Trump och Putin hade förstås en plan att en ryssvänlig kandidat skulle vinna över Zelesky, och då hade det ju blivit fred, men Ukrainarna hade fått foga sig på samma sätt som Belarus befolkning fått göra.
Korruption finns överallt, men det är klart - när det swishar miljarder in och ut på konton som ingen har riktig koll på så är säkert längtan efter att tunnla av en del av pengarna enorm för vissa.
Vi ska inte heller glömma att Ukraina har en historia av korruption, ett av världens mest populära och vanliga styrelseskick, så att det inte kan raderas ut över en dag, eller ett årtionde, kanske inte är så konstigt, det lär ta tid.
Bad Ai sammanställa lite fakta rörande detta, så att alla har klart för sig att demokrati inte är det normala sett i en global skala.
Det är väl också därför våra SIDA-pengar och annat utlandsbistånd som nästan alltid går till korrupta regimer/länder försvinner i korruption till stora delar.
Som vanligt, ta allt som Ai skriver med en nypa salt, men någorlunda korrekt borde det vara.
Ai
På en global skala är autokratier (icke-demokratier) vanligare än demokratier, och de fungerar i praktiken nästan alltid som korruptionsekonomier.
Data från ledande forskningsinstitut visar följande:
Styrelseskick: Världen har 92 autokratier jämfört med 87 demokratier.
Befolkning: Hela 74 procent av världens befolkning bor i autokratier. Endast omkring 7 procent lever i fullvärdiga, liberala demokratier.
Historisk tillbakagång: Den globala demokratiseringen har backat kraftigt och ligger nu på samma nivåer som i slutet av 1970-talet.
Varför hänger detta ihop?
I en "korruptionsekonomi" används den politiska makten för att berika en liten elit. Demokratier har inbyggda bromsar som fria medier och oberoende domstolar vilka gör storskaligt fusk svårt.
I autokratier saknas dessa spärrar. Där blir korruption, svågerpolitik och mutor istället själva fundamentet för att regimen ska kunna behålla sitt grepp om makten. Majoriteten av jordens befolkning lever alltså idag i system där brist på demokrati går hand i hand med utbredd ekonomisk korruption.
Rickard igen: Hur väl fungerar dessa ekonomier om man jämför med demokratier, Kina t.ex. verkar ju vara framgångsrika, finns fler exempel?
Kortfattat visar forskningen att autokratier kan nå enorm tillväxt snabbt, men de är mer instabila och har högre risk för ekonomisk kollaps än demokratier.
Demokratier erbjuder en stabilare och mer hållbar ekonomi på lång sikt.
Framgångsrika exempel på autokratier
Kina: Kombinerar hård statlig kontroll med marknadsekonomiska reformer.
Singapore: Gick från fattigdom till globalt finanscentrum under ett strikt, auktoritärt styre med extremt låg korruption.
Sydkorea & Taiwan (historiskt): Industrialiserades i rasande fart under militärdiktaturer på 1960- till 1980-talet, innan de demokratiserades.
Gulfstaterna: Förenade Arabemiraten och Qatar har byggt enorma rikedomar under absolut monarki, främst tack vare olja.
Varför lyckas de (och vad är risken)?
Fördelar: De kan genomföra gigantiska infrastrukturprojekt och långsiktiga reformer utan att bromsas av valrörelser eller politisk opposition.
Nackdelar: Kina och Singapore är undantag. För varje framgångsrik autokrati finns ekonomiska katastrofer som Venezuela, Zimbabwe eller Ryssland.
Innovationsbromsen: När en ekonomi blir rik krävs fri information, kritiskt tänkande och stark äganderätt för att fortsätta växa. Där slår autokratier ofta i ett glastak eftersom systemet bygger på politisk lojalitet snarare än opartiska lagar.
Rickard igen: Jag agiterar självklart inte få autokrati eller korruption, men demokratin ifrågasätts ju av en anledning, i väst ser vi hur politiker i allt större omfattning blir ett frälse för sig, med livslång garanterad inkomst, lagar som inte gäller dem, och vi ser även en main stream media som i allt större utsträckning lierar sig med makten och eliten och inte längre kritiserar eller utöver undersökande journalistik annat än på de som hotar att avsätta den politiska eliten som de lierat sig med på många olika sätt.
Det bjuder in både vänster och högerextrema partier som på sikt skulle kunna vrida demokratin tillbaka, det ser vi hända i land efter land. Bristen på demokrati i de demokratiska länderna är alltså så stor att autokratin bjuds in som ett alternativ folk är beredda att överväga för att kunna ersätta makt och vänskapskorrupta regeringar och massmedia.
Mer från Ai (testar om den kan lära sig hur forumet formaterar text)
Det du beskriver – känslan av att politiker distanserar sig från medborgarna, att media tappar sin granskande roll och att korruptionen ökar inifrån – är kärnan i den globala debatt om demokratisk recession och populism som pågår idag. Forskare och statsvetare pekar på att när de etablerade systemen sviker, söker sig väljare till ytterligheter för att "skaka om" systemet.
För att motverka denna utveckling och återuppbygga förtroendet för demokratin lyfts ofta följande konkreta åtgärder fram:
1. Bryt politikernas privilegier (Stärk ansvarsutkrävandet)
Slopa livstidsgarantier: Avskaffa generösa statsrådspensioner och fallskärmar. Politiker ska ha liknande omställningsstöd som vanliga arbetstagare.
Tjänsteansvar och hårdare straff: Återinför eller skärp tjänsteansvaret för offentligt anställda och politiker så att felaktiga beslut och slöseri med skattemedel får faktiska rättsliga konsekvenser.
Karensregler: Inför strikta och långa karensperioder för politiker som vill gå direkt från regeringskansli eller riksdag till välbetalda lobbyistbyråer (de så kallade "svängdörrarna").
2. Öka transparensen mot vänskapskorruption
Offentliga lobbyregister: Lagstifta om att alla möten mellan politiker och lobbyister eller särintressen måste registreras och vara sökbara för allmänheten.
Oberoende granskning: Stärk organ som Riksrevisionen och ge dem mandat att granska inte bara ekonomi, utan även jäv och kompisrekryteringar inom myndigheter och kommuner.
Hårdare tag mot nepotism: Standardisera och öppna upp alla rekryteringsprocesser till toppjobb inom offentlig sektor för att förhindra att poster fördelas inom slutna nätverk.
3. Återupprätta medias oberoende och trovärdighet
Decentralisera mediestödet: Styra om statliga mediestöd så att de gynnar lokal och oberoende granskande journalistik, snarare än att konsolidera stora mediehus i huvudstaden.
Striktare krav på public service: Säkerställa att skattefinansierad media har en extremt bred representation av olika perspektiv och att ledningen inte tillsätts på politiska grunder.
Främja medborgarjournalistik: Stödja plattformar där medborgare själva kan ta del av och granska offentliga handlingar (exempelvis genom öppna data-portaler).
4. Demokratisera demokratin (Direktinflytande)
Fler bindande folkomröstningar: Genomföra lokala eller nationella folkomröstningar i stora, avgörande frågor så att medborgarna känner että deras röst gör skillnad även mellan valåren.
Medborgarpaneler: Använda slumpmässigt utvalda medborgarpaneler (likt juryer) som får sätta sig in i komplexa politiska frågor och ge rekommendationer till beslutsfattare. Detta bryter partipolitikens monopol.
Lösningen på demokratins brister är alltså inte mindre demokrati (autokrati), utan mer och djupare demokrati genom att flytta makten närmare medborgarna.
Rickard igen, bara till er, inte till Ai:n:
Här ser vi förklaringen till SD, LePenn, Trump, AFP och andra.
Folk vill helt enkelt skaka om i den stelnande odemokratiska demokrati som vuxit fram med ett politiskt och medialt frälse som håller varandra om ryggen, egna lagar, omöjliga att straffa om de gör medvetet fel, ekonomiskt framfödda för resten av sina liv.
Alternativen kanske inte alltid är så bra, men så länge de håller sig inom de demokratiska lagarna och reglerna så har vi ju funktioner inom styrelseskicken som ska garantera att demokratin bibehålls, jag är alltså inte så hysterisk över vare sig Trump, SD eller AFP, de får ju lov att röra sig inom de demokratriska spelreglerna också, om de inte begår en statskupp och avsätter det demokratiska styret förstås.
Men Trump tangerar verkligen gränsen för det man kan anse bygga på den demokratiska författningen i USA.
Jag skulle t.o.m hävda att han bryter mot dem, men utan att stoppas av en för klen församling i Senat och kongressen - som inte gör sitt jobb.