Man brukar ju anse att det vid bergvärme ska vara minst 20 meter mellan två borrhål pga att berggrunden kyls ned så att det andra borrhålet inte ger optimal effekt. Denna rekommendation begränsar i viss mån utnyttjandet av värme från bergrunden. Frågan jag ställer mig är om denna uppfattning är vetenskapligt belagd? Finns det i så fall några beräkningar som visar hur stor kyleffekten är för varje meters avstånd? Är inte avkylningen också beroende av vilken typ av berggrund det handlar om?
Samma rekommendation om avstånd brukar göras även när det gäller brunnar för grundvattenvärmepump. Den bakomliggande tanken är då att vattnet i infiltrationsbrunnen kyls ner av det vatten som har passerat värmepumpen och att kylan sedan sprider sig till upptagningsbrunnen (den egna eller grannens) så att denna inte ger full effekt. Är detta möjligt? Upptagningsbrunnen förses ju kontinuerligt med "nytt" grundvatten pga vattenströmningen och detta borde, tycker jag, väsentligen uppväga en eventuell nedkylning av grundvattnet pga det något kallare vattnet i infiltrationsbrunnen. I sammanhanget bör men hålla i minnet att temperaturskillnaden mellan vattnet från upptagningsbrunnen och det "använda" vattnet endast är ca 5 grader samt att pumpen är i drift ca 2 500 timmar per år, dvs 25 - 30 procent av tiden. Om det nu finns en möjlighet till påverkan, avtar inte denna om returhålet läggs några meter djupare än upptagningsbrunnen? Även i detta fall beror väl påverkan också av vad det är för typ av bergrund - graden av vattengenomsläpplighet - samt styrkan på vattenströmmarna i grundvattnet.
Vore intressant att ta del av era funderingar.