Något jag funderat en hel del på när jag läst manualer och skruvat på min egen pump, är varför det är så lite automatik inbyggt i pumparna? Användaren kan justera ganska många variabler, men är nästan alltid begränsad till fasta värden. Värden som kanske inte alltid är helt optimala, utan snarare en gyllene kompromiss.
Exempelvis Nibe F1245, där man monterat en relativt avancerad cirkulationspump för köldbärare, men man styr den inte över huvud taget. Varför låter man inte centralenheten med korta intervall utvärdera data från brinetemp, värmebärare, hetgas och suggas och allt vad det heter och löpande justera flödet optimalt? Varför låter man inte värmebärarpumpen justera sitt flöde allt efter stigande (eller sjunkande) temperatur i systemet? Man pratar om nån watt hit eller dit för driften av cirkulationspumpar, men det borde finnas betydligt mer att hämta med en maskin som alltid är optimalt inställd?

Du bör eftersträva en tempdiff på 2-5°C på kalla sidan (helst 2-3°C). Lägre tempdiff vid VV-laddning. Högre vid värmeladdning.
På varma sidan är optimal tempdiff 6-7°C, där den högre diffen erhålls vid låg framledningstemp (t.ex. 30-35°C) och den lägre diffen vid högre framledningstemp (>40°).

Om nu Elmer har rätt, varför sköts inte sånt av pumpens styrdator?