Ämne: Bästa lösningen för högsta möjliga temperatur på kölbäraren.

[Baltic]

Det finns en ide som jag länge velat testa.
Det är en lösning med en blandning av jordvärme och grundvattenvärmeväxlare.

En motströmsvärmeväxlare kan skapas genom att en tunn-väggig plastslang (typ 25 mm) stoppas in i en traditionell PEM-slang för jordvärme (typ 40 mm).
I den inre slangen cirkulerar köldbärarvätskan.
Mellan den inre och den yttre slangen finns stillastående eller rinnande grundvatten.
Värmeväxlaren kan kallas "Slang i Slang".
Jag tror att den också kan kallas för koaxialvärmeväxlare, men då är den nog oftast gjord av koppar?
25 mm tunn-väggig plastslang finns att få tag på i längd på 100 meter, så det är denna längd som begränsar längden på värmeväxlaren.
Tryckfallet i den inre slangen håller sig då klart inom kraven för en Nibe 1225, om slangen endast är cirka 100 meter lång.
Om hela motströmsvärmeväxlaren ("Slang i slang) grävs ner som en jordvärmeslang så kommer anläggningen fungera som en markvärmeanläggning med en ganska kort kollektor.
På sommaren, när värmebehovet är lågt och marktemperaturen är hög, kanske en slang på 100 meter räcker till helt passivt
På vintern, när värmebehovet är stort och marktemperaturen är låg, kan grundvattnet börja pumpas och anläggningen liknar då en grundvattenanläggning med stor värmeväxlare.
Det relativt varma grundvattnet pumpas in i ena änden och släpps ut i den andre.
Värmeväxlarytan blir cirka 8 kvadratmeter.
Den yttre slangen skyddar den inre från mekaniska skador.
Trycket i en köldbärare är ofta väldigt lågt.
Denna lösning blir troligen mycket tolerant mot flödesvariationer i vattenpumpen för grundvattnet.
Eftersom värmeväxlarytan är stor kan nog flödet på grundvattnet hållas lågt.
Lösningen är troligen mycket tolerant mot eventuell smuts i grundvattnet.
Jag tror inte att det någonsin är nödvändigt med rengöring av värmeväxlaren.
Nackdelen är att man måste gräva ner slangen, men fördelen är att slangen är kort.
Fördelen är att köldbäraren håller hög temperatur på vintern när det behövs som mest.

Det finns troligen både fler fördelar och fler nackdelar, men det skulle vara kul att testa.

Det är osäkert hur väl värmeväxlingen fungerar mellan marken, PEM-slang och den inre slangen.
Kanske blir avkylningen mellan PEM-slangens utsida och marken för stor på vintern?
Värmen i grundvattnet räcker kanske inte till för att värma både den inre slangen och marken utanför PEM-slangen?
Värmepumpen märker dock ingen skillnad på var köldbäraren hämtar sin värme.

Vilka fördelar och nackdelar kan ni se?

[Pumpens]

Vad händer om grundvattnet fryser någonstans? Då stannar väl flödet och blir som en propp, hur löser man det? och spricker slangen då? Om proppen trycker på inre slangen, så försämras väl flödet en aning.

Har själv funderat, då jag nyligen har skaffat FTX och ser ju att det vore ”kul” att använda denna lilla värme som blir kvar i avluften, antar att enklast blir att värma innan hålet.

Sen som tas upp tidigare i tråden att använda vår/sommar/höst luften att värma upp efter hålet, så det det i praktiken blir en luft vatten pump dvs att man kombinerar dessa egenskaper, idags läget har jag inte ens bergvärme men tankarna går och vore häftigt att bygga något.

[Rickard]

Tror att de flesta markslingor hamnar på 0 grader också när effektbehovet börjar bli stort på senhösten.
Den stora mängden energi i mark/vatten frigörs som omvandlingsvärme i övergången flytande till fast (is).
Att sänka temperaturen på vatten så att det fryser till is kräver ca 80 gånger mer energi än att kyla vatten från t.ex. 3 grader till 2 grader.
Därför måste man överdimensionera rätt rejält om man vill ha plusgrader in på en berg eller markvärmepump hela vintern.

Nu bor ju vi i Piteåtrakten, men vi kommer ned på 0 grader inkommande redan i november på ett ungefär. (markvärme)