Uffen, tyristorerna i en inverter blir nog VÄLDIGT varma, så en avkylning mot kondensorn som håller 30-55 grader är nog helt OK jämfört t.ex. med en fläkkyld kylfläns som man hittar i vanliga invertrar.
Den värmeeffekt som avgår via gallret är nog försumbar jämför med den som förs över till kondensorn.
Tyristorer hittar man knappast i en inverterstyrd värmepump, annat än möjligen i en mjukstartkrets.
Sådana komponenter användes i frekvensomriktare och motorstyrningar på 70-talet (t ex dåvarande SJ:s äldsta frekvensomriktare för järnvägsdrift, s k cycloconverter), men i värmepumpssammanhang är det rimligtvis frågan om MOSFET eller möjligen IGBT.
En typisk värmepumpsinverter består grovt räknat av följande kraftkomponenter:
Först ev mjukstartanordning - kan röra sig om antingen ett NTC-motstånd eller ett fast motstånd som kan bryggas över av en triac eller reläkontakt.
Därefter en likriktarbrygga - vanliga kiseldioder. Behöver vanligtvis ingen kylning.
Effektfaktorkompensering - en slags step-up-spänningsomvandlare vars uppgift är att se till att invertern drar sinusformad ström från elnätet. Kraftkomponenterna i den brukar vara en rejäl MOSFET och en snabb kiseldiod. Dessa komponenter utvecklar en del förlustvärme och brukar sitta på kylfläns. Eventuellt kan det behövas kylning för spolen i spänningsomvandlaren också.
Sedan glättningskondensatorer - ett antal parallellkopplade elektrolyter.
Och till sist en trefas H-brygga med 6 st MOSFET (eller, som sagt, kanske IGBT), som växelriktar mellanledsspänningen innan den tillförs till kompressorns motor. Denna är oftast utförd som en stor hybridkrets, och det är i den större delen av inverterns värmeutveckling sker, så den är alltid monterad på kylfläns.
gäster: 581
dolda: 0
användare: 9
