Ispinnen har en inomhusgivare med en decimals nogrannhet.
Om man har ställt in önskad temperatur på 20,0oC, så kommer ispinnens kompressor att starta när givaren visar 19,9oC. När inställt värde uppnåtts stannar kompressorn. Om värmebehovet skulle vara så högt att ispinnen själv inte klarar hela jobbet så startar tillskottsvärmen(elpatron, el-ved-gas-oljepanna, fjärrvärme, etc.) vid 19,5oC.
Givaren känner efter var 500:e sekund.
Alltid när inställt värde uppnåtts så stannar ju kompressorn och det är då som avfrostningen sker, eftersom ispinnnen består av stående stavar så tar det mellan 10 och 30 minuter för att ett tjockt lager is att falla av vid plusgrader.
Skulle det vara minusgrader så kommer isen att värmas från de ca. -(25-30)oC mot den temperatur som är i luften, tills nästa gång ispinnen startar.
Så mellan starterna återladdas alltid ispinnen.
Eftersom ispinnen står utsatt för väder går det inte att ge den en värmefaktor vid en viss temperatur, därför att regn och vind spelar en väldigt stor roll. Båda dessa naturkrafter ökar både avfrostningen och upptagningen av energi. Båda dessa krafter är ju även oxå de två stora bovarna när det gäller att sno värme från hus, det vet vi ju från våra egna upplevelser av hur regn och blåst påverkar vår känsla av temperaturen.
Men om man ser över en hel uppvärmningssäsong så klarar ispinnen jobbet själv 80-85% av dagarna.
Bor man långt norrut så är det ju fler dagar som är riktigt kalla, men man får ju inte glömma att uppvärmningssäsongen även är betydligt längre.
Vill man slippa en del av tillskottsvärmen är det enkelt att kombinera ispinnen med en jordslinga, utan att tillföra några rörliga delar.
Jag hoppas ni ser vad jag skrivit som informativt och inte som reklam, alla värmepumpar är bättre än direktel och olja, både för miljön och den egna plånboken.
Finns dock japanare(luft-luft) som kanske inte håller måttet men de är ju billiga.