Tackar Bertil till en bra redogörelse! Jag önskar passa på att be om lite tillägsförklaring för att rätta till en missupfattning jag tydligen haft. Har försökt hitta svar i de tidigare trådarna utan att lyckas.

Du nämner följande: "Värmepumpen jobbar intermittent (on - off) den ger alltid sin maximala effekt vid drift. Men som jag sagt verkningsgraden varierar kraftigt med behovet av framledningstemp och tempen i borran."

Min fråga är: Hur justeras framledningstemperaturen i praktiken? Det jag trodde var att kompressorn går mot ett varierande tryck och temperatur och således avger varierande effekt och att en lägre framledningstemperatur betyder mindre tryck och mindre avgiven effekt men desto mindre upptagen effekt för kompressorn, dvs bättre verkningsgrad. Så är det tydligen inte. Kan du berätta hur det är och varför verkningsgraden är bättre vid lägre framledningstemperatur?

Det du beskriver är ett vanligt missförstånd, även jag trodde för några år sedan att reglerdatorn styrde värmepumpens uteffekt...
Sanningen är den (precis som Bertil skriver) att den alltid går "gas i botten" när den går, reglerdatorn räknar istället fram en önskad framledningstemperatur och startar och stoppar kompressorn i sådana intervaller att medeltempen på framledningen blir den önskade.

Olika tillverkare har olika reglerprincip, de flesta kör dock med gradminutreglering vilket kortfattat betyder att reglerdatorn ser till att framledningstempens snitt-temp blir den av reglerdatorn önskade = börvärdet.
Nibe, Thermia och varmitek kör med liknande typer av reglerdatorer vilka ser till att snittempen blir rätt, Warmitek kör dock med PI-reglering, men det fungerar på likvärdigt sätt.

IVT har dock en annan lösning, de låter framledningstempen (eg. returtempen) vara börvärdet +- ett antal grader, t.ex. 2 grader.
Om börvärdet är 40 grader, så startar värmepumpen när tempen går under 38 grader, den går sedan så länge som behövs för att uppnå 42 grader (börvärdet + 2 grader). Denna reglering kan råka i knipa om det t.ex. visar sig att värmepumpen klarar av att skapa 41.5 grader, men inte mer, den kommer då att köra ut "onödigt" varmt vatten till radiatorsystemet under lång tid, med övertemp som följd.

Jag anser därför att gradminut och PI-reglering är bättre än IVT:s typ av styrning (hysteres). Den fungerar dock fullt godtagbart, problemen är nog mest på det teoretiska planet. 

Det optimala vore naturligtvis frekvensstyrning (styrning av uteffekten genom att variera kompressorns varvtal) även på mark/berg-värmepumpar som de allra flest luft/luft-värmepumpar har, då skulle inte kompressorn någonsin behöva arbeta med onödigt höga framledningstemperaturer utan hålla en konstant temperatur i förhållande till det behov som för tillfället finns.

Förhoppningsvis kommer detta i de framtida värmepumparna, då kan man ju även dimensionera dem för 100% effekttäckning.
Något att tänka på när man dimensionerar borrhålen idag.
Nästa värmepump som skall ta energi från borran kanske har 30-50% högre max uteffekt...

Vet inte om det gav dig svar på några frågor, eller om det bara förvirrade dig ännu mer.

/Rickard

Tackar Bertil till en bra redogörelse! Jag önskar passa på att be om lite tillägsförklaring för att rätta till en missupfattning jag tydligen haft. Har försökt hitta svar i de tidigare trådarna utan att lyckas.

Du nämner följande: "Värmepumpen jobbar intermittent (on - off) den ger alltid sin maximala effekt vid drift. Men som jag sagt verkningsgraden varierar kraftigt med behovet av framledningstemp och tempen i borran."

Min fråga är: Hur justeras framledningstemperaturen i praktiken? Det jag trodde var att kompressorn går mot ett varierande tryck och temperatur och således avger varierande effekt och att en lägre framledningstemperatur betyder mindre tryck och mindre avgiven effekt men desto mindre upptagen effekt för kompressorn, dvs bättre verkningsgrad. Så är det tydligen inte. Kan du berätta hur det är och varför verkningsgraden är bättre vid lägre framledningstemperatur?