0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
Det där får du nog lämna källa på iaf..
Man får en skada på en DNA-sträng, i en cell, som inte blir reparerad (kroppen reparerar normalt alla skador). T ex ett rödhårigt barn som blir bränt av solen på stranden en sommardag. Eller någon som rökt ett paket eller tre om dagen. De får inte cancer vid 25. Men vid 45, eller 55, eller kanske 75. Efter lång tid (decennier) utvecklas kromosomskadan till en malign tumör.Det är samma sak vid strålbehandling av cancer, man räknar med att det efter 20 år kan ge en ökad risk för ny cancer orsakad av strålbehandlingen. Därför strålar man ogärna yngre patienter. Akut strålsjuka, orsakad av mycket höga doser, är något annat. Då dör man inom två veckor.
. The potential for radiation-induced leukemia (6–14) is of particular concern because the period between radiation exposure and the development of leukemia is typically only a few years (9), much less than for the development of most solid tumors (10).
Du glömde leukemi:http://jnci.oxfordjournals.org/content/98/24/1794.fullEn bit ned i abstract:
Den här tråden tycks ha spårat ur rejält. Faktum är att den cancerform som ökar mest i Sverige är malignt melanom och den härrör inte från kärnkraften utan från solen. Vad ska vi vara rädda för, solen eller kärnkraften eller att en asteroid ramlar ner på oss? Ska vi kanske se till att solen slocknar eller måhända skydda oss från dess strålning? Svaret torde var givet...