har nog sagts genom åren, men hur mycket har man egentligen lyssnat på, och lagt på minnet.
Dessutom finns det nog en hel del de helt enkelt inte velat prata om, sånt som var skamfullt, som när hon var inackorderad och jobbade som piga från typ 13 års ålder.
Vad som hände där och då kanske inte alla kvinnor vill berätta...
Vet att hon i alla fall berättade att hennes pappa kom och hämtade henne fysiskt hos en av sina inackorderingshem för att hon inte "behandlades bra", mer än så gick hon aldrig in på.
Hon berättade även lite om militären som de utfodrade i samband med något krig, troligen finska vinterkriget.
Hon berättade att det var en av få gånger de verkligen fick äta sig mätta i flera dagar, på det som blev över efter att militären lämnat deras boning.
Och betalt fick dom dessutom.