En skillnad är att tempmätargivaren brukar vara enpolig, ena änden av NTC-motståndet är alltså jordad i givarens gänga, medan givare för motorstyrsystem brukar vara helt isolerade från jord.
En annan skillnad är att motorstyrsystemen (liksom t ex ett värmepumpstyrkort) brukar skicka mycket lägre ström genom givaren än vad en tempmätare gör, så eventuellt övergångsmotstånd, olinjära fenomen och sånt i oxidskikt mm spelar mycket större roll där. Ett skäl till detta kan vara att de givare som har NTC-motståndet elektriskt isolerat från jord, också har sämre termisk förbindelse mellan detta och kylvattnet, så att man måste vara försiktig med strömmen genom givaren för att hålla ner egenuppvärmningen.
Det hör också till saken att en tempmätare i en bil oftast har ett ganska begränsat mätområde, som börjar vid t ex +40 °C. Motorstyrsystemet behöver ha koll på motortemperaturen med någotsånär god upplösning redan från kanske -20 °C och uppåt.