0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
Tack för svar. Ni behöver inte svara mer. Tack ändå för alla svar. Klart nu! Jag kontaktade en av husägarna på listan i närheten av där jag bor och fick svänga förbi och kika. Kostade mig en Aladinask! Tar cirka 2 veckor innan fukten är minskad och 4 veckor tills det är stor skillnad och husägaren var jättenöjd. Förmodligen är det många dräneringsfirmor som är oroliga för att inte få sälja lika mycket som förr som lobbar mot systemet. Därför var patentet intressant att läsa, känns tryggt då det nu finns 40 års erfarenhet.
Fast om syftet är att hålla ytan torr så funkar väl tekniken? Sen om det är den bästa eller mest effektiva tekniken vet jag inte...
Visst kan man transportera fukt i porösa material med ett elektriskt fält, detta är vetenskapligt bevisat...
Arid har dock fått teorin om bakfoten, det handlar inte om några joner som påverkas utan att vattenmolekylerna är "dipoler" som kan påverkas av kraftiga elektriska fält.
Det stämmer inte med vad jag har läst mig till. Ytan på silikatmaterial i kontakt med vatten får en negativ laddning. Det gör att det blir ett överskott av positiva joner i närheten av ytan. Lägger man då på en likspänning börjar de positiva jonerna vandra mot katoden och drar med sig vätskan i poren. Men sen blir jag lite undrande. Transporten av vätska och positiva joner måste leda till elektrolys vid elektroderna. I annat fall borde det inte gå att upprätthålla det elektriska fältet. Det borde leda till problem med korrosion vid anoden där det bildas vätejoner. Hur fungerar det om det finns armering i väggen? Den måste rimligen kortsluta det elektriska fältet.
... vattenmolekylerna fäster på positiva joner som rör sig mot minuspolen...