Åtminstone i en dator är "pastan" normalt sett koppar eller silverpulver som skyddas mot oxidation och "hålls på plats" av ett silikonfett. Den pastan åldras INTE mätbart, då det enda som kan hända är oxidation och det dels är en mycket tunn rand där luften möter kanten av pasten (runt kanten på processor/kylare) dels skyddas det metalliska pulvret av silikonfettet som i sig är väldigt oxidationsstabilt.
Exponeringsyta (mot oxidator), temperatur och pastans oxidationsbenägenhet är avgörande för åldringen, skillnaden mellan lambdavärde för ny och åldrad pasta är avgörande för det du är intresserad av, nämligen effektiviteten i energiöverföringen mellan heatpipen och ditt till tanken cirkulerande värmemedia (vanligen vatten&glykol).
Använd ett åldringsstabilt fett, helst med mycket finmalt kopparpulver (silver känns nog för dyrt och har faktiskt bara 5% bättre lambda), så det inte sedimenterar när fettet får lägre viskositet i värmen och se till att luften inte kommer åt pastan (fyllt och förslutet utrymme), så märker du nog INTE någon åldringsförsämring.