0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
Skälet till mina frågor är att de radiatorer som föregående ägare monterat inte klarar av att hålla värmen i vårt hus när det blir riktigt kallt ute, om vi inte har en framledning på 60-65 grader. Men ett byte av radiatorer till både större och med fler paneler borde väl kunna bli nästan lika effektivt som att byta till golvvärme och skulle kunna få ner framledningen till låt säga 45 grader även vid -20? (att lägga in golvvärmeslingor i ett 150-årigt plankgolv känns som både komplicerat och lite av ett helgerån...)
Det jag försöker göra nu är att trimma systemet så att det fungerar åtminstone ner till -15. Än så länge ligger brytpunkten vid ca -12, sen klarar inte VP av att leverera vatten som är varmare än vad framledningen kräver.
Nåt som är billigt och enkelt, om du har kopplade tvåglasfönster är att sätta dammtätningslister av skumgummi mellan bågarna, det minskar konventionen mellan glasen påtagligt, och för oss gjorde det en märkbar skillnad i inomhusklimatet, mycket mindre kallras från fönstren.
I grund och botten borde det väl inte spela nån roll hur man tillför värmen, utan det är väl i princip luftvolymen i huset som avgör hur mycket energi som går åt för att hålla en viss innetemp?
Har man golvvärme är temperaturen inne i plattan högre än temperaturen på golvytan och denna är högre än rumstemperaturen. I princip har man väl kring 30 °C ... 32 °C inne i betongplattan.Man har ju värmeförluster genom plattan. Det är helt enkelt en stor skillnad om temperaturen i en betongplatta är t.ex. 14 °C eller om den är t.ex. 32 °C.
en annan positiv sak är att en varm platta inte suger åt sig fukt, det är också värt lite.
Sedan har vi ju problemet rum med stooora och många fönster, där räcker ofta inte golvvärmeeffekten till ens om man lägger slangen tätare i de rummen, utan man åker dit på att montera raddar där för att mota kallraset.
gäster: 734
dolda: 0
användare: 3
