Ämne: Vad tror ni. Hur lever ni som 75-80 åringar? Hus? Boende?

[perra83]

Ja helt klart måste man spara för att kunna leva fint som äldre. Jag började pensionsspara när jag var 22. 1000kr/mån och dom slantarna har fördubblat sig mot insatt belopp. Där sparar jag inte längre. Jobbet sätter undan nästan 600kr/mån till ett extra pensionssparande. Där sätter jag in extra i form av semesterdagar och komptimmar. Vi får max ha 25 sparade sem dagar och 200 komptimmar. Så i år fick 35 dagar bli penssionspengar ca 50000kr. Har nu 16 sparade dagar som blir pensionspengar nästa år.
Ett tag ville ja bli skuldfri till ja va 40 men det blir nog strax före 50. Minst 100000kr/år går till amortering på huset. Då är det betalt om 13år och jag är då 47. Det är ett rimligt mål som går att korta ner ännu mer.

Samtidigt ska huset ha sitt. Tvättstugan och taket står på tur. Tvättstugan tänkte ja ta när Nibe 410 lägger av. Den är nu 9år gammal med original kompressor. Går något sönder som kostar över typ 3000kr då åker ALLT ut. Taket är kanonfint men grannen bytte nyss och det blev verkligen supersnyggt!!

Boende i Spanien skulle egentligen inhandlas så snart som möjligt som sagt. Eller slå till i nästa ekonomiska krasch.
En grannes son köpte i år ett boende i Fuengirola i Spanien med ca 100kvm solterrass. Han målade om allt och byggde ett utekök. Jag o sambon är välkomna ner. Då kommer jag få mersmak och börja leta efter eget.......

Flera som gÃ¥tt i pension pÃ¥ jobbet har inte sparat nÃ¥got extra och det förstÃ¥r jag inte. Iofs är dom nog i det närmaste skuldfria men mer är det inte. Bara att serva bilen en mÃ¥nad kostar halva pensionen 

[Tågråttan]

Jag är lika förvånad varje gång då matbutikerna överbefolkas vid löning, visar väll egentligen hur illa det är med sparande pengar i hushållen.

Jag är övertygad om att pensionen kommer bli behovsbeprövad i framtiden, eller rättare sagt den visar redan nu att det kommer bli så. Man betalar ut så lite pension så dom som har egna pengar inte kan söka socialbidrag eller som det nu heter försörjningsstöd och bostadsbidrag.

Vet inte egentligen om det är speciellt rättvist, dom som bor i dyra bekväma hyreslägenheter och bränner alla pengar i sin ungdom och fortsätter med ständigt nya bilar, men som senare i livet får bostadsbidrag och ev försörjningsstöd. Mot dom som sparat och tänkt på framtiden och som också får dra hela lasset själv som pensionär.

Sen att man höjer pensionsåldern är ett skämt, pinsamt dålig mattematisk räkning av politikerna. Dom ungdomar som aldrig riktigt kommer in i arbetslivet innan 30 är också dom som kommer få både försörjningsstöd och bostadsbidrag i framtiden. Dom där djävla bidragen gör att politikerna kan fortsätta dränera ut pengar, hade vi inte haft bidragen hade det varit ett rättvisare samhälle..

Jag tror det viktigaste är att man Ã¥tminstone har en fundering pÃ¥ pensionen och hur man ska klara sig utan att behöva leva pÃ¥ existensminimum. Sen beror det ocksÃ¥ pÃ¥ hur det ser ut pÃ¥ arvsfronten, själv har jag inget att ärva dÃ¥ ens föräldrar ansett att det är fult att äga och som dessutom varit rödstrumpor hela livet med allt vad det innebär. Arbetspolaren och hans fru ärver nÃ¥gonstans idag pÃ¥ ca 27 miljoner och han har inte den minsta oro för sin pension, allt beroende pÃ¥ att deras föräldrar äger bostäder/industrifastighet i Sthlm.  Och dÃ¥ är inte aktierna inräknade som hans farsa haft som största intresse sen han var 10 Ã¥r gammal och som vi bara gissar ligger pÃ¥ över 10 miljoner just nu, han har iallafall sagt att när han dör kommer ingen av hans barn har nÃ¥gra problem med pengar.

Själv har jag aldrig belånat husen under mina nästan 30 år för att konsumera, jag hoppas att det kommer att visa sig vara en sund och bra linje. Villan kommer ge en avkastning som betalar alla våra matkostnader och boendekostnader så pensionen kan avvaras för enbart nöjen. Visst kan vi sälja villan och skaffa en hyreslägenhet, men det kräver kontakter annars får man köpa en bostadsrätt och när vinstskatten är betald så blir det inte många kronor över. Nu har jag kontakter inom bostadsmarknaden i sthlm men jag vill absolut inte bo i en hyreslägenhet, framförallt inte som pensionär när man har tid att påta i trädgården och fixa annat småfix.

En sak som min gamla arbetskompis sa i min ungdom, har man inte rest innan ska man inte resa när man är pensionär heller!!! Ganska hårda ord från Finnen, men jag tror snarare han menade att har man inte rest innan kommer man inte resa som pensionär heller. Jag tror ni iallafall kan glömma att att ni kommer göra någonting annat som pensionär än vad ni gör nu, annat än att det blir mindre stress och längre sovmorgnar.

Jag har firat av en himla massa pensionärer och inte en endaste har skaffat ett annat liv som pensionär.
Jag har längtat till pensionen sen jag var 16 och alla ålderspensionärer man säger det till, svarar samtliga, det är ingenting att längta till..

Det enda jag är rädd för ska hända som 75-80 åring är att man skulle mista sin käraste.

[BigGitt]

Det verkar att hela Europa blöder. På ett eller annat sätt.

Skulle inte våga köpa något i Spanien idag... Katalonien...
Det politiska läget känns inte så stabilt någonstans.

Rent allmänt, gillar vi inte värmen. Inte kylan heller. Under två års tid, planerade vi nybygge. Och allt förändas. Ska man göra det? I så fall här i Sverige eller utomlands?

Bygga, köpa eller hyra? Dessutom ställer hälsan till med problem. Hade vi inte hunnit skaffa några fastigheter, hade vi varit fattiga idag med pensionen staten ger oss... Skrämmande. Vill inte nämna våra bekanta som bara brände pengar.

Barnen har egna liv och dom kan vi glömma. Har snällare unga bekanta... Fattar inte att så mycket har hänt i Sverige på några år.

Nu nämner frugan att mindre stuga typ åretrunt på typ 80 kvm kan vara nåt? Huset vi bor nu i är för stort. 160 kvm + 36kvm garage. Byggt så att inget kan anpassas till uthyrning.

Samtidigt är frun rädd att bli ensam om jag försvinner.

Svår sits. Vet inte ...

[BigGitt]

...


Det enda jag är rädd för ska hända som 75-80 åring är att man skulle mista sin käraste.

Det tyngsta inlägget. Och så sant.

[Smurfen.]

Betalt hus i bra skick inga övriga lån hyffsat ny bil när man går i pension då tror jag man klarar sig rätt ok på pensionen även om det ligger runt halva lönen.

[rocas]

Jag hoppas kunna bo i min stuga tills jag gissningsvis dör om ca 20 år. Min far blev 80 och jag har just fyllt 61.

[svenske kocken]

Och för att strö lite salt i såren. Min far reste rätt mycket och bodde tidvis utomland några månader i taget. När han blev lite äldre (+ 70-75) så avtog utlandsvistelsen till min stora förvåning. När jag frågade varför så fick jag till svar, jo vi skulle kanske har gjort oss en tur.
Jag har även en rätt stor erfarenhet av främmande länder och har tidigare planerat boende i värmen på äldre dagar. Men ve och fasa nu när jag börjar närma mig "äldre dagar" är det inte lika lockande som det var för 20-30 år sedan. Och trots att jag skulle kunna skaffa ett boende i Spanien så blir det nog inte så utan jag kommer troligen att fortsätta att göra nedslag i div varmare länder då och då men inte för längre tid.
Så det som var ett stort mål för 30 år sedan har nu förvandlats till ett "vi får väl se" till mina efterkommandes stora förvåning. Och jag har sent om sider börjat förstå min salig far.

[rocas]

Man behöver ett bra socialt liv......var man än bor.

Att lämna sina vänner och nära släktingar hemma i Sverige .....och bara lata sig flera månader i sträck, utan något att "gå upp till" på morgnarna....ledsnar man på.

[Smurfen.]

En lat vecka i värmen räcker bra åt mig sen längtar jag hem så flytta till utomlands är inget för mig men skönt att komma bort en sväng ibland.

[Rickard]

Jag gillar inte att resa alls, alltså inte själva resorna - de är fruktansvärda.
Det är därför jag hellre tänker mig att stanna lite längre när jag väl åker, och bland det viktigaste för mig är att köpa nåt där jag anser mig ha en stor chans att komma in i en social gemenskap, det är det viktigaste vi har i livet.
Ni här i forumet är t.ex en del av mitt sociala liv, som jag kan ha med mig vart jag än åker - det är också en trygghet, och det kommer att sysselsätta mig några timmar/dag om det nu blir så att man köper sig något utomlands framöver.

I övrigt tror jag absolut att "Kocken" har rätt, ju äldre vi blir desto mer vill vi nog hålla oss hemma.
Jag/vi resta rätt ofta utomlands tills vi var runt 45 år, på senare år har det blivit mindre, mest för att jag tycker att resorna i sig är en pina.
OM man bott i Stockholm hade det nog varit annorlunda, det är rätt mycket närmare, och billigare, att resa till många fina platser därifrån än från Piteå/Luleå.
Speciellt när man reser till ställen som kräver mellanlandning i sthlm, restiden blir lätt 10-12 timmar om man ska till Turkiet eller Kanarieöarna...

Att köpa nåt i Katalonien just nu är nog något av en chansning, men på Kanarieöarna tror jag det är rätt riskfritt, oavsett vad som händer i Spanien så lär det knappast bli oroligt där ute på öppet hav.

Tågråttan har rätt i mycket, de som är fattigpensionärer har det inte mycket sämre (om alls) än de som sparat till en egen pensionsförsäkring.
Detta p.g.a. bostadstilläggen och försörjningsstödet.
Skall man ha en märkbar guldkant på tillvaron som gammal så måste man ha sparat ihop en rätt ansenlig summa, eller vänta in ett arv.
Att spara några hundra/månad ger troligen inte mer i real ekonomi än vad polarn får, som aldrig sparat ett öre, när bostadsbidrag och annat räknats ihop.

Sen kan man ju se till att inte ha några mätbara tillgångar, och snylta till sig bidragen, det är ju som vanligt helt värdelösa kontrollsystem i Sverige, så därvidlag är det väl mest den egna moralen som avgör om man kan tillskansa sig samma bidrag som "slösa" får på gamla dar.

Som exempel kan jag nämna min gamla mor som lever på marginalen, det går sällan ihop för henne enbart på pensioner, de har dock fått ihop ett par hundra tusen (hus/stuga de sålde när de inte orkade med längre) som hon kan ta av de månader som underskott uppstår.
Hon får inget bostadsbidrag p.g.a dessa sparpengar.
Hennes granne, en kviinna i samma ålder, som aldrig arbetat i hela sitt liv lever precis lika gott tack vare ett bostadstillägg på över 3000 kr/månad.
Jag har sagt åt min mor att hon borde skänka bort pengarna till oss barn och få bidrag även hon, det skulle ge henne en bättre ekonomi (för hon vill ABSOLUT inte ta av sparkapitalet) i realiteten, men äldres moral är nog annorlunda än vad yngres moral är, hon vägrar ge bort pengarna, även om hon själv förstår att hon skulle få en bättre ekonomi om hon gjorde det.

(Med "ge bort pengarna" menar jag då att vi barn sätter dem på ett speciellt konto som vi inte rör, hon kan begära tillbaks pengarna om hon vill/behöver)

Ja, ja - jag vet, det är bidragsfusk...
Och som sagt, hennes moral tillåter inget sånt.

Brorsan berättade om två av hans arbetskamrater som gått i pension, den ena hade sparat i tiotals år på en pensionsförsäkring och fick ut några tusen/månad, den andra hade inte ett öre sparat när han gick i pension.
Netto efter bostadstillägget skilde det ca 200 kr/månad till förmån för den som hade några tusen i tjänstepension varje månad.
Den andra fick ett bostadstillägg som var nästan lika stort.
De levda båda "singel", i kostnadsmässigt liknande hyresrätter.