Den allmänna visdomen säger ju, så vitt jag vet, att utegivaren ska placeras på en vägg i norr eller väster, skyddad från morgonsolen. Jag har dock börjat undra om det verkligen är det bästa. Morgon- och förmiddagssolen värmer ju huset, så varför ska den inte få värma givaren också?
En nödvändig reservation är nog att detta gäller trähus (som jag har). Stenhus värms kanske så långsamt av solen att det inte blir någon överensstämmelse mellan uppvärmningen av givaren och uppvärmningen av huset.
En annan sak som jag har lagt märke till är att det i vart fall på vintern blir en mycket stor temperaturskillnad mellan en placering på väggen, under takutsprånget, och en placering några meter ut från husväggen. Det kan skilja 4-5 grader. Det är nog inte så att det läcker ut värme från huset, utan snarare det att kylan strålar ner från natthimlen, och takutsprånget skyddar givaren mot den instrålningen.
Själv har jag inte slutligt bestämt utegivarens placering ännu, och jag tänkte nu pröva en placering i norr, fritt från huset och utsatt för morgonsolen.
(Sedan kan man nog om man vill säga att allt detta saknar betydelse och kan kompenseras på andra sätt, t.ex. med en inomhusgivare.)