Inget gasspolande om det inte är typ propan/propylen/butan som man spolar ut luften med (vilket man kan göra i de flesta fallen då små mängder gasformig HC kvar i en kylmediekrets har i stort sett ingen verkan alls när man släpper på den 'riktiga' köldmediet, medans luft är något helt annat - tex. R422a som används i ersättning för R22 har 3.4% isobutan för att mineraloljeflödet skall funka i mineraoljesmorda anläggningar (sedan att soppan i sig inte är någon hit GWP-mässigt för sin höga andel R143b i blandningen är en annan sak - den är tom. är lite värre än R404A i det avseendet som också har stor andel R403b... dock R404A fungerar inte tillsammans med mineraolja...)

Det fins en hel del maskiner - framförallt sjövärmeanläggningar från 80-90 tal som ganska framgångsrikt har ersatt den numera förbjudna R502 och/eller R22 av händiga och pålästa ägare med just propan från husvagnstuben och anläggningarna körs åratal efter detta trots att de rent ekonomiskt är avräknade sedan decennier...

- Även om man hemmamekar kylmaskiner så skall fortfarande ha attityden att om det pyser minsta lilla HCF-gas ut i luften så har man klantat sig och det finns förbättringspotential både i material man använder och hantering till nästa tillfälle.

och är det så mycket risk för läcka att att det teoretiskt kanske kan brinna någonstans, vare sig i anläggningen eller i mätställ mm - ja, då skall man absolut inte ha HCF-gas i anläggningen!!

Kort sagt mekar man hemma så skall ambitionen inte vara sämre än en kylnisse när det gäller att minimera HCF-utsläpp.

Personligen anser jag att även en billig Jula vakumpump för 1500:- som i praktiken kan nå runt 0.5 - 1 mBar absoluttryck om man verkligen fått det tätt överallt och vakumsuga systemet är mycket bättre än någon av alternativen som att spola ut luften med köldmedie (olagligt) eller någon HC-gasol blandning där man inte har riktig koll på fukthalten och hur mycket metanol och etymerkaptan (luktmediet) det är i denna (om man är lite händig så kan båda torkas bort ganska duktigt med hårdtorkad silikagel i ett slangfilter innan gasen släpps in i systemet - dock vakumpump är fortfarande närmast nödvändig här för att få ut luften ur silikagelkristallerna innan gasen flödar igenom... kort sagt _allt_ är mycket enklare om man har vakumpump !!) 

Har det varit hål i röret som avfuktaren TS startade med så måste man byta torkfilter då fukt tar sig in jättefort även genom ett litet hål då fukthalten inne i en maskin ligger runt 1% Rh (och varning runt 4-10% Rh och eventuella tittglas färgmarkörer börja ändrar färg)  och en maskin som är byggd hermetiskt så är det inte mycket torkmedel i dessa och det mesta av kapaciteten förbrukas dom första timmarnarnas drift när den är ny när kompressorns olja torkas upp då från metallburk (och vattenånga bundet i motorns lindningars isolering) brukar ligga på 50 ppm och skall ned till 10 ppm fukthalt.

Jag är lite nyfiken på hur det gick med reparationen?

Hmm  det är lite tänkartrix här - vad man vill få ut är luften och syret ur rörsystemet innan du börja värma - men samtidigt vill du inte ha skit in i systemet som det är lätt hänt när man vakumsuger - så tänk igenom processen noga... - med andra ord täta för med något gör det helt tätt men inte låter sig sig suga in partiklar (en gummikloss och en slangklämma typ) - vakumpumpar, tryckutjämna med skyddsgasen tills det är en aning övertryck,  ta bort tätningen för hålet och därefter justera tryckregulatorn så att det pyser bara en aning med ren kvävgas hela tiden så att inte luft tar sig in i röret igen och trycket får heller inte vara högre än att den inte blåser bort din lödning över hålet när du väl fått dit den. Nu har kompressorn i regel stor volym och om flödet är mycket litet så ökar inte trycket så fort när det blir tätt och blir ett problem innan du värmt färdigt och lödningen svalnat


Sedan är jag rädd för att din vakumpump inte är tillräckligt - du skall ned under 1 mBar helst, framförallt när du senare skall torka systemet innan påfyllning med gas.

egentligen skall man ha tvåstegs vane-vakumpump men kostar så mycket att det har man inte råd med för engångsgrejor.

ett gränsfall till duglig pump (så länge för kylmaskiner som inte skall jobba i minusgrader på evaporatornsidan) är enstegs vakumpump tex. från jula http://www.jula.se/vakuumpump-130-w-739002, även om det står 0.1 mBar (10 Pa) så räkna inte med lägre än lite under 1 mBar på en sådan pump - och pumpoljan kan med fördel bytas till biltemas kompressorolja då jag i allafall fick bättre vakum med den än orginaloljan när jag väl börja kunna mäta vakumet med vakummätare. Se till att låta pumpen gå riktigt varm med en _aning_ luftläcka innan du försöker jaga högsta möjliga vakum - i enstegspump måste man låta oljan avgasa och avfukta sig med en tids körning och en smula ballastgas som bortför dom mer flyktiga ångorna i oljan. Pumpen blir 80 - 90 grader C varm och det är normalt och kan gå i nästan obegränsad tid så länge det finns olja i tittfönstret[1]. Ett råd köp en vattenavskiljarfilter av sintertyp  biltema 17-229 att sätta på utblåset av vakumpumpen - oljedimman som kommer ur vakumpumpen är så fin att den är nästan omöjlig att filtrera bort och det bästa jag kommit hittills är dessa sinterfilter som i allafall tar bort 90% av oljedimman som kommer ur pumpen... 

Tyvärr är man ganska blind utan en vakummätare som mäter i enstaka mBar och lägre och det är nästa jobbiga steg att försöka få tag på - det är först med en vakummätare man inser hur otroligt svårt det är att få saker tätt i vakum, speciellt om det är slangar inblandat...

Jag slogs med detta för några år sedan och utmynnade i denna långa text http://forum.saabturboclub.com/viewtopic.php?f=18&t=188891&start=360 där det handlar om att själv bygga pirani-vakummeter med hjälp av julgransbelysnings-glödlampa från biltema, reglerbar spänningskälla  och en lite bättre multimeter - och detta är seriöst, det fungerar!

...och man lärde sig att strunta i slangarna och göra allt i kopparrör istället om man vill ha någon vakum kvar i systemet någon längre tid... en koningssats som kan göra både enkelkona och dubbelkona bör införskaffas samt hona/hane bromsnippar och sedan köra med en dubbelkona mot en enkelkona som ett sätt att få täta kopparrörskarvar som tål att ansättas i allafall ett par gånger innan dom måste göra om igen för att vara täta - ja, du märker själv - att hantera vakum i 1 mBar området och lägre läckfritt  är fasen så mycket knepigare än att hantera luft under tryck... det är liksom många tiopotenser i skillnad i vad man menar med en läcka - en läcka som är omärklig vid 10 bar och knappt kan tas med såpvatten - är korsdrag när man vakumsuger i området 1 mBar och lägre.


...och inte långt efter så fick jag tag på vakumpumpar och vakummätare i helt annan klass än vad jag hade tidigare, och man fick ambitionen att jaga vakum i 0.0000001 mBar klassen och helst lägre (dvs. radiorörsvakum) ;-)

[1] pga. att luften skulle bli > 1700 grader C varm när den komprimeras från 0.001 Bar till 1 Bar om den inte kyldes av oljan, och den fina oljedimman som man ser är helt enkelt oljan som dunstat av hettan från komprimerande luften i slutfasen i kompressionen och sedan kondenserar igen som dimma - man ser att oljan som tillslut samlar sig i sinterfiltret är betydligt mörkare än oljan i kompressorn och är inget man skall hälla tillbaka i kompressorn - den har delvis börja kola pga. hettan. Kör man en sådan vakumpump i många tusen timmar med väldigt liten flöde (dvs hela tiden suga max vakum) så kommer även oljan i pumpen att mörkna pga. oxidation av luften som passerar och när det är mörkbrunt så skall den bytas oavsett.

   

Den tredje uttaget på kompressorn kallas service-uttag och kylnissarna gör 'allt' via denna rör/ventil och du får verkligen vara glad om dessa har en ventil på sig övh. - normalt brukar det vara ihopklämd med en kultång och igenlödd i ändan och man måste ha punkteringstång när systemet töms och löda in ett nytt rör för ny anslutning och när röret är för kort. Du kan inte mäta högtrycksidan på en sådan maskin om du inte löder in en högtrycksnippel någonstans på högtryckssidan.

oj då - du har inte hållit på med vare sig hårdlödning med gasol och acetylen innan ?? - rimac MAP-gas (propylen) ger lite varmare låga precis efter kärnlågan men någon jätteskillnad gentemot propan är det inte - skall det bli betydligt hetare så måste det matas med ren syre. Dock är det en jäkligt stor skillnad på kvalitetsuplevelse till fördel för gula rimac-brännaren med propylen (gul tub) med utbytbara brännare och turbobrännaren som följer med som orginal, i jämförelse med den billigare blå brännaren för vanliga butan/propan-blandningstuber typ biltemas 17-602 - Strunta i den blå säger jag och köp den gula med gul tub om du skall köpa gasolbrännare övh. (har båda...) den gula rimacen har regulator i sig så den kan användas upp och ned och gula tuben har något högre tryck än propan och kan användas ned till bra många minusgrader - där blandgastuber med propan/butan brukar tröttna fort.

Skall du ta kylcert någogång i framtiden så måste du kunna göra många närmast perfekta hårdlödningar - så det blir att träna på med dina rörbitar - du har väl rörkapare och en koningskit också ?? prova att löda med både fosforkoppar (kräver ingen fluss om det löds mot ren koppar) och silverlod (kräver fluss) - Obs det skall inte finnas någon fluss på insidan av rören - vare sig före eller efter och silverlod har man till kapillärlödning där rören passar ganska bra med bara en tunn glipa när det ä ihopstucket 


Du kommer att finna att du måste skärma och kyla både det ena och andra under arbetet - så det blir att köpa brandhärdiga dukar (svetsdukar - finns där man säljer svetstillbehör), använda uppblötta trasor och hushållspapper mm för att kyla och skydda det som inte skall bli varmt. Och du måste ha skyddsgas av något slag som strömmar i rören under uppvärmningen så att kopparen inte oxiderar invändigt. Med skyddsgas menar man ren kväve, argon (utan något annat i)  och troligen fungerar också koldioxid. Och ja, kopparrör leder värme väldigt bra vilket innebär att man får elda på så mycket man kan med gasolbrännaren men samtidigt stoppa värmen som  leds bort efter rören med lindad våt trasa eller papper - tex torkpatronen skall man försöka hålla kroppen sval under hårdlödningen 


Lyckos dig säger jag om du har tillgång  acetylen och syrgas-svets - det brukar bara fåtal privatpersoner tycka sig att ha råd med då även en kitt med 5-literstuber kostar bra mycket pengar och större tuber kan bara hyras - det är få saker som slår en gassvets med sin heta koncentrerade låga för värmningsjobb... dom flesta får nöja sig med en mindre värmande gasol eller propylen-låga...

sedan finns det på tex Jula mfl mindre gassvetskit med syrgas och gasol - men syrgastuberna av engångstyp är inte billiga och tar slut fort då dessa är bara 80 - 100 Bar och 1 liter innervolym (dvs 80-100 liter) medans en 5-literstub till en riktig acetylensvets rymmer 1 m^3 syrgas vid 200 Bar.

---

Innan du har fått igång den maskinen så blir det att öva en del och förståss göra en del misstag - om avfuktaren inte kostar något och värdelös och ses som en bonus om den fungera efteråt av dina övningar så är den riktiga värdet att du tvingats lära dig massor av grejor på vägen ;-)

 

Skall man få det permanent tätt så tycker jag att man hårdlöder igen detta -  efter lite provlödning på skräppbitar av kopparrör så är det inte så himla svårt

att köra med gummiduk, silikon etc. kommer aldrig att bli tätt eller trycktåligt hur man än gör - sådant kan man lösa på vattenledningar temporärt men knappast här. Bara för att R134a går att hitta på alternativa källor så innebär det inte att man skall använda det i läckande system utan man bör ha ambitionen att det är lika tätt som innan.

En variant om man tycker bytet av torkfiltret är oöverstigligt hinder och maskinen i sig inte är värt så mycket eller förväntas gå i mångårig drift så kan man, om man snikar riktigt, på en tunn silikonduk som elektrisk isolering  runt torkfiltret linda kantaltråd eller annan tråd med lite resistans i och sedan med batteriladdare och förkopplingsmotsånd lagom så att torkfiltret värms upp till ca 280 - 300 grader C (kolla med termometer och eventuellt får man hjälpa till med lite mineralull som värmeisolering för att nå temperaturen) när vakumpumpen arbetar och låta det gå i något dygn - då kan man få ut fukten till ca 10% nivå av torkfiltrets totala kapacitet och är redo att suga fukt igen. Sådana här kopparspolfilter har zeolitgranulat bakom mässingnät åt båda hållen och det finns inget som kan gå sönder eller smälta - det som gör det hela till ett 'men' är att filtret borde vara oljefri innan man upphettar då det förmodligen har samlat en del föroreningar i oljan och på granulatytan som kanske reagerar vid den höga värmen. Ren olja i sig tål temperaturen och ångar bara bort, det är det andra...

jo en sak till - vakumpumningen för att torka filtret enligt ovan bör göras på högtrycksidan - att försöka få vattenångan genom kapillären till lågtrycksidan ser jag nästan som omöjligt på rimlig tid då vi pratar om kanske max 1 mBar tryckskillnad...


   

Om man hettar med gasollåga så kommer det knappast vara någon olja kvar på insidan - vid hårdlödning med silver eller fosforlod så är det glödtemperatur.

öva på några lösa kopparrörsbitar (tex. bromsrör från tex biltema) inklusive med skyddsgasflöde med uppborrad hål i samma storlek innan och sedan såga tvärsnitt och kollar hur det blev - visst om man är osäker på väggtjockleken i lödningen efteråt så kan man sätta en kopparlapp för ökad mekanisk styrka - men det skall inte vara någon läcka i hålet själv så att det kommer ut gas under lappen, gör det detta så blir fläk-krafterna på lappen väldigt mycket större om det inte är fyllt med porfri lod ända till och inklusive hålet - och den delen kan vara lika knepigt att säkra som att fylla ut själva hålet med lod.

sedan bör man provtrycka systemet med _torr_ kvävgas till på apparatens angivna provtryck (finns nästa alltid en lapp med fyllningsmängd och provtryck någonstans).

Till detta blir det en del lödövningar för att byta torkfiltret med tillhörande kapillärrör - har för mig att 'fitters note' som man kan tanka från Danfoss sida står en del om vad man skall tänka på i det avseende, även hur djupt man skall vakumpumpa (typ 200 micron stadig vakum  eller så - räkna med att pumpa länge om maskinen stått länge med öppen läcka...)  - man kommer alltså få klippa (eller snarare bryta med att först fila ett spår)  kapillären precis vid den gamla filtret och sticka in änden på kapillären i den nya filtret med lagom längd men utan att gå i nätfiltret med granulatet innanför  och sedan gäller det att hårdlöda utan att värma själva torkfiltret allt för mycket.

Dom filter jag plockat isär så finns det ingen plast eller liknande i dessa utan det är koppar och mässingnät inuti förutom granulatet. Kapillären tål att kortas en smula utan att det påverkar funktionen - se till att den inte kläms tät i ändan och blockeras innan lödningen.

och till slut, när man väl brutit förseglingen på den nya torkfiltret så skall inlödningsjobbet går raskt - helst skall vakumpumpen börja gå och vakumsuga systemet inom 15 minuter... har maskinen stått med öppet hål länge kanske man skall vakumsuga maskinen i några dygn innan man byter torkfiltret och därefter vakumsuga igen efter bytet - det är fukten som samlar sig på kompressorns lindningshärvor som är problemet då det är stor yta fuktad av hygroskopisk olja och kan binda väldigt mycket fukt - kan man värma kompressorn med lagom likström så att den håller ca 80 grader så underlättar det torkningen avsevärt - dock skall detta göras innan man byter torkfilter - annars kommer den att bli mättad...

Vad är det för köldmedie i denna - R134a ??

Den där läckan borde gå att elda ihop med hårdlödning - se till att det är skyddsgas typ argon/kväve/koldoxid inne i rören och en smula övertryck innan du börja elda på detta för att inte få oxider invändigt.  Var noga med att verkligen får ur all luft och ersätt den med skyddsgas vilket oftast innebär temporär tätning av läckan, vakumpump och därefter tryckutjämna med hjälp av skyddsgasen och tillräckligt så att en aning av gasen strömmar ut genom läckan  men inte så mycket att det stör hårdlödningen.

torkfiltret på sådana maskiner är oftast i klumpen i ändan av röret innan det går över i kapillärrör. den måste bytas strax innan en lång och rejäl vakumugning.

därefter skall den fyllas och här är det noga på grammet om det skall fungera bra. dom här maskinerna har inte på långa vägar dom marginalerna för felfyllning som man brukar varan van från bil-AC och VP.