Jonisering
Jonisering innebär förändring av antalet elektroner i en atom, som orsakas av att elektronen exciteras.
En elektron kan befinna sig i ett antal olika kvantsteg, så kallade "skal" runt en atomkärna (Bohr's atommodell). Skalen brukar benämnas K,L,M,N osv. Varje skal har en energinivå och det finns inga "mellanlägen". När en elektron exciteras, dvs. när man tillför energi till den, så hoppar den upp det skal med energinivån som ligger närmast under den tillförda energin. Med jonisering menas att en elektron exciteras så mycket att gravitationen och den elektriska kraften från atomkärnan inte räcker för att hålla kvar den längre.
Elektroner stannar aldrig länge i ett exciterat tillstånd(om det inte finns metastabila nivåer) och de kan aldrig hoppa ner mer än ett skal i taget. När en elektron deexciteras och hoppar ner ett steg, lämnar den ifrån sig en foton, alltså sänder ut elektromagnetisk strålning. Vilken typ av strålning det är beror på hur mycket energi elektronen lämnar ifrån sig. Energin beräknas med formeln:
E = h*f
där h är Planck's konstant och f är frekvensen för den elektromagnetiska strålningen och ju högre energin är desto högre är frekvensen. Energin som krävs för jonisering kallas för joniseringsenergi och beror på atomkärnans storlek.
Efter jonisering sker deexcitation först när elektronen har fångats upp av en annan atom eller jon.
Jonisering används mycket i luftrenare där partiklarna (t.ex. damm) laddas negativt och sedan fastnar på ett positivt laddat metallbläck. Jonisering är en mycket effektiv metod för att eliminera många farliga gaser som t.ex. formaldehyd, toluen, ammoniak, kolmonoxid, etc.