1989 dimensionerade man borrhål enligt andra förutsättningar än idag. Då var elen billig i förhållande till borrkostnaden. Man dimensionerade borrhålet så att ingående köldbärartemperatur hamnade på några minusgrader. Det är inte ekonomisk vettigt idag. Idag borrar man djupar för att få högre temperatur på ingående köldbärare. Det ger lägre elförbrukning och bättre ekonomi på sikt. Att borrhålet räcker till säger därför inte så mycket, det intressanta är temperaturen på ingående köldbärare vintertid. Ett borrhål kan fungera tekniskt utan att för den skull ge bra totalekonomi.
Pumpens effekt sjunker också med sjunkande köldbärartemperatur. En pump på 14 kW behöver inte alls ge så mycket. Ofta hänförs effekten till noll grader in på köldbäraren, arbetar den med ett par minusgrader vintertid blir effekten lägre, tappet brukar vara 4-5 % per grad.
Väldigt stort vattenflöde säger inte heller så mycket. Det kan komma mycket vatten när man borrar, och det är vad som vanligen åsyftas när borraren talar om högt vattenflöde, men det behöver inte innebära att det är stort flöde förbi borrhålet när man inte tar ut vatten från det vilket är det intressanta för en värmepump. Det senare har borraren ingen möjlighet att se.