När jag ser hur mycket bråte där är i innerdeln till E9DKE så kan jag inte låta bli att undra hur mycket detta påverkar prestanda? Den största ytan på insugsfiltret är ju vänd framåt och med locket stängt är där bara några tunna slitsar som släpper in luften. Där är också massor av plastbråte som täcker för ganska stora delar av kondensorn....
Lustigt, jag har tänkt i samma banor, varför i helsicke har dom mördat insuget "framifrån"? Det finns ju "filter" hela vägen långt ner... men inga hål.
Jag försökte komma på tänkbara ursäkter för det:
1. "nödsug", toppen av filtret är igenkorkat av nedfallande damm, luften får kämpa sig ner på insidan ner till den fria delen av filtret.
Luftflödet fortsätter men i begränsad omfattning och förhindrar katastrof?
2. Kanske någon flödesteknisk kortslutning? Har man insug på fronten och man ställer man flödet rakt horizontalt så kanske den suger in redan varm luft och återcirkulerar den. Panateknikerna upptäckte det kanske sent i utvecklingsfasen och pluggade hålen?
Ett resonemang jag inte köper rakt av är "lång väg igenom förångaren=bra väg". Värmeutbyte: exponeringstid kontra flöde är ett svårt kapitel.
Jag har själv på en entuiastnivå läst och meckat med en del luft/vattenkylning i PC smmanhang. Där gäller precis samma fysiska lagar som i innerdelen.
Om man inte ändrar flödet, och går "den långa vägen" genom flänspaketet så borde rimligtvis värmeutbytet bli bättre i.o.m. att luften får mer tid att absorbera värme.
Men, när man går tvärs över, på en stor frontyta så blir det mycket mindre restriktivt, flödet brukar öka och det gynnar effektutbytet eftersom mer kall luft träffar flänsarna och ju större temperaturdifferens mellan förångare och luft desto effektivare värmeutbyte.
Men sen kommer nästa kapitel... en för det flesta okänd parameter: "Laminar flow" (jag studerar fenomenet oftast på engelska så därför vidhåller jag det namnet)
Kort och gott, när luften(eller vafanken man pratar om) stryker sig på förångarens yta(flänsarna) så bromsas den upp. Precis intill förångarens yta gnids luften jämförelsevis jättelångsamt frammåt. Den luften blir naturligtvis varm men mitt emellan två flänsar passerar luften snabbt förbi, nästan helt oberörd av värmeutbytet. Man kan säga att den varma, långsamma luften "kapslar in" de varma flänsarna och förhindrar värmeutbytet.
Grejen är ju längre sträcka detta pågår, desto mer centrerad blir det där "oberörda" luften. Värmeutbytet är således lokalt mkt större just där luften äntrar flänsarna än i mitten eller där den går ut ifrån flänspaketet. Det faktumet talar emot att ta den "långa vägen".
Högre flödeshastighet förskjuter laminar flow effekten till ett senare skede det gör problemet mindre.
När man passerar flänspaketet "på tvärs" så ökar totalflödet dock skall man inte glömma att lokalt så går ju luften långsamare pga den ökade frontytan det ger upphov till mer laminar flow men å andra sidan får man igen lite pga exponeringstiden samt att flänsen slutar i rättan tid annan för mycket laminar flow byggts upp.
Vad en del tillverkare gör är att göra plåten knagglig/veckad/hålig/kaotisk yta för att bryta upp laminar flow så gott det går.
Man försöker introducera nyttiga virvlar som bryter upp och blandar dessa olika tempererade lager av luft. Allt för att få så kall luft som möjligt att träffa förångaren för att återfå värmeutbytet.
Men tanke på fläkt-tekniken i innerdelen (tangentialfläkt) så är det en relativt dålig idé att introducera ett restriktivt luftflöde.
Tangentialfläktar är ursopiga på att "suga" luft. De brukar varva upp och flödet sinar rätt snart vilket även går emot bullerkraven på en innerdel.
Genom mina egna experiment med axialfläktar på dels vanliga kylflänsar kan jag säga att högre flöde ger snabbt/enkelt stora vinster, som är väldigt svåra att få igen även om man gör allt rätt att bryta upp laminar flow.
Fråga vilken kylsnubbe som helst som meckar med typ mindre kyldiskar, glassboxar, dom har ofta en sketen axialfläkt som blåser tvärs över ett flänspaket, inte en tangentialfläkt som blåser luften "långa vägen" igenom.
Frågan är om det bara är så pga priset eller prestandan?
I en innerdel så har man ju även en gräns för hur mycket man kan bygga ut ifrån väggen, kanske är därför man blir tvungen att gå "den långa vägen" igenom, varesig det är optimalt eller inte.
Hade det varit en omröstning skulle jag iaf röstat för högt flöde hellre än restriktiv väg. Hellre "tvärs över" flänsen än den "långa vägen" pga den bristande fläkt-teknologin vi besitter idag.
Pja... kanske någon har en annan förklaring/åsikt? (hehe
om nu detta ens kan kallas för förklaring, ser mest ut som ett bra försök att förvilla alla)